Riktigt bra förberedelser inför Norgelöpningen

Inför alla tidigare ultralopp och äventyr har jag alltid försökt förbereda mig på bästa sätt. "Bästa sätt" har utgått ifrån mängder med olika saker såsom kunskaper just då, lust, möjligheter och andra förutsättningar som påverkat som jobb och livspussel.

Inför årets Norgelöpning är jag riktigt, riktigt nöjd med förberedelserna hittills. Det kanske är de bästa förberedelserna jag någonsin haft.

Mängden löpning har legat på en bra nivå med en tydlig periodisering med vissa veckor som varit kortare och andra längre. Som mest 25 km vid ett tillfälle och det behöver inte vara mer än så men jag kommer nog ändå försöka få till någon löpning på 30 km eller mer. Inte så viktigt egentligen men skönt att ha med sig mentalt.

Jag har fått till en hel del backträning/höjdmeter samt benstyrka vilket i sig inte är nytt jämfört med tidigare men alltid skönt att ha med sig. 

Det nya är istället att jag tack vare mitt nya jobb har ett annat pendlingsavstånd och sträcka än tidigare och därför har fått bra mycket mer asfalt men även mer löpning med packning än tidigare. Ryggan som alltid har innehållit minst en dator har vägt en del vilket jag framförallt reflekterat över de gånger jag kunnat springa utan rygga.

Annan träning har det inte blivit så mycket av. Lite cykling har det blivit men den allmänna styrketräning har lyst med sin frånvaro vilket jag kommer förklara orsaken till i ett annat inlägg.

Med en månad kvar kommer jag de närmsta två veckorna trycka på en hel del med löpning, höjdmeter och benstyrka för att därefter varva ner rejält genom att framförallt cykla istället för att springa och reducera benstyrkan en hel del. 

Ser verkligen fram emot att få komma iväg. 

I år springer jag till Norge

I år blir tredje raka året för min välgörenhets- och äventyrslöping till förmån för den hemska sjukdomen Epidermolysis Bellosa som min brorsdotter Natalie lider av.

2021 sprang jag från: Partille till Karlsborg

2022 sprang jag från: Kållered till Ängelholm

I år bär det av till Norge. Kul och lite speciellt att springa till ett annat land....

Det känns oerhört roligt, inspirerande och motiverande att återigen ha ett projekt på gång. Att planera sträckor, boende och mat. Att ha ett tydligt mål att förbereda sig för. Att återigen jobba för att försöka uppmärksamma och få in mer pengar till EB

De två tidigare löpningarna har tillsammans fått in ca 30 000 kr och information om sjukdomen har spridits både via tidningar och sociala medier. Jag är givetvis nöjd med det men samtidigt hoppas jag på mer. 

Mycket mer!

Både i pengar och uppmärksamhet och där behöver jag hjälp. Löpningen löser jag (förhoppningsvis igen) men för att få in mer pengar och skapa ännu mer uppmärksamhet behövs mycket hjälp från många. Jag är nämligen övertygad om att om bara fler får vetskap om mitt projekt kommer mer pengar trilla in.

Så snälla! Sprid detta och gör mig sällskap. Jag kommer själv att skänka minst 15 kr för varje kilometer jag gör. Tanken är att folk gör samma sak fast på hemmaplan. Det vill säga spring, gå eller kryp samma dagar som jag är ute och springer. Bestäm dig för vad du tycker att varje kilometer är värd och skänk till EB-loppet när veckan är slut. Gör gott! Både för dig själv och för forskningen om EB.

Efter en del funderande har jag beslutat mig för att återigen springa med min rygga. Ett beslut som inte var helt självklart. Sträckorna är i regel klara. Det som återstår är att ordna boende samt bestämma var i Norge slutmålet ska vara. Halden, Sarpsborg eller Fredrikstad? Just nu lutar det åt att hålla det öppet, kanske till och med ända fram till att sträckan mellan Strömstad och Norge faktiskt ska avverkas.

Partille - Norge

Dag 1 Partille - Jörlanda eller Stora Höga
Bohusleden:

8 Kåsjön - Jonsered
12 Jonsered -Angered kyrka 
17 Angereds kyrka - Fontin
15 Kungälv - Jörlanda

4 Jörlanda - Stora öga
52 - 56 km

Boende: Hemma

Dag 2 Jörlanda/Stora Höga - Malö camping

Vägar och Kuststigen
11 Jörlanda - Stenungsund
11 Stenungsund - Svanesund
11 Svanesund - Hoga
11 Hoga - Göksäter
13 Göksäter - Malö camping
50 - 57 km

Boende: Malö camping?

Dag 3 Malö camping - Nordens ark
Vägar och Kuststigen:

44 Malö camping - Nordens ark
44 km

Boende: Nordens ark?

Dag 4 Nordens ark - Kämpersvik
Vägar och Kuststigen:

10 Nordens ark - Anneröd
8 Anneröd - Hamburgsund
13 Hamburgsund - Fjällbacka
8 Fjällbacka - Kämpersvik
40 km

Boende: Jerker.

Dag 5 Kämpersvik - Strömstad
Vägar och Kuststigen:

7 Kämpersvik - Grebbestad
10 Tanumstrand (Grebbestad) - Tanumshede
31 Tanumshede - Strömstad
48 km

Boende: Scandic Laholmen?

Dag 6 Strömstad - Norge
Vägar:

34 Strömstad - Halden
49 Strömstad - Sarpsborg
57 Strömstad - Fredrikstad

34-57 km

Totalt ser det ut att bli knappt 300 km vilket känns lite sådär. I skrivandets stund vill jag gärna komma upp i minst 300 km. Men jag vill inte att sista sträckan blir för lång. Därför kanske det inte blir Fredrikstad som blir slutmålet om jag inte kan klura ihop någon lösning. Exempelvis att jag springer förbi hotellet i Strömstad, tar buss tillbaka för att sova och därmed nästa morgon tar bussen till det ställe där jag avslutade dagen före. Samtidigt är 300 trots allt bara en siffra...

Vi får se.

Sittsjukan av Amanda Lahti

  

Vilken positiv överraskning. 

Jag hade inga större förväntningar på den här boken eftersom jag lite ickeödmjukt tänkte att den inte skulle tillföra så mycket nytt utifrån allt jag har lyssnat och läst tidigare. Men eftersom jag tycker om att läsa och alltid tänker att repetition aldrig är fel samtidigt som boken är ny så var det självklart att ta sig an den.

Och det är jag glad att jag gjorde eftersom boken är riktigt bra. Innehållet presenteras på ett väldigt tydligt och pedagogiskt sätt med många riktigt bra bilder, paralleller och jämförelser som verkligen får faktan att intressera och fastna. Lahti refererar till en hel del forskning och förutom att lära sig tycker jag att boken motiverar och påminner på ett bra sätt. Jag som inte direkt sitter still får ändå en och annan idé om att göra saker annorlunda i mitt liv. 

Förutom att ta upp ett brett spektrum om vad som händer med kropp och knopp vid för mycket stillasittande och vid rörelse/träning innehåller boken även ett kapitel om våra gener (där sidorna om Stefan Holm och Donald Thomas var extra bra/roliga) samt en praktisk guide med väldigt bra råd för att hjälpa läsaren att nå nya och bättre vanor. 

Boken är förhållandevis kort och det går utan problem att grotta ner sig mer i de olika delarna Lahti tar upp i andra böcker men vill man ha en mycket bra bok som på ett enkelt sätt sammanfattar det viktigaste som har med det här ämnet att göra gör man rätt i att läsa den här boken.

Enda minuset skulle kunna vara att Maj-Lis Hellenius har faktagranskat boken men så handlar den ju inte heller om kost och då får jag väl se mellan fingrarna. Hellenius kan ju naturligtvis ha mycket bra koll på träning och rörelse även om jag är kritisk till vad hon säger om kost. 

Att njuta!?

Man måste njuta också!

Kommentaren har jag fått många gånger. Tanken dyker även den upp lite då och då.

Att tillåta sig själv att njuta. Att inte bara leva efter strikta regler och späka sig själv med träning och avhållsamhet. 

Men vad innebär det där med att njuta egentligen? 

Många gånger är det att vi ska inmundiga någonting. Det kan vara alkohol, tobak, socker eller varför inte ost eller cannabis. Knark?! Kött!?

Jag är kluven till njutningen eftersom jag tycker att den är tudelad. Den ena formen sitter i ryggraden och är även hårt cementerad i vår kultur. Det är den där förrädiska njutningen som är direkt och omedelbar men som sällan är bra för oss. I mitt fall socker. Då och då faller andan på och jag vill. Samtidigt vet jag att jag inte mår bra av det efteråt men ändå vill jag.

Baksmälla eller skitsmälla

Den andra njutningen är inte lika förförande men oj så mycket bättre. Till exempel riktigt god och bra mat. Jag njuter av den till fullo och jag mår bra efteråt men ändå är det svårt att nöja sig med bara den.

Hur mycket är biologi och hur mycket är socialt? 

Att få släppa på det stoiska. Att tillåta sig själv att njuta av det förrädiska är gott på sitt sätt, även om det bara är just för stunden. Jag tror inte att vi är gjorda för att ta bort det helt.

Men den riktiga och beständiga njutningen är den som både är god för stunden men även efteråt. Jag njuter av den goda och bra maten. Jag njuter av att jag allt som oftast somnar snabbt och sover gott. Jag njuter av att jag är full av energi och ork. Jag njuter av min fysiska status som träningen innebär och ger. Jag njuter av utomhustiden i rörelse. Naturen.

Det är både skönt och viktigt för mig att tänka i de här banorna. Att tydliggöra vad njutning innebär och inse att livet är fullt av njutning även om jag anstränger mig för att hålla mig ifrån den där formen jag inte mår bra av efteråt. Det är inte synd om mig för att jag exempelvis avstår kakorna och bullarna på jobbet.

Tvärtom.

Ät inälvor!

Kycklinghjärtan stekt med lök, vitlök och någon stark paprika.

Ur ett närings- och hälsoperspektiv råder det ingen tvekan om att vi måste äta djur. Egentligen inte heller ur ett miljöperspektiv men det har jag redan skrivit om:

Kött och/eller miljö!?

Men det duger inte att bara äta musklerna. Nej. Hela djuret ska ätas och då framförallt inälvorna som är rena dynamiten. Inälvor är en del av djuren vi alltid har ätit men som vi generellt i princip har slutat med vilket är otroligt synd med tanke på att det inte finns något bättre ur ett näringsperspektiv. Det är relativt billigt dessutom...

Problemet med att äta inälvor brukar vara tre.

1. Tanken på att det är just inälvor.

2. Smaken - som kan vara väldigt stark och annorlunda.

3. Konsistensen - som ofta skiljer sig åt jämfört med musklerna på djuren.

Är man motiverad (och vuxen) att äta inälvor ser man förbi dessa tre, tvingar i sig och lär sig så småningom att äta och kanske till och med lär sig att tycka om det.

Där hade jag kunnat sätta punkt men gör givetvis inte det utan tänker att jag redogör lite kort för de olika inälvor jag äter mest av samt hur man kan göra för att få i sig dem utan allt för stora problem.

Recept: Jag ser ingen anledning till att krångla till det med grytor av olika slag. För min del blir det både enkelt och gott (numera) att fräsa inälvorna i lök och vitlök, salt och peppar. Kanske lite chiliflakes utöver detta och en härlig klick smör som tillbehör. Ibland river jag i lite ingefära eller andra kryddor och det går utmärkt att ha med broccoli eller någon annan grönsak i pannan. Jag har för övrigt ofta surkål eller kimchi som tillbehör. Riven parmesan på!

Lever

Förmodligen det nyttigaste men kanske även det svåraste att få i sig eftersom det har en så distinkt smak. Jag känner ingen skillnad på nöt- eller grislever (vilket andra i min närhet gör) men fårlever däremot är annorlunda. Smakar hör och häpna mer får... För att vänja sig vid att äta lever är mitt tips att börja med att göra egen leverpastej:

Min leverpastej

Efter hand kan man öka mängden lever i förhållande till köttfärs i pastejen men grunden är ändå att parallellt fortsätta att steka levern och äta den som den är.

Nöt- grishjärta

Mycket snällare i smaken jämfört med lever och riktigt gott. Kan vara vettigt att inleda med hjärta om du vill börja äta inälvor. Liknar kött i konsistensen och är en favorit.

Njure

Njure är liksom lever jobbigare att äta rent smakmässigt. Kanske till och med värre eftersom det går att ana en viss urindoft. Lite gummiaktig i konsistensen. Mitt tips är att krydda kraftigare med sådant som ger mycket smak exempelvis riven ingefära eller att ha tillbehör som smakar mycket såsom majonäs med chipotle eller kimchi.

Njure.

Kycklinghjärtan

Även dessa är en favorit. Smaken är snäll och det blir riktigt gott med tillbehören jag nämnt ovan. Väldigt gummiaktig i konsistensen vilket jag har förstått kan vara ett problem.

Kycklingmage

Även kycklingmage är snäll i smaken men har egenheten att den är väldigt knastrig att äta. Det blir som att äta en lättare form av brosk.

Jag är långt ifrån färdig med mitt "hela-djuret-ätande". Det finns mängder kvar att utforska såsom hjärna och ögon. I det här avseendet är jag väldigt intresserad och nyfiken och det känns bra att jag har lyckats bli av med den barnsliga mentala äckelheten jag hade en gång i tiden som mest bara är i vägen. 

Slutligen måste jag nämna att vår hund är tydligt matintresserad. Han är gärna med när det lagas mat. Sitter, ligger eller strövar omkring runt mina ben i hopp om att det ska ramla ner något att slicka i sig. Men det finns en tydlig skillnad i hans agerande när det vankas inälvor.  När jag skär, förbereder och tillagar dem är det som om det gör ont i honom. Han ställer sig på bakbenen och sträcker sig lång och bara vill upp upp. Tydligt att det i hans värld luktar himmelskt gott och givetvis får han slicka skärbrädan när jag är klar.

Den behöver i n t e diskas efteråt....

Tough love av Johannes Hansen

 

Johannes Hansen är mental rådgivare och har i många år jobbat med mängder med människor för att hjälpa dem att stärka deras mentala styrka för att kunna hantera allt ifrån privatlivet till yrkeslivet. 

Den här boken förklarar hans utgångsläge och hur han ser på saker och ting samtidigt som den är full av olika övningar och listor för att hjälpa läsaren att hantera de problem eller utmaningar man sitter och brottas med. 

Hur bryter man dåliga vanor? Hur formulerar man rätt målsättningar? Hur hanterar man stress och andra människor? Hur kan man prioritera? Hur gör man för att få bukt med sin hälsa eller andra bekymmer som ligger och gnager på en antingen fysiskt eller mentalt?

Boken är väldigt bra och det jag framförallt tycker om med den är att den är tydlig, rak och ärlig utan krusiduller. Här finns ingen "nånannanism". Det är du själv som bestämmer över ditt egna liv och det är du själv som både kan och ska lösa de hinder och utmaningar du står inför. Det gäller bara att veta hur man ska göra samt veta hur man genomför det. Samtidigt är boken inte extrem i sitt budskap om att man ska klara allt själv. Det finns alltid tillfällen när det är rimligt att få hjälp utifrån, vilket påtalas i boken ett flertal gånger, men i stort handlar det om att man själv har nycklarna och själv måste plocka fram dem för att använda dem. 

Jag själv sitter aldrig eller sällan med pennan i hand när jag läser en bok. Hansen vill att du gör just det för att boken ska vara meningsfull på riktigt och då är det inte för att stryka under lite här och var utan för att verkligen skriva vad man känner, tänker, göra upp listor med mera. 

Det var inget jag gjorde men jag ser verkligen meningen med det. Hur man gör tror jag beror på hur stort behovet av förändring är i läsarens liv. I mitt fall tänker jag att jag mer än gärna använder boken som ett slags uppslagsverk att komma tillbaka till eftersom jag mest läste boken av genuint intresse och inte för att jag har något större behov av att förändra något i mitt liv. Samtidigt är jag alltid på väg någonstans och jag känner att boken har tillfört mycket och kanske till och med kommer att få mig att agera snabbare i vissa frågor än vad jag gjort hittills. 

Rekommenderas! 

Baksmälla eller snarare Skitsmälla

Eftersom jag aldrig varit bakfull kan jag inte gärna använda mig av ordet baksmälla i det jag har tänkt att ta upp i det här inlägget, därför hittar jag på ordet: Skitsmälla.

Jag har en ständig strävan att må så bra som möjligt. Det innebär inte att jag är slavisk i allt jag gör. Jag tillåter mig själv till avsteg lite då och då vilket jag är övertygad om är "nyttigt". Ingen orkar mentalt att försöka vara perfekt hela tiden. Dessutom tror jag mycket på kontraster i livet. Pigg/trött, mätt/hungrig och så vidare. Vi måste tillåta oss ytterligheterna för att kunna uppskatta det som är bra istället för att leva något mellanmjölksliv som riskerar att leda till livsdödande "lite lagom" hela tiden. 

Därför slinker det exempelvis ner glass ibland. Chips, popcorn, choklad, godis eller vad det nu kan vara.

När jag väl släpper duktigheten ser jag till att stoppa i mig ordentligt (en får ju passa på:) och det har inte varit svårt att analysera och reflektera vad det har gett för konsekvenser med tanke på att det så tydligt framkommer när jag avvikit från utgångsläget. Den ständiga utvärderingen är för övrigt något jag varmt förespråkar. Hur mår jag idag? Varför?

Denna utvärdering och reflektion har till exempel fått mig att inse att jag tyvärr får huvudvärk av för mycket mörk choklad:

http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2021/09/bota-huvudvark.html

Men även intaget av andra gottigheter/skräp leder till ett dagen efter tillstånd som jag verkligen inte trivs med. Se punkterna nedan. Ibland är det alla punkterna och ibland är det några av dem men alltid alltid får jag:

Skitsmälla:

- Huvudvärk eller att huvudet känns tungt.

- En märklig ofräsch miljö i munnen som tandborstning inte rår på.

- Dålig mage. Antingen att den är riktigt dålig vilket innebär ett flertal toabesök eller att den "bara" är körig och i tydlig disharmoni. Extra tydligt blir det när jag är ute i skogen och springer. Det händer aldrig att jag måste sätta mig och göra nummer två om jag ätit som vanligt dagen innan. Däremot händer det ofta att jag antingen är otroligt gasig i magen när jag ätit skit. Men även att magen gör ont och att jag ibland behöver sätta mig i skogen i panik eller för att det bara är lämpligt i hopp om en trevligare fortsatt löpning.

- Tung kropp och tunga ben. Som om kroppen är inflammerad och värker. Löpningen blir alltid jobbig med tunga ben.

- Förkylningstendenser såsom täppt näsa på morgonen eller att jag anar något i svalg/hals eller gommen.

Löpningen, som det oftast blir dagen efter, blir som sagt jobbig men den botar också. Rörelsen och detoxsvettningen gör sitt jobb och jag mår alltid mycket bättre resten av dagen då i princip alla punkterna försvunnit. 

Detta är något jag lagt märke till under en lång tid och det finns ingen tvekan om hur kroppen reagerar. Frågan som återstår är om det är värt det? Jag är kluven. Det är skönt att släppa på garden och duktigheten men samtidigt känns det märkligt vilja fortsätta på samma sätt. Egentligen njuter jag ju lika mycket eller till och mer av god mat men ändå finns där något i mig som dras åt skräpet. Belöningskänslan som skräpet ger ska inte underskattas men jag tror också att "ett helt liv" med skräp satt sig kraftigt i ryggraden och att det sitter djupt i oss att återvända till smaskandet eftersom vi förknippar det med åratal av mys, gemenskap och trevliga upplevelser. 

Vad är njutning?