Ut mot det okända

Torekov camping i somras. Havet ett stenskott bort från stugan. SUP´n och jag oerhört redo. Ibland längs med stranden, ibland mot Hallands väderö eller för att runda någon av småholmarna i närheten. 

Men även rakt ut. Ut mot det okända och stora. Rationellt vet jag naturligtvis att vrider jag bara på huvudet lite så kommer jag att se land och tryggheten. Men det är något med det stora havet som lockar. Tankarna går tillbaka till mänsklighetens historia och hur "vi" gav oss ut mot det okända. Upptäckarna. Både Columbus och gänget med kanske framför allt de som gav sig ut många tusen år tidigare.

Det okända lockar och fängslar, är spännande men också otäckt. I min lightversion njuter jag av att få reflektera över min litenhet när jag bara ser vatten rakt fram. 

Ut, ut, ut. Bara lite till. Så härligt samtidigt som tankar om olycka dyker upp då och då. Späckhuggare eller rent av monster djupet...:)? SUP som pyser.....?

Det är varmt och härligt. Ett dopp är givet innan jag vänder tillbaka även om det känns lite olustigt att hoppa ner från tryggheten "mitt ute på havet".

Vansinnigt skönt med svalkan. Underbart härligt att sedan bara sitta en stund. Ta in och njuta. Bara lilla jag i den stora naturen. Inga andra intryck över huvud taget. Balsam för själen.

När jag sedan vänder tillbaka och ser land igen slås jag av hur långt ut jag faktiskt kommit. 

Hm....? Vad hade hänt om vinden.....?

Padlingen tillbaka är kraftfullare än när jag var påväg ut. Hemåt mot tryggheten är inte heller så dumt.