Jag brukar säga att löpning är min religion och skogen min kyrka. Är gudsbegreppet rent av en "personifiering" av naturen för att göra den mer begriplig? Den religiösa aspekten är ytterst relevant oavsett hur religiös man är. I grund och botten handlar religion om livsregler. Hur bör vi leva för att må bra?
Om naturen är Gud och därmed facit till hur vi bör leva blir det en bister läsning.
Nog för att naturen är vacker och på många sätt underbar. Men den är även rå och brutal. Full av orättvisa. Under hela mänsklighetens historia har vi varit utelämnade åt dess nycker. Den har utmanat oss på alla tänkbara sätt. Köld och värme, hunger och faror. Ständig rörelse och basala behov har varit grunden för överlevnad. Naturen ger och naturen tar.
I och med vår intelligens och uppfinningsrikedom har vi sakteliga tämjt naturen. Vi kommer aldrig bli dess herre men är definitivt inte dess slav eller tjänare på samma sätt som tidigare. Sakta har vi blivit mäktigare och på så sätt till viss del gjort även oss själva till Gud.
Vår upphöjda position har tagit oss till ett förrädiskt paradis där vi numera är långt ifrån vårt ursprungliga element. Vi klarar inte av Satans lockelser om bekvämlighet och andra synder. Vi gör naturligtvis allt vi kan med vår nyvunna makt för att slippa det hårda, utmanande och jobbiga. Utgångsläget är ett annat och långt ifrån den naturliga miljön som alltid har varit vårt hem. Nu kommer inte rätt beslut av sig självt utan måste bli ett aktivt val. Beslut som blir svåra att ta eftersom vårt utgångsläge nu är det "paradisiska".
Tidigare späkte naturen oss och gjorde lite vad den ville med oss. Det fanns inget annat än att stå ut och reda ut. Och där och då fick vi det vi skulle ha för att utvecklas och bli starkare. Tillslut blev vi så starka och mäktiga att vi nu måste tänka tvärtom. Vi vill hela tiden ha det bättre och nu är vi på den nivån att bättre är att vi aktivt behöver jobba för att få det "sämre". Vi behöver utsätta oss för svårigheter som naturen tidigare utsatte oss per automatik.
Det är jobbiga beslut:
- Att tvinga sig själv att låta bli att äta jämt och ständigt.
- Att tillåta sig själv att frysa.
- Att röra sig fastän vi egentligen inte behöver eller vill.
- Att avstå från ständiga kickar av alla dess slag.
Jag går igång på evolutionen. Jag tycker att den berättar så mycket och den ger mig en logik som känns väldigt tillfredsställande. Vi ska tvivelsutan tillåta oss själva att njuta men får inte hamna i det tillståndet permanent. Det blir förrädiskt gott och därmed inte bra.
Vi mår bra av en portion motstånd av alla dess slag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar