torsdag 1 februari 2018

Målens bedrägliga storlek

Milen under timman? Göteborgsvarvet? Ett marathon? Klassikern? Äta bättre? Sova mer? Bli gladare? Träna varannan dag?..............

Mitt liv har alltid varit förknippat med mål. I ungdomen handlade det mest om att göra mål och bli fotbollsproffs. Efter hand gick det över till löpning och andra fysiska aktiviteter och i framtiden tror jag att det ännu mer kommer att handla om personlig utveckling och allmän hälsa.

Något fotbollsproffs blev jag aldrig men Klassikern och lite andra lopp är avklarade. Vissa mål klarar man, andra inte.


Jag har funderat mycket över både mina egna mål och andras och det är inte helt lätt. Det är så mycket man måste ta hänsyn till:

- Är målet mitt?
- Vill jag verkligen det här?
- Har jag tid?
- Vill jag avsätta tid?
- När ska målet uppnås?
- Är det ett rimligt mål?

Det går att punkta upp en ganska rejäl lista på saker att ta hänsyn till men det jag kanske tycker är viktigast är att ett större mål alltid har delmål och att man anpassar och gör tidskravet realistiskt.

Om målet är stort och tidsaspekten är för kort är risken att utfallet blir negativt. Jag är tex övertygad om att i princip alla skulle kunna genomföra ett marathon, men det är stor skillnad på när. Vad har man för fysiskt utgångsläge i form av träningsbakgrund och nuvarande fysik? Det är givetvis inte rimligt att ha ett marathon som mål inom ett år om du inte springer här och nu.

Jag tror att alldeles för många inte tar hänsyn till att saker och ting måste få ta tid. Det är så bråttom hela tiden och det håller inte. Kroppen och huvudet är inte gjorda för snabb förändring. Men med delmål på vägen mot ett större ökar möjligheten att nå ända fram.

Man behöver konkreta saker i ens vardag som bekräftar att man är på rätt väg. Annars är risken stor att det där stora målet blir en utopi som man aldrig kommer att nå för att det är för avlägset.

För det måste kosta. Det finns ingen tillfredsställelse med att göra mål i öppen kasse. Det ska krävas en ansträngning. Jag måste offra - energi - mental och fysisk kraft för att det ska leda till en belöning.

Och det kanske är det som är det svåraste - att ha en hög men ändå rimlig målsättning.

Med rätt tidsaspekt kanske de flesta mål är uppnåeliga?

Jag sprang mitt första Göteborgsvarv 2011. Det innebär att jag började löpa 2010. Innan dess hade jag rört på mig och framförallt spelat fotboll i hela mitt liv med någon liten avvikelse.

I år ska jag göra mitt andra försök att klara 100 miles (161 km) mestadels i terräng. Bröt efter 131 km i somras.

Innan det där Göteborgsvarvet ansåg jag att alla som sprang mer än en mil hade en skruv lös. Sakta har mina tankar och ambitioner förändrats. Målen har blivit fler och anpassats efter hand. Min egna lust har fått styra och jag har inte haft bråttom...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar