Befriande löpning hem

En dag i februari. En riktig skitdag på jobbet. Min egna plan för dagen havererade fullständigt. Rättning och planering ersattes av konflikter och detektivarbete. Vad hade hänt? Vem hade gjort vad? En hel eftermiddag med energitömmande arbete. Det var som om jag rent fysiskt kände hur syret i huvudet tog slut, trycket ökade och hjärnan krympte.

Ibland är det tillfälligheter som gör det, ibland är det tur. För min del var det en kombination av dessa två.

Normalt sätt springer jag aldrig hem den här dagen i veckan men av olika anledningar hade möjligheten öppnat sig och då tyckte jag att det var läge att passa på. Förutom skitdagen på jobbet hade det snöat. Så när jag ombytt begav mig iväg var jag extremt mottaglig för allt positivt.

Behagligt tempo i en vacker miljö var som balsam för själen. Huvudet syresattes och efter en halvtimmas ventilation kunde mitt sinne övergå till att bara njuta.

Mitt mentala jag fick sig en perfekt tajmad spabehandling. Väl hemma befann jag mig i en sorts harmoni som jag aldrig hade fått om jag åkt bil eller kollektivt. Förutom det omedelbara välbefinnandet tror jag att jag automatiskt blev redo för en ny arbetsdag.