Oceanroddarens dagbok

Jag är furstligt priviligerad. 

I våras fick min bror och jag möjlighet att prata ned Rune Larsson i samband med vår poddinspelning med honom I huvudet på Rune Larsson.

Det blev totalt flera timmars samtal och då nämnde han att han precis var klar eller om han i princip var klar med den här boken. Han förklarade också att han av olika skäl bara skulle trycka upp den i ett fåtal exemplar och den inte skulle bli publik (bibliotek och försäljning). 

Jag frågade givetvis om jag kunde få låna ett exemplar när boken var färdigtryckt och för några veckor sedan var jag hemma hos Rune för en fika och för att låna boken. Vi pratade i omkring två timmar och jag kände att jag hade kunnat sitta och lyssna på Rune i all oändlighet. Han har varit med om så mycket och har så mycket att förmedla både vad gäller de fysiska äventyren men naturligtvis även om de mentala resorna som dessa äventyr inneburit. 

Jag är numera stolt ägare av den här boken eftersom jag fick den till skänks och läsningen var oerhört intressant, fascinerande och motiverande. 

Rune hoppade på projektet utan att ha en aning om vem resekamraten Niclas var. Han anade att ett och annat inte var klockrent innan starten men valde ändå att fortsätta eftersom en livslång dröm hade möjlighet att förverkligas. Problemen ombord var många både vad gällde det praktiska och det sociala och det är talande hur Rune är medveten om alla problem men också extremt lösningsorienterad för att ro projektet i hamn. En sann ultralöpare utifrån ett mentalt perspektiv. Föga förvånande...:)

Slutet av boken - när Rune reflekterar över rodden är mycket, mycket bra.

Det går ju inte gärna att rekommendera en bok som inte kommer att finnas därute men jag gör naturligtvis det ändå. Jag upplever själv att det har hänt så mycket med mig själv utifrån ett mentalt perspektiv med tanke på all löpning och framförallt alla ultradistanser men jag är verkligen en lightversion i förhållande till Rune och känner verkligen att det finns mer att utforska. Både genom att springa mer själv, läsa mer om andra (exempelvis de andra tre böckerna jag fick låna av Rune, om hans löpning tvärs över USA, hans FN-tjänst och hans löpning från Portugal till Sverige) och prata med honom igen. Något jag kommer att få anledning att göra när jag ska lämna tillbaka böckerna jag fått låna.

Då blir det bland annat en del följdfrågor jag har om rodden. Ser jag verkligen fram emot!

Mina hälsonycklar och hur väl jag efterlever dem

Sökandet efter skratt 

Jag har till min glädje väldigt lätt för skratt och att söka skratt både hos mig själv, hos andra samt i situationer som uppstår. Detta sökande är en del i det där med den mentala inställningen till saker och ting. Allt har en fram- och en baksida. Det är vad vi fokuserar på som har betydelse och det är också det som påverkar vårt mående. Glaset är alltid halvfullt! Det blir också förlåtande mot en själv att skratta åt sina misstag. Och jag håller inte med om uttrycket åt att man inte ska skratta åt andra (och istället skratta med andra). Jag förstår grundtanken men om vi hjälps åt att skratta åt varandras dumheter och misstag, givetvis utan elaka intentioner tror jag att vi alla mår bättre. Vi skrattar och därmed är situationen avhandlad och så går vi vidare.

Relationer 

Jag har fantastiska människor omkring mig. Familj, vänner, kollegor, bekanta och elever. Hur mycket beror det på punkten ovan? Jag har dessutom blivit bättre med åren på att inte bli lika arg och irriterad på idioterna omkring mig. För de finns alltid och i en perfekt värld påverkar de en inte så mycket, eller alls. Här finns förbättringspotential och kommer förhoppningsvis bli ännu bättre tack vare åldern och medvetenheten.

Fasta 

Alla dagar i veckan fastar jag 16-24 timmar. Tre till fyra gånger om året kör jag en längre fasta på 48-72 timmar.

Träning och utomhustid

Utomhusträning varje dag, där det fyra dagar i veckan dessutom blir två pass per dag. Dessutom en och annan hundpromenad och styrketräning tre till fyra dagar i veckan.

Sömn, vila och återhämtning 

All träning och utomhustid gör mig kvällstrött och jag har inga problem med att gå och lägga mig eller att sova gott. Barcelonas matcher får mig att slarva en till två gånger i veckan på regelbunden basis. Den fysiska vilan likställer jag med sömnen och sett över en dag är vi sittandes oerhört mycket mer än i rörelse. Den mentala vilan får jag genom att begränsa mina intryck via bland annat träningen och bokläsningen. Jag upplever även att min morgonrutin med ett parti schack gör gott utifrån det perspektivet att jag verkligen bara fokuserar på en sak och stänger allt annat ute. Sen blir det ofta nervigt mot slutet av partiet men det ser jag mest som positivt eftersom jag efter partiet är väldigt redo att ta mig an dagen. Jag skulle dock kunna läsa ännu mer bok dag- och kvällstid....

Bra mat 

Lågkolhydratkost lagad från grunden. Inälvsmat en gång i veckan, fisk en gång i veckan. Grunden är utmärkt men till helgerna blir det ett och annat som inte är helt kosher. Och det är så jag vill ha det. Det ska vara gott och njutningsfullt vilket visserligen vardagsmaten är men gott också med det där lilla extra. Det är viktigt att inte vara asket och fundamentalist. Jag hade absolut kunna hålla en ännu bättre standard vilket utifrån ett näringsperspektiv tveklöst hade varit bättre men hade jag mått bättre av det? Kanske. Men hälsa är ett stort paket av ingredienser och jag tycker att det måste finnas utrymme för slarv och i mitt fall är det maten jag i så fall medvetet slarvar med eftersom det ger mig ett mervärde jag absolut inte får om jag slarvar med exempelvis sömnen eller träningen. 

Kallbad och kyla 

En gång i veckan under vinterhalvåret är målet och oftast blir det också så. Jag ska börja kallduscha året om, något som alltid tagit emot men som jag nu ska ta tag i. Löpning i shorts vintertid har jag nu gjort två år på raken och det fungerar väldigt bra och känns stärkande. 

Mål, rutiner och disciplin

Alltid glasklart. Jag har mängder med mål, rutinerna sitter gjutna och disciplinen att göra det som krävs för att nå dit jag vill har mig veterligen funnits sen födseln. Jag har skrivit massor om detta (givetvis även om de andra hälsonycklarna) här på bloggen. Det är bara att skriva sökord som, "mål", "disciplin", "fasta" mm i sökfunktionen.

Stress

Allt ovan leder mig till en bra stresshantering. Jag utsätter mig för det och jag ser till att få mental vila. Det jag tydligt märkt under dessa två år jag haft som tävlingsledare för Göteborg marathon och Sylvesterloppet är att jag tycks hantera stress väldigt väl. I samband med tävlingarna går stressnivån givetvis upp men jag har märkt att jag är oerhört mycket lugnare än många andra funktionärer och jag är inte helt säker på vad det beror på. Kravbild? Att jag har en helhetsbild? Att jag är väldigt kreativ och lösningsorienterad? Att jag ser halvfulla glas?

Jag vet inte helt säkert men är tacksam för att det fungerar så bra. Sen blir alla nivåer sämre av trötthet och det går att se utvecklingspotential naturligtvis men samtidigt måste fundering finnas i vad som är rimligt? Att vi inte är de bästa versionerna av oss själva i trött tillstånd är rimligt och ok. Ambitionen att bli en supermänniska tror jag inte är bra. Lite som med maten ovan. Perfekt i ett avseende behöver inte nödvändigtvis innebära bra utifrån ett helhetsperspektiv.

Nästa mål: Beach 2026

Min styrketräning har alltid varit en ständig inre konflikt men nu äntligen blir det "all in" i min satsning mot VM i bodybuilding 2026.

Äntligen ska jag lägga allt krut på mitt yttre och min fåfänga.

Mina träningsmål de senaste 15 åren har alla haft puls och kondition som gemensam nämnare. Därför har jag aldrig lagt någon större vikt vid styrketräning. Att jag inte tycker om att vara inne på ett gym och dessutom blev lite rädd för mig själv den där gången för cirka 25 år sedan när jag gymmade tre månader i sträck och blev påfallande kroppsfixerad hör till. 

Jag har ändå alltid underhållit lite. Jag har haft vikter och andra hjälpmedel på jobbet, hållit igång bålstyrkan och alltid gjort mina armhävningar och i omgångar pullups. Lite utfallssteg, ankgång med mera men jag har de senaste 25 åren egentligen aldrig prioriterat styrketräningen. Trots det har det gått ganska bra. Eller hur!? 

Allt eftersom åldern smugit sig på har jag mer och mer tänkt att jag måste börja styrketräna mer för att i första hand inte tappa i muskelmassa och i andra hand bli starkare. Dessutom, och det är nog det som motiverar mig mest vill jag hålla igång testosteronproduktionen för att inte falla ner i liv-, energi-, och kraftlöshet. 

De senaste årens axelproblematik har inte direkt gynnat min överkroppsstyrka men operationen i november verkar ha gått bra och rehaben ser riktigt ljus ut och jag tror att jag snart äntligen kan ta tag i detta på allvar. 

Poddar ska hjälpa mig inomhus och jag kommer givetvis förlägga en del av styrketräningen utomhus. Återstår att se hur jag rutiniserar detta och där är det som vanligt vardagen som bestämmer. 3-4 pass ska det bli och sen är det bara att olja in kroppen till sommaren, andas ytligt, för att magen inte ska puta ut och dölja tvättbrädan och njuta av mitt vackra yttre.

Jag tycker fåfänga är intressant. Alla har vi den och givetvis olika mycket och inom olika områden. Många gånger får den mycket välförtjänt kritik men samtidigt är det eller kan det vara en drivkraft och det behöver ju inte vara negativt. Det är som med allt annat. Det är en fråga om dos. Viktigt men får inte bli för viktigt.

Jag är givetvis fåfäng som alla andra. I vissa avseenden inte alls men när det kommer till hälsa är jag det mer. Jag mår bra av att orka springa långt. Jag mår bra av att känna mig och se vältränad ut och till sommaren är planenen som sagt att det ska bli vackrare än på länge. 

Slutligen. Jag har haft fantastiskt roligt när jag med AI-s hjälp givetvis har manipulerat bilderna ovan. Jag ser givetvis inte ut så..., ännu :)

Träningssammanställning 2025

Träningsåret 2025 präglades framförallt av två saker. Först och främst min löpning från Göteborg till Stockholm som med all träning inför och de 815 kilometrarna under själva äventyret onekligen gjorde att det blev mycket löpning första halvåret. Efteråt valde jag att ta det väldigt lugnt med löpningen och i och med den andra saken som påverkade, axeloperationen, blev det i mina ögon totalt väldigt lite löpning andra halvåret. Därför blev jag förvånad när jag först nu när allt skulle sammanställas såg att det blev löprekord för mig i antalet kilometer på ett år. Kul.

Givetvis innebar detta också rekord för en månad: 837,8 km.

Kul också att jag fick paddla kajak och SUP igen. Det blev inte så mycket men härligt att få göra det igen efter flera års paus på grund av mina axelproblem.

Inför 2026 har jag ett antal mål och förhoppningar:

- Mer styrketräning. Bland annat för att stärka upp mina axlar.

- En gedigen fysisk service. 

- Mer paddling. Jag vill gärna slutföra min paddling på Viskan samt ta mig an ett nytt paddlingsprojekt.

Som alla andra år har jag inte med styrketräningen i matematiken nedan. Här är det kilometer som räknas och inget annat. Promenad nedan innebär: BenBackPromLöp.

Nytt löpäventyr har jag i bakhuvudet men inget som blir av 2026. Jag vill få ordning på ovan först.

Träningsåret i siffror:

2025 i kilometer

Cykling: 1830
Löpning: 4374,8
Promenad: 32,4

Rollerblades/Långfärdsskridskor: 226,7

Paddling: 15,1

SUP: 27,5

Totalt: 6506,5

2024 i kilometer

Cykling: 974,2
Löpning: 3246,6
Promenad: 220,9

Totalt: 4441,7

2023 i kilometer

Cykling: 1987,7
Löpning: 3025,7

Promenad: 168,4

Totalt: 5181,8

2022 i kilometer

Cykling: 1889,3
Löpning: 3203,7
Längdskidåkning: 85
Rullskidåkning: 34,3
Rollerblades: 376,5

Paddling: 30,1

SUP: 245,5

Totalt: 5864,4

2021 i kilometer

Cykling: 1 601,9
Löpning: 4 096,4
Längdskidåkning: 129,6
Rullskidåkning: 251,3
Rollerblades: 314,6

Paddling: 65,5

SUP: 170

Totalt: 6 629,3 

2020 i kilometer

Cykling: 3399,9
Löpning: 3358,2
Längdskidåkning: 96,5
Rullskidåkning: 437,1
Rollerblades: 22,3

Totalt: 7314

2019 i kilometer
Cykling: 3973,8
Löpning: 2911,6
Paddling: 11,1
Simning: 75,4
Längdskidåkning: 258,3
Rullskidåkning: 158,8
Rollerblades: 233,9

Totalt: 7622,9

2018 i kilometer
Cykling: 804,8
Löpning: 3898
Paddling: 42,1
Simning: 19,9
Längdskidåkning: 105,4
Rullskidåkning: 410,2

Totalt: 5280,4

2017 i kilometer
Cykling: 2739,7
Löpning: 3151,5
Paddling: 28
Simning: 11,3
Längdskidåkning: 266,7
Rullskidåkning: 223

Totalt: 6420,2


2016 i kilometer
Cykling: 2130,8
Löpning: 2943,9
Paddling: 114,2
Simning: 26,4
Längdskidåkning: 306,7
Rullskidåkning: 710,1

Totalt: 6232,1


2015 i kilometer
Cykling: 1882,8
Löpning: 2635,3
Paddling: 125,5
Simning: 19,9
Längdskidåkning: 14,4

Totalt: 4677,9


2014 i kilometer
Cykling: 1505,5
Löpning: 1500,6
Paddling: 69
Simning: 39,2

Totalt: 3113,7

Digital tsunami - Katarina Gospic

Katarina Gospic går i den här boken igenom plus och minus med den digitala värden som vi har omkring oss här och nu samt den som är på väg. Boken är från början av 2021 vilket är relevant eftersom det har hänt en del sen dess. 

Jag tycker att boken är bra och tänkvärd men jag har några bekymmer med den. 

Först. Jag tycker att det finns en tydlig ideologisk slagsida i resonemangen Gospic gör gällande bland annat klimat och ekonomi som jag helt enkelt inte håller med om eller ställer mig tveksam till. Saker presenteras som sanningar som faktiskt inte är det alternativt går att diskutera. 

Det andra är att jag inte håller med om allt det positiva Gospic tar upp med den digitala utvecklingen. Visst finns det massor som är bra men bara för att något utvecklas och blir bättre utifrån dess funktionalitet betyder inte det att vi i grunden hälsomässigt mår bättre av det. Exempelvis tycker jag att elsparkcyklar och rulltrappor framförallt är något dåligt. Likaså att all skärmtid tydligt får oss att må sämre både digitalt och fysiskt. Jag tycker helt enkelt att Gospic missar hälsoargumentet även fast hon betonar hur mycket bättre sjukvården kommer att bli. Kanske för att hennes fokus mest ligger på det fysiska och inte det mentala. Jag är osäker men jag är säker på att jag skulle vilja prata om boken med en filosof och/eller någon som på förhand är mer positivt inställd till det digital. 

Vad är meningen med livet? Vad är meningsfullt? Kommer vi må bättre i framtiden för att den digitala utvecklingen leder till förbättringar? Jag är väldigt tveksam. Det är ju bara att se på världen idag. Folk mår sämre än någonsin. Hur kommer vi att må när vi får ännu mer av det som hittills tagit oss med storm?

Slutligen. Jag vet att jag är negativt inställd och att jag därmed kanske är överdrivet kritisk men samtidigt går det inte att bortse ifrån frågan vad syftet med boken egentligen är? Gospic jobbar vad jag förstår för något digitalt företag (eller gjorde i alla fall helt klart det när boken skrevs).

Finns en mening med att framhålla det positiva då...?

Moderna skor plågade fötter av Helle Gotved

 Vi människor är oerhört intressanta. Många av oss är så fasta i vår egna verklighet, så ofta obenägna att hoppa ur den och därmed så omedvetna om hur mycket bättre saker kan bli. 

Kalla det ekorrehjul eller vad som helst men att inte våga eller vilja, inte vara nyfiken på att prova annat försätter oss i en situation där förbättring och utveckling inte kommer att hända. 

För egen del har jag mängder med exempel där jag nyfiket har vågat prova annat. Exempelvis att äta annorlunda, träna varje dag, utsätta mig för kyla, fasta och gå barfota. I alla dessa fall är min analys likadan. Aldrig att jag går tillbaka till hur det var innan. Genom att ha provat det nya har jag förstått hur illa det var innan eller hur mycket bättre det kan bli. En insikt som givetvis hade varit omöjlig om jag inte hade tagit det där steget.

Jag har skrivit en del om mitt barfotande:

Fothälsa

Barfota

Jämforelse - fivefingers - löparsandaler - barfota

Mer barfota igen

Om folk bara vågade ta steget att i större utsträckning avstå sina skor skulle de snart inse hur mycket bättre det skulle bli. Våra stackars fötter behöver inte utstå, värme, fukt och trångboddhet varje dag och ärligt talat förstår jag inte varför inte fler tar steget. Alla upplever vi väl ändå detta varje dag eftersom ingen har skor dygnet runt? Är verkligen mode, prestige och rädslan för att sticka ut så stor att man inte vågar? Förmodligen.

Hursomhelst hoppas jag att fler vågar ta steget och ett första steg är kanske att läsa den här boken. Med hjälp av bilder blir det väldigt tydligt vad som är bra och inte för våra fötter. Förutom insikt, förståelse och motivation får läsaren dessutom mängder med tips på övningar man kan göra för att få en bättre fotriktighet och fothälsa. 

Tredje gången gillt

Juni 2023 opererade jag min högra axel Operation, tio månader senare (april 2024) fick jag göra Operation nr 2. Båda gångerna hade det med mina senor i höger axel att göra. 

I början på 2025 började jag få allt mer ont i min vänstra axel. Jag härledde det till att jag börjat styrketräna allt mer och trodde att jag hade överansträngt mig men eftersom smärtan inte försvann efter vila utan snarare blev värre var det givet att undersöka. Därför sökte jag upp vården i somras och efter besök hos vårdcentralen och röntgen skickades en remiss till ortopeden och när jag för några veckor sedan återigen fick träffa Vahid (som opererade mig senast) gav han i princip direkt beskedet att jag hade artros och kunde välja mellan kortisonsprutor resten av livet eller operation. 

Det fanns en liten osäkerhet om en operation skulle bli lyckad och han menade att om vi där och då provade en lokalbedövning och den skulle visa sig fungera så talade mycket för att en operation skulle bli lyckad. Kortisonsprutorna lockade mig inte alls och mitt mål är att få till den bästa möjliga långsiktiga lösningen och därför var det inte så mycket att fundera på. Till min glädje fungerade bedövningen och eftersom operationskön var kort trodde Vahid att vi skulle träffas snart igen. 

20 november ägde operation tre rum och några reflektioner tre dagar senare.

Jag slipper axellås och kan därför använda min arm/hand en del vilket är väldigt skönt. Att inte ha axellås gör också sömnen lättare och jag har hittills sovit väldigt bra. Jag har inte speciellt ont och kan återigen tidigt börja trappa ner på smärtstillande. 

Vårdpersonalens hörde sig en hel del för kring mina tidigare operationer och det är intressant hur förvånade de varit över hur lite ont jag har haft efter dem. Det gör mig nyfiken på det här med smärta och smärttröskel. Jag är nämligen tveksam till det där med att vi skulle ha olika smärttröskel rent generellt. Däremot tänker jag att den påverkas av allt runtomkring som ens mentala inställning, humör och fysik och därmed kanske resultatet blir att vi känner smärta olika. Vad vet jag?

Apropå fysik reagerar jag på vårdpersonalen även där. Har för mig att jag gjort det tidigare också men är lite osäker. Många av dem kommenterade min fysik. Visst är jag vältränad men jag är i grunden löpare och tänker att jag knappast ser så vältränad ut om jag är. Ser ju knappast ut som en Calvin-Klein modell. Får mig att fundera på hur majoriteten av deras patienter brukar se ut och att det ena onekligen ofta leder till det andra. Nu har jag visserligen ränt där ofta nog men blir ju inte direkt mindre motiverad till att fortsatt sköta om min hälsa. 

Apropå fysik igen. Jag är smärtfri i min högra axel men den kommer alltid att vara begränsad och det är verkligen något jag märker av nu när jag måste använda den mer. Framförallt när jag ska göra saker ovanför huvudhöjd. Är inte helt lätt för mig att ta på mig mössan eller hänga upp galgen med jackan på stången vis hatthyllan. Känns inte bra att vara begränsad även om det i mitt fall bara är lite begränsad.

Mental inställning är intressant och huruvida jag är en obotlig optimist eller bara rubbad går att fundera på men efter mitt samtal med Vahid (när jag fick reda på att det skulle opereras) tyckte jag att allt ha sa (inget axellås skulle behövas, det skulle bara skrapas lite mm) lät så positivt att jag inte såg någon anledning till att ställa in min planerade löpning med Jerker som skulle äga rum två dagar efter den tänkta operationen. Jag fick mig dock en mental återställning till verkligheten efter det digitala vårdsamtalet med fysion veckan innan operationen. Där framkom t y d l i g t att det inte ska löpas på 6-8 veckor.

Vi får väl se hur det blir med det....

Däremot är jag säker på att min plan att jobba imorgon måndag inte kommer vara några problem. Jag har rätt till att vara sjukskriven i 6-8 veckor men jag kan inte se varför jag skulle vara det. Tvärtom tror jag att jag hade farit extremt illa av trisstressen hemma. Visst kommer jag att vara begränsad på jobbet men jag har ju massor av goa och hjälpsamma elever som mer än gärna kommer ge mig ett handtag.