12 livsregler av Jordan B Peterson

Jag har haft lite koll på vem Jordan Peterson är. David Eberhardt har hänvisat till honom i någon av sina böcker och jag fått för mig att Peterson anses vara väldigt provokativ. Extra intressant då att läsa något han har skrivit samtidigt som ämnet kändes påfallande intressant i min ständiga strävan att utveckla mig själv.

Boken är föga förvånande indelad i 12 olika kapitel med de olika livsreglerna:

1. Stå rak i ryggen och skjut bak axlarna.
2. Behandla dig själv som en person du är ansvarig för att hjälpa.
3. Bli god vän med människor som vill ditt bästa.
4. Jämför dig själv med den du var igår, inte med hur någon annan är idag.
5. Låt inte dina barn göra något som får dig att tycka illa om dem.
6. Sopa rent framför egen dörr innan du kritiserar andra.
7. Ägna dig åt det som är meningsfullt, inte åt det som är egennyttigt.
8. Tala sanning - eller låt åtminstone bli att ljuga.
9. Förutsätt att den du lyssnar på kanske vet något som du själv inte vet.
10. Uttryck dig med precision.
11. Stör inte barn som åker skateboard.
12. När du möter en katt på gatan, klappa den.

Provocerande läsning? Nej, jag tycker inte det men förklaringen är givetvis att jag i så mycket håller med angående barnuppfostran, könsroller med mera. Däremot tror jag att en hel del människor skulle tycka att detta är just provocerande. I alla fall sett till hur folk agerar i dessa frågor.

Hur som helst är boken mycket tänkvärd och den får mig att både fundera över hur jag själv agerar och hur andra runt omkring mig agerar. Roligt och intressant med alla jämförelser och tolkningar av allt ifrån Bibeln till Disneyfilmer.

Utveckling är målet och den här boken bidrar tveklöst till det.

Mycket läsvärd.

Inför äventyret Partille - Jönköping

I flera år har jag fascinerats, inspirerats och motiverats av personer som Rune Larsson, Kristina Paltén, Jonas Colting, Björn Sunesson och Fredrika Ek.

Äventyrare som tagit pick och pack för att per egen maskin ta sig från punkt A till B. Nu äntligen ska jag själv ut på ett litet äventyr. Verkligen i lightvariant jämfört med personerna ovan men likväl ett första steg mot något nytt.

Helgen fredag 24/4 till söndag 26/4 ska jag springa "skogen" mellan Partille och Jönköping enligt nedan:

Dag 1 Partille - Borås ca 76 km.
Dag 2 Borås - Ulricehamn ca 51 km.
Dag 3 Ulricehamn - Bankeryd ca 70 km.
Hela sträckan: ca 197 km.

Det här är något jag har funderat på länge och det har krävts en del tankearbete och erfarenheter för att få till det på bästa sätt. Det jag vill med den här löpningen är följande:


Jag vill springa själv. Jag uppskattar verkligen de stunder jag får vara ensam och i fred men vad kommer jag att tycka om tre "hela" dagar?

Jag vill springa i skogen. Min löpning är numera i mångt och mycket en inre resa och den görs bäst i naturen.

Jag vill springa. Att springa över en helg i skogen innebär ett problem vad gäller packning och tyngd. Jag har vid ett antal tillfällen sprungit helglöpningar med tält, sovsäck med mera men det blir tungt och påverkar onekligen löpkänslan. För att få till det på bästa sätt kommer jag därför lyxa till det med hotellövernattningar istället. Det gör att jag kommer att kunna packa betydligt lättare och därmed få en helt annan upplevelse. Från början hade jag tänkt att övernatta på vandrarhem men det visade sig att de inte kunde tillfredsställa mitt frukostbehov och då var det inte så mycket att fundera på.

Maten
Middag och frukost kommer att intas i civilisationen och i övrigt ser jag till att ha med mig det jag behöver under dagen i ryggan. Blir troligtvis en och annan nöt, ägg och förmodligen bananpannkakor dag ett.

Upplevelsen
Naturen och ensamheten ser jag fram emot men även kravlösheten. Det här är ingen tävling. Jag kommer att springa och gå, sätta mig och njuta och garanterat även lägga mig slumra en stund (hoppas vädergudarna kommer att vara med mig).

M E N SÅ FINNS DET ETT VISST COVID19 OCKSÅ.....

Det gör att jag eventuellt kommer att bli tvungen att tänka om. Logistiken hem behöver jag hjälp med och därför inte säkert att jag hamnar i Jönköping trots allt. Det viktiga är trots allt att jag får mina tre dagar i skogen och om det sedan innebär att jag lufsar runt i Borås med omgivning eller Ulricehamn känns inte så viktigt. Det blir vad det blir.

Oavsett blir det intressant, spännande och lärorikt.

Hjärtsmart av Katarina Steding-Ehrenborg

Vad händer i kroppen och hjärtat vid rörelse och inaktivitet? Hur påverkas vi av vad vi stoppar i oss? Hur är det med kaffe och choklad? Alkohol? Salt?

Vilken intressant bok! Och till en början när det handlar om rörelse och inaktivitet blir jag fångad av hur våra kärl och vårt hjärta reagerar. Kul med detaljerad information om dessa inre system.

Men efter hand höjer jag allt mer på ögonbrynen och reagerar allt mer på vad det är jag läser. Tillslut måste jag dubbelkolla när boken är skriven. Hur många år på nacken har den egentligen? 

Det är få gånger jag blir så kluven av att läsa en bok som när jag läser den här. Allt i boken som står om vad som händer i vårt inre är intressant men när Steding-Ehrenborg går loss på fetter och kolesterol blir jag direkt upprörd. Hur kan en bok utgiven 2019 vara så rykande inaktuell? Här hänvisas till forskning men det är ingen tvekan om att det är totalt onyanserat. Jag är visserligen lekman men har läst så mycket om detta och tycker det är djupt beklagligt att vad man kommit fram till de senaste 10 åren vad gäller fett och kolesterol inte finns med här. 

Det roliga är att när ämnet salt tas upp så hänvisas till vad som är rimligt utifrån hur tillgängligt det har varit för människan under vår historia. Inte speciellt, och därför bör vi inte äta så mycket salt. Men samma resonemang kan vi visst inte utgå ifrån när vi pratar om fetter. Det mättade fetter har varit det mest tillgängliga men utan vidare förklaring avvisas det som dåligt, punkt slut. För övrigt verkar de senaste rönen vara att salt inte nödvändigtvis är problemet för hjärta och kärls utan vad det är vi äter som ofta är saltat. Men detta verkar inte heller något som Steding-Ehrenborg har noterat.

Inställningen till mediciner känns inte heller den som något jag vill skriva under på. Trots kritiken känner jag ändå att det kan vara värt att läsa boken eftersom den i det stora hela informerar om viktiga saker och därmed gör gott.

Jag är som sagt kluven till om boken är att rekommendera eller inte. Givetvis infinner sig tanken om källkritik. Ju mer du vet (eller tror dig veta), ju mer du utbildar dig desto mer kritisk kan du vara. 

Skärmhjärnan av Anders Hansen

Vår kropp och vår hjärna är inte gjord för den tid vi lever i. Evolutionen har under årens gång bland annat utrustat oss med olika hormonella system som är till för att få oss att överleva. Stress, oro, viljan att äta ohämmat och förmågan att vara lättdistraherad är bara några av de egenskaper vi har som har varit livsviktiga för vår överlevnad. Men idag ligger dessa egenskaper eller kvalitéer oss i fatet eftersom samhället ser ut som det gör. Våra styrkor har blivit våra svagheter och det krävs medvetenhet och ett aktivt val för att mota bort och skydda hjärnan mot ständiga intryck eftersom vår fantastiska men uråldriga hjärna inte är anpassad för den tid vi lever i.

Skärmhjärnan är väldigt bra just för att Hansen på ett så bra och tydligt sätt förklarar hur hjärnans funktioner som förr var så bra för oss inte längre är det. Att vi verkligen måste göra aktiva val för att må bra eftersom vi annars riskerar att lockas in i en "hormonell fälla" där bland annat ständiga belöningar riskerar att dopa oss sönder och samman.

Boken gjorde mig både glad och lite ledsen och frustrerad. Glad eftersom jag har läst, lyssnat och sett så mycket på det här temat så att jag verkligen känner att, "det här kan jag". Ledsen och frustrerad eftersom jag dagligen ser skärmknarkandet och hur dåligt framförallt våra ungdomar mår. De lever ett sådant oerhört destruktivt liv och vuxenvärlden står snällt och tittar på eftersom den inte är mycket bättre själv.

Vi vet att här finns en enorm problematik. Vi vet vad orsakerna är och ändå.... Får mig att tänka på de sju dödssynderna.

Högmod, Girighet, Vällust, Avund, Frosseri, Lättja och Vrede. Alla passar de otäckt väl in i hur vi blir och beter oss i en ohämmad och okontrollerad skärmvärld.

När ska vi vakna?

Ut i naturen

Ut i naturen. För att få:
- Rörelse.
- Luft, syre och dofter.
- Lugn och ro.
- Tid att tänka och reflektera.
- Utrymme och rymd.
- Lyssna på både naturen och dina egna tankar och känslor.
- Skogsbad.
- Upplevelse.
- Umgås tillsammans på riktigt.
- Kreativitet och problemlösning.
- Naturens givna konst och skönhet som ständigt är under förändring.
- Känna ödmjukhet - att jag är liten i den stora världen.
- Insikten att mina bekymmer är små.
- Möjlighet att glädjas åt och uppskatta det lilla.
- Perspektiv.
- Iaktta djurlivet.
- En avstressad miljö.

Och inte minst. För att få en god natts sömn.

Stämmer din uppfattning med verkligheten?

Nä, jag äter inte så mycket godis.

Eller...,

jag mår bra.

Eller....,

Jag dricker inte så mycket alkohol.

Eller...,

jag är ofta på gott humör.

Vi har naturligtvis uppfattningar om det mesta. Frågan är hur bra de stämmer med verkligheten. Vi har alla en självbild. Förhoppningsvis är den för det mesta positiv och optimistisk men kan givetvis även vara det motsatta.

Jag gillar uttrycket "lycklig idiot" och ibland kanske det är bra att lura sig själv men ofta kan det givetvis vara bedrägligt.

I grund och botten tror jag att vi alla mår bäst av att vara väldigt medvetna om vår verklighet.

Äter jag verkligen så bra som jag tror? Är jag oftast på gott humör, bråkar mina barn verkligen jämt?

Jag tror på analys och reflektion. Jag tror på statistik. Att svart på vitt få en sanning istället för en uppfattning. Runkeeper har hjälpt mig på många sätt genom åren. Bland annat genom att jag har kunnat ta smarta beslut i min framtida rörelse genom att se vad det är jag har gjort.

Det här har jag tagit med mig till andra delar i livet såsom frågorna ovan. Genom att skriva ner hur jag mår och känner eller hur jag uppfattar exempelvis mina barns "ständiga" bråkande får jag en sanning istället för en möjligtvis felaktig uppfattning.

Teckenförklaring: Tupp = tummen upp. Vågen = Upp och ner. :( behöver kanske ingen förklaring...

De bråkar kanske inte så ofta som jag upplever och så oerhört dumt om jag då går omkring med en felaktig bild. Den bilden riskerar att bli en verklighet i mitt huvud som kanske inte stämmer.

Jag tycker att den här typen av analys är jätteviktig. Jag vill utveckla mig och optimera mitt liv och det här sättet gör att jag på ett tydligt sätt vet vad det är jag behöver arbeta med.

Skriv upp och vet istället för att anta och tro.

Ett perspektiv på späkandet

Ett snett leende eller en huvudskakning. Förvåning och oförståelse. Ibland kanske faktiskt beundran men allt som oftast är den underförstådda meningen, dåre!

Kallbaden fortfarande med skräckblandad förtjusning men oj så gott det gör. 

Ibland sägs det även rent ut. Lite på skämt, lite på allvar. Dåre.

Min livsstil är inte normal eftersom de flesta faktiskt inte lever som jag. Att sticka ut och vara annorlunda är inte syftet (eller jo, kanske lite :).

- Fastan.
- Mitt sätta att äta.
- Rörelsen/träningen varje dag.
- Kallbaden.
- Min minimala skärmtid.
- Att stå upp i möjligaste mån.

Detta är några av av de saker jag gör som sticker ut och det intressanta är att gör du annorlunda är du per automatik inte normal.

Löpning som avslutas med ett dopp. Leder varje gång till en mental seger. Känner mig urstark efteråt.

Asket, stoiker, spartan eller bara dåre.

Men det är ju inte så att jag amputerar vissa kroppsdelar eller sysslar med åderlåtning. Det jag gör gör jag för att jag vet att det får mig att må bra. Väldigt bra. Här och nu och säkerligen investerar jag riktigt bra inför framtiden. Sen finns det inga garantier naturligtvis, men, men....

Hursomhelst är det inte modernt att i dagens samhälle medvetet frånsäga sig bekvämlighet och det är där späkandets perspektiv kommer in.

Vem utsätter sig för vad? Vad är gott för oss och inte?

Dålig sömn, undermålig kost och rörelse. Stress och ständig skärmtid. Noll reflektion och lugn.

Detta är tyvärr det normala men få ifrågasätter. Vem skulle le snett, skaka på huvudet eller rakt ut säga dåre till den normale?

Mår jag bra eller inte? Den frågan måste vi ställa oss om och om igen och förhoppningsvis finner vi motivation och ork att ändra på det som eventuellt är fel. Men först krävs kunskap och insikt och det kommer inte av sig självt. Knappast heller det aktiva agerandet som behöver segra över det vi avskyr allra mest - MOTSTÅND!