Åskådaren umgås

De små benen går som trumpinnar. Hit och dit, fram och tillbaka. En passning, en dribbling, ett skott eller varför inte en stoppboll eller en smash?

Glädjen av att idrotta och få röra på sig tillsammans med andra. Glädjen av att lyckas och att vinna. Belåtenheten när det går bra. Fjäderskruden som bara växer. Självförtroendet när de lär sig och utvecklas.

Men även tjurigheten när det inte går bra. Irritationen och ibland tårarna. Den enorma besvikelsen och den oerhört irriterande bristen på rationalitet när det negativa tar över. 

Att få ta del av mina barns idrottande är en ynnest. Det hänger dessutom med hem. I bilen, till middagsbordet. Diskussioner och analyser. 

Belåtenheten. Besvikelsen.

Upplevelserna delas. 

Vi umgås!

Familjetid är delad tid. Tillsammans! Och jag är evigt tacksam att jag tar mig tid att vara en del av den.