onsdag 29 juli 2026

Blodgivning 100! Det tog 23 år

Jag är väldigt stolt, nöjd och tacksam över att jag nu har lämnat blod 100 gånger. Jag har i princip hela mitt liv lagt stort fokus på min hälsa och mår man bra kan man också hjälpa andra och det samarbetet tycker jag mycket om.

Som den hälsonörd jag är bad jag Blodgivningen om statistik och ska här redogöra för den och grubbla och fundera lite över den eftersom jag tycker att det är mycket intressant.

Första blodgivningen: 25/2 2003

Första Trombocytgivningen 3/12 2018 - Om jag inte minns fel fick jag till en början inte lämna Trombocyter för att jag inte hade rätt kroppskomposition. Tror jag vägde för lätt men så ändrades regelverket.

Antal Blod: 75 st.

Antal Trombocyt: 29 st

Man behöver inte vara professor för att se att detta överstiger 100 st. Anledningen är att jag har varit där 104 gånger men att något har gått snett vid totalt fyra tillfällen (tex att ett blodkärl brustit och vi varit tvungna att avbryta). 

Medelvärde HB: 147,5.

Totalt antal liter blod som lämnats: Ca 37.

Och nu kommer det intressanta. Jag hade en känsla att mitt HB-värde över tid blivit lägre och bad AI om hjälp att se över detta. Resultatet:

2003-2007 ca 158-165

2008-2013 ca 150-158

2014-2018 ca 143-152

2019-2026 ca 137-147

Jag hade också en teori om orsaken till detta och skrev följande till AI:

"Jag vill att du kollar nätet om det finns någon substans i min teori. Teorin är att jag med åren har gått från att träna fotboll några dagar i veckan till att framförallt börja springa. Med åren blev det mer och mer löpning samt andra träningssätt. Jag gjorde en svensk klassiker, ironman och kom framförallt att snöa in mig på ultralöpning. De senaste 5-10 åren har jag tränat i snitt minst en gång per dag och det normala idag är att jag springer varje dag. Kan detta vara orsaken? Spelar det faktum att jag helt enkelt blivit äldre någon roll?"

AI-s svar:

Ja – det finns faktiskt ganska starkt stöd för att din teori är rimlig, och när jag jämför den med din Hb-historik tycker jag att den passar förvånansvärt väl. Däremot tror jag inte att det finns en enda förklaring, utan flera faktorer som samverkar.

1. Den mest sannolika förklaringen: uthållighetsträning

När man börjar träna mycket löpning, cykling, triathlon och ultralöpning händer något ganska speciellt:

  • blodplasmans volym ökar
  • den totala blodvolymen ökar
  • hjärtat får lättare att pumpa runt blodet
  • syretransporten förbättras

Men...

Hb mäts som koncentration (gram per liter blod).

Om plasmavolymen ökar mer än mängden röda blodkroppar ökar blir Hb-koncentrationen lägre, trots att den totala mängden hemoglobin i kroppen faktiskt kan vara större. Det här kallas ofta "sports anemia" eller mer korrekt dilutionell pseudoanemi

Det innebär alltså att:

Man kan få ett lägre Hb-värde på blodprovet samtidigt som man är bättre tränad och har bättre syretransport.


2. Din tidslinje stämmer ovanligt bra

Om jag jämför det du berättar med dina mätningar ser jag en tydlig överensstämmelse.

Du beskriver ungefär:

  • Fotboll → ganska normal motionsnivå.
  • Svensk Klassiker.
  • Ironman.
  • Därefter allt mer löpning.
  • De senaste 5–10 åren: nästan daglig löpning och ultraträning.

Och dina Hb-värden utvecklas ungefär så här:

  • 2003–2007: omkring 160
  • 2008–2013: omkring 153–156
  • 2014–2018: omkring 145–150
  • 2019–2026: omkring 140–145

Det är precis den typ av långsam förändring man skulle kunna förvänta sig om träningsmängden successivt ökat under många år.


3. Ultralöpning kan dessutom påverka järnstatus

Sedan finns ytterligare en mekanism.

Långdistanslöpare kan förlora järn genom flera vägar:

  • svett
  • mag–tarmkanalen
  • urin (hos vissa)
  • nedbrytning av röda blodkroppar vid fotisättning ("foot strike hemolysis")
  • återkommande blodgivning

Var och en av dessa är oftast liten, men tillsammans kan de med tiden sänka kroppens järndepåer. 

Det betyder inte automatiskt att Hb sjunker, men det gör att marginalerna blir mindre.


4. Blodgivning förstärker sannolikt effekten

Du har donerat blod väldigt regelbundet.

Varje blodgivning innebär att kroppen måste:

  • bilda nya röda blodkroppar
  • använda sina järndepåer

Hos de flesta går detta bra.

Men hos någon som:

  • springer mycket,
  • tränar nästan varje dag,
  • och dessutom ger blod regelbundet,

är det inte konstigt om Hb ligger lite lägre än tidigare.


5. Spelar åldern någon roll?

Ja – men sannolikt betydligt mindre än träningen.

Hos friska män brukar Hb vara ganska stabilt från vuxen ålder upp i 60–70-årsåldern. En viss minskning kan förekomma med stigande ålder, men den är normalt ganska liten och förklarar inte ensam en förändring från omkring 160 till omkring 142 g/L. 

Jag skulle därför sätta:

  • träningen som huvudförklaring
  • blodgivningen som en möjlig förstärkande faktor
  • åldern som en mindre bidragande faktor.

6. En sak jag reagerade på

Det finns ytterligare en detalj som gör mig ännu mer övertygad.

Din kurva sjunker inte snabbt.

Den sjunker under nästan 20 år.

Det talar emot sjukdom och för att kroppen gradvis anpassat sig till en förändrad livsstil.

Hade det varit en sjukdom hade man oftare sett en tydligare och snabbare förändring.


Min bedömning

Om jag skulle uppskatta hur sannolikt de olika faktorerna bidragit skulle jag säga:

  • 🟢 Ökad mängd uthållighetsträning: mycket sannolik huvudförklaring.
  • 🟢 Regelbunden blodgivning under många år: sannolik bidragande faktor.
  • 🟡 Lägre järndepåer på grund av ultralöpning: möjlig, men det krävs ferritinprov för att veta.
  • 🟡 Normalt åldrande: sannolikt en mindre del av förklaringen.

En tanke utifrån din historik

Det enda prov jag verkligen skulle vara nyfiken på – och som inte syns i Hb-listan – är ferritin (järndepåerna).

Hos en ultralöpare som springer dagligen och samtidigt varit en trogen blodgivare i över 20 år skulle just ferritin vara det mest intressanta värdet att följa. Det är fullt möjligt att Hb fortfarande ligger inom normalområdet samtidigt som järndepåerna gradvis har blivit lägre. Det behöver inte vara fallet, men det är en välkänd situation hos uthållighetsidrottare och blodgivare.

Som sagt. Väldigt intressant och för många år sedan gjorde jag ett allmänt test hos Werlabs Jag mår visst förträffligt bra, kanske läge att göra igen....


onsdag 22 juli 2026

Jägarskolan av Ulf Lindroth

Äntligen blir det av. Länge läng har jag tänkt ta jaktlicens men jag har samtidigt hela tiden tänkt att det inte är bråttom men nu blir det av och inför utbildningen gäller det att läsa in sig. 

Förutom allt om änder, gäss och andra fågelfän (hur sjutton ska kunna lära mig skillnaden på alla dem?) är detta en fantastisk bok. Visserligen är den riktad till jägare men jag tycker att vem som helst som är intresserad av naturen har stor behållning av att läsa den för att förstå och lära sig mer om naturen på ett pedagogiskt och rent av vackert sätt - fantastiska bilder!

Den handlar om etik och moral, lite om regler, vapen och ammunition men givetvis framförallt om djuren och hur man ska göra för att jaga dem på säkrast och bästa sätt för att inte stressa dem och skada dem mer än nödvändigt. Sen tycker jag mycket om att boken även går in på hur man kan bemöta klimatfanatikerna och veganerna. Inte oviktig. 

Snart är det dags för Jesper och mig att tillbringa en långhelg på Ulkeröds gård för att lära och umgås. Kommer bli helt underbart och därefter kommer jag:

- Vara klokare

- Skjutklar

- Redo om kriget eller krisen kommer.

Jag mår bäst i naturen och jag vill förutom att lägga så mycket tid som möjligt där bli kunnigare om den och det här är ett steg på vägen. 

söndag 28 juni 2026

VM tipset 2026

30 st deltar vilket innebär att priserna blir enligt följande:

1a - 1500 kr

2a - 1050 kr

3a - 450 kr


VM är slut och nedan kommer det slutgiltiga resultatet:

1. Niclas Sköld 71p

2. Lazegoblin 67p

3. Dragan Borak 65p

4. Robin Sandberg 61p

5. Felix Pintaric 60p

6. Daniel Pintaric 60p

7. Lena Stättevik 58p

8. Mr Swanson 57p

9. Erik Talje 56p

10. Christer Bengtsson 56p

Jag inväntar eventuella överklagningar (gäller enbart topp 3 placeringarna) i ett par dagar och därefter betalas vinstpengarna ut. 


Klart för semifinaler. Därmed är nu även fråga 2, 6 och 7 rättade och topplistan ser ut enligt följande:

1. Niclas Sköld 56p

2. Lena Stättevik 53p

3. Lazergoblin 52p

4. Christer Bengtsson 51p

5. Felix Pintaric 50p

6. Dragan Borak 50p

7. Daniel Pintaric 50p

8. Ludvig Sahlgren 49p

9. Katrin Hasselholm 47p

10. Mr Swanson 47p

11. Erik Talje 46p

12. Robin Sandberg 46p

---------

Gruppspelet är klart. Jag skriver inte upp alla deltagares resultat eftersom jag även har ett liv men rimligtvis har du koll på ditt egna och har glädje av att kunna jämföra dig med topplistan nedan:

1. Niclas Sköld 36p

2. Felix Pintaric 35p

3. Daniel Pintaric 35p

4. Lena Stättevik 33p

5. Alfred Norén 33p

6. Mr Swanson 32p

7. Lazergoblin 32p

8. Katrin Hasselholm 32p

9. Daniel Talje 31p

10. Christer Bengtsson 31p

11. Robin Sandberg 31p

12. Dragan Borak 30p


söndag 10 maj 2026

Sommaren 2027 springer jag till Slovenien

Trots att det är ett drygt år kvar pirrar det i hela mig när jag nu på allvar har bestämt mig och har siktat in mig på nästa löpäventyr.

Löpvagnen är inhandlad och grovplaneringen för löpsträckan är gjort men ändå återstår mängder att göra. Detaljer och åter detaljer i vad jag ska ha med mig och inte. Vilket liggunderlag och tält? Powerbank? Oerhört tillfredsställande att kunna dricka varmt - får jag plats med mitt lilla gasolkök?

De materiella bitarna känns oändliga. Bara en sån sak att jag gärna springer med Sveriges och Sloveniens flagga kräver en del MacGyverfantasi eftersom vagnens ursprungliga flagga/hål är avsett för cykling och därmed inte passar en löpare då den är vinklad rätt i huvudet på mig.

Exakt när kan jag starta löpningen? Jag beräknar att den kommer ta ca 2 månader - sommaren/semestern räcker knappt till. Kan jag börja tidigare som jag gjorde med Stockholmslöpningen?

Och apropå semestertid eller inte - hur löser jag detta ekonomiskt? Kan jag ordna med sponsring?

I vår har jag äntligen investerat i min kropp genom att ta hjälp av naprapat Fredrik Sund i Alingsås - känns både viktigt och bra. Att förbereda mig inför det här äventyret handlar inte bara om träning.

Vad gäller träningen kommer jag göra en stor och viktig förändring mot tidigare. Jag har i många år nu sprungit varje dag i den mening att jag inte aktivt har haft löpvilodagar. Sen har det blivit löpvila någon gång ibland men det har inte varit schemalagt. Nu blir det ändring på detta och det beror på att jag kommer att satsa på att så ofta jag kan (max en gång i veckan) ge mig ut med löpvagnen på ett långpass. Till en början på minst tre timmar och så småningom längre och längre. I och med detta tänker jag att det är bra att jag ger mig själv åtminstone en löpledig dag i veckan och förmodligen blir det oftast dagen före långpasset.

Slutligen. Jag har skrivit i den här bloggen i många år nu och det är tydligt att det har blivit färre inlägg med åren och det beror på att de sociala medierna och vår podd Stric ger bekvämare möjligheter att utrycka sig via ljud och filmklipp. Min ambition är att lägga ut information om mina förberedelser och det är där det kommer att ske. Därför är det framförallt mitt Instagram/Facebook/Youtube (länkar högst upp till höger på sidan) som gäller ifall man vill ha koll på hur det går för mig.

lördag 18 april 2026

Den ängsliga generationen av Jonathan Haidt

Äntligen.

Jag vet inte hur många gånger och i hur många år jag har hört och läst folk som hänvisat till Jonathan Haidt. Alltid i ämnen som har varit intressanta och alltid på ett sätt där jag har hållit med eller känt att "det här är riktigt vettigt".

I den här boken går Haidts igenom hur överbeskyddande föräldrar och skärmberoende skapat en epidemi av psykisk ohälsa. Jag tänker att det lätt går att lägga till fysisk ohälsa men det är inget som berörs i boken.

Vad är det med skärmarna som är problemet, vilka har påverkats mest och på vilket sätt? Och vad kan och bör vi göra åt saken? 

Detta är några av frågorna som besvaras i denna utmärkta bok. Och jag vill verkligen betona detta. Boken är verkligen fantastiskt bra. Mycket känner jag igen från andra böcker och poddar men det gör ingenting. Som alltid tycker jag om att bli påmind och som alltid är det skönt att få mina egna upplevelser bekräftade av någon annan. 

Sen väcker boken en personlig eller kanske privat problematik. Min fru och jag har i alla år kämpat i motvind med en rad olika saker i vår barnuppfostran då vi inte har gjort som "alla andra". Det har på riktigt varit oerhört jobbigt att "tvinga" ut barnen för att leka utomhus när ingen annan är ute, begränsa socker, skärm mm.  Att försöka ha ett hälsofokus som få andra har har varit svårt. Det har i många fall gjort att vi har försatt våra barn i ett utanförskap som inte heller är bra och så har vi varit tvungna att avväga och prioritera. Vad är viktigast? Hur hårt ska vi hålla på vår övertygelse? Vad gör det med våra barn? Hälsosamma men socialt missanpassade?

Ju äldre de har blivit desto mer har vi fått släppa på regler och krav. Tanken är ju ändå att de ska växa upp och ta sina egna beslut och förhoppningsvis är många av dem bra. Likväl har jag som pappa åsikter om deras beslut och agerande och även om mycket är bra tycker jag att en hel del kan bli bättre. Men hur mycket ska man lägga sig i? Styra och ställa? De är trots allt 17 och 19 år. Jag vill givetvis deras bästa men vad är deras bästa?  

En pappa som styr och ställer och i så fall i vilken utsträckning? Eller friheten att ta egna steg mot vuxenvärlden oavsett i hur många och hur djupa gropar de trampar?

tisdag 17 mars 2026

Jorden runt - 40 000 km

När jag började föra statistik över min löpning var första målet att "ta mig till" Slovenien (1800 km). När det var uppnått ville jag tillbaka till Sverige igen. Därefter hittade jag en sida på nätet (tror den hette fågelvägen eller något liknande) där man kunde mäta hur långt det var till Kairo, Peking och så vidare. Problemet med sidan var att den naturligtvis alltid tog närmaste vägen vilket gjorde att jag tillslut inte kunde använda den mer då den inte ville fortsätta fågelvägen runt jordklotet. Det var givetvis lite roligt när jag nådde halva jordens omkrets 20 000 km men där någonstans tappade jag intresset i att regelbundet ha koll och sätta upp nya geografiska platser för att visualisera längden. Förmodligen hade det gått bra om jag ansträngt mig mer med det digitala men så viktigt var det inte. 

30 000 km passerades så småningom, vilket jag inte minns om jag ens noterade. Målet att ta mig jorden runt "pånyttföddes" och aktualiserades i huvudet på mig efter löpningen till Stockholm förra året. Då blev jag nyfiken att kika på totalen och insåg att om jag bara låg i skulle jag kunna nå målet innan årsskiftet. Ibland är jag dock lite klokare av mig och avfärdade tanken med en gång. Jag behövde löpvila (efter 815 km på 20 dagar) genom att ta det lugnare ett tag och vad spelar det egentligen för roll? December 2025 eller några månader senare?

Lite, lite störande är det att statistiken inte är korrekt. Jag har sprungit längre än så här. De första åren (2012-2013) och eventuellt delar av 2014 registrerades inte all löpning eftersom jag inte hade någon egen smartphone eller löparklocka. Jag lånade min frus så ofta jag kunde. Nu sprang jag inga enorma mängder dessa år vilket går att se i och med progressionen från 2014 och framåt men visst hade det varit roligt om statistiken varit fullständig. 

Under åren har tanken då och då kommit upp att när jag väl kommer upp i 40 000 km ska det firas ordentligt men när jag nu är här känner jag inte speciellt starkt för det. Visst måste vi uppmärksamma det hemma genom att fira med något gott men, men - en glass kanske? Intressant det där hur något som så länge känts så stort och märkvärdigt plötsligt inte är det längre.

Slutligen. Jag har haft lite otur med min överkropp de senaste åren. Tre operationer, ett brutet nyckelben och en bruten handled så tvingat mig till löpvila i omgångar men jag har egentligen aldrig haft en löprelaterad skada som tvingat mig att vila och det är jag oerhört stolt och nöjd med. Här ett gammalt inlägg men fortfarande lika aktuellt: Tio skadefria år


2026 - 773,4 km (t o m 17/3)

2025  - 4374,8 km

2024 - 3246,6 km

2023 - 3025,7 km

2022 - 3203,7 km

2021 - 4 096,4 km

2020 - 3358,2 km

2019 - 2911,6 km

2018 - 3898 km

2017 - 3151,5 km

2016 - 2943,9 km

2015 - 2635,3 km

2014 - 1500,6 km

2012 - 2013 - 885,5 km

onsdag 11 mars 2026

Med löpvagn mot nästa Äventyr



Vad blir nästa äventyr?

Jag har hela tiden tänkt att 2026 måste bli året jag kurerar. Överkroppen måste bli starkare efter all axelproblematik och löparkroppen ska det läggas pengar på för att fortsätta fungera och fungera ännu bättre.

Därför har jag inte velat sätta upp något nytt Äventyrsmål. Jag har tänkt att allt fokus ska vara på att blir starkare och så får jag senare - indirekt har jag väl tänkt till hösten - börja fundera på 2027.

Men efter att på kort tid läst fyra böcker av Rune Larsson är det kört. Motivationen, Inspirationen och Lusten står som spön i backen och plötsligt är det inte längre en fråga om vad, vart och när? Som om en propp har lösts upp vet jag nu precis vad jag vill och till det behövs en löpvagn. En löpvagn jag har varit motståndare till då jag hittills gjort alla mina äventyr med rygga - och har prioriterat att kunna springa i skogen så mycket som möjligt.

Äventyr:
Göteborg - Stockholm 2025

Partille - Norge 2023

Kållered - Ängelholm 2022


Efter Runes böcker har jag insett att fördelarna med löpvagn är givna och en förutsättning för att jag ska kunna genomföra min plan. Med den:

Kan jag springa längre. Både per dag och totalt. Visst väger vagnen men det gör en rygga också. 

Kan jag ha med mig mer packning och behöver inte riskera att gå torr på vatten och energi. Det som slitit mest på mig har varit att inte kunna pausa vid behov och att jag gått torr. Med detta i hamn ökar förutsättningarna rejält för att inte bli alldeles för sliten på vissa deletapper eller dagsetapper. 

Kan jag pausa precis när jag vill och behöver. Jag behöver inte hitta ställen att proviantera för att kunna ta paus och om pauserna kommer när jag behöver dem blir jag inte lika sliten och därmed kommer jag totalt orka längre. 

Kan jag vara mycket mer flexibel i min löpning och behöver inte boka boende i förväg. För det har varit ett problem - att vara tvungen att komma till ett visst ställe varje dag. Nu kan jag istället springa precis så långt som kroppen och andra förutsättningar tillåter och hittar jag inget boende smäller jag upp tältet. Tex så kanske jag känner att jag är klar med löpningen för dagen. Istället för att sätta punkt kan jag välja att promenera en timma till - vilket ger mig ytterligare några kilometer samt är bra för kroppen som en slags nedvarvning. 

Asfalt/grusväg är snällare än stig. Olika underlag sliter på olika sätt. Jag vet att jag tar stryk av asfalt men det är inte farligt om tempot är lågt. Samtidigt är det oundvikligen så att kroppen tar stryk fast på ett annat sätt av stökigare terräng och med tyngd på axlarna. Kroppen behöver givetvis vänjas vid att springa med vagn och det tänker jag se till att den blir. Dessutom går det alltid fortare på väg en stig även om tempot är lågt. 

Caesar kan hänga med. Stackaren bör inte springa för långt men jösses vad jag ser fram emot att ha med honom där han alternerar löpning med kanelbulle-stilen i vagnen. I alla fall en bit på vägen. Sen inser jag att det kan bli svårt att få plats med honom i och med packningen men jag kommer göra allt jag kan för att ha med honom en bit. Tänk om jag kan få hans sällskap söderut i Sverige. Vore fantastiskt!

Slovenien nästa.....