tisdag 16 oktober 2018

Jag mår visst förträffligt bra!

Jag har i sex och ett halvt år ätit en lågkolhydratkost och därmed inte varit rädd för exempelvis mättat fett.

Jag har i drygt fyra år fastat. I korta ordalag har det inneburit att jag inte äter frukost och att jag en gång i veckan har fastat i omkring 24 timmar.

Jag har i cirka 4 års tid tränat i snitt en gång per dag. Kanske lite drygt till och med....

Hela det här paketet har inletts med en teoretisk övertygelse. Jag har läst och lyssnat. Tagit till mig av andras kunskaper och sedan genomfört själv. Jag har trott. Praktiserandet har bekräftat min övertygelse. Jag har verkligen mått bra av det jag har gjort. Jag har känt mig stark. Jag har varit frisk och jag har i flera år nu "vetat" att jag gör rätt.

För hur ska det annars tolkas? Upplevelsen ljuger väl inte? Eller kan det finnas tvivel? Det jag gör kanske anses vara extremt eftersom alla inte gör likadant och kanske framförallt eftersom det av många fortfarande anses fel att exempelvis äta som jag gör.

Jag har länge funderat på att göra en hälsoanalys. Jag har tvekat. Jag mår ju så bra. Varför då lägga ganska mycket pengar på en undersökning? Och samtidigt! Siffror!!! Det är kul och roligt med siffror. Oerhört intressant att få veta mer "vetenskapligt". Kanske bra att ha ett utgångsläge inför den där dagen jag kanske inte mår så bra?


Hur mår jag egentligen? Vad har jag för värden? Blodfetter, blodsocker, järn- och mineralnivåer, hormoner och så vidare.

Tillslut togs beslutet och några provrör senare var det bara att vänta. Jag har nu gått igenom resultatet. Siffror och kommentarer så att till och med jag förstår.

Jag mår visst förträffligt bra!

Roligt att se även om jag inte blev förvånad. Men också oerhört kittlande att gotta ner sig och fundera på vad som eventuellt kan bli bättre. För det är ett ständigt mål. Utveckling. Vad behöver jag göra för att må ännu bättre?

Ett sådant beslut togs i somras.


Jag är generellt emot medicin och tillskott men så är jag ju inte som alla andra. All träning och kanske framförallt all löpning kanske kräver mer än jag kan få i mig? Magnesium för att musklerna ska återhämta sig och må bättre?

Provresultaten visade sig vara väldigt, väldigt fina.

Min primitiva sida skulle vilja köra upp resultatet i ansiktet på en och annan person (framförallt kolesterolnivåerna) men det vore naturligtvis fruktansvärt fånigt och barnsligt.

Magnesiumnivåerna är ok och det tack vare tillskottet!? Det känns givet att den nivån hade legat lägre annars .

Utifrån provsvaren kan jag se en sak att göra annorlunda. De senaste året har jag reagerat på att mitt hb-värde har legat lite lägre än tidigare när jag har lämnat blod. Hb-värdet ger en indikation om hur järnnivåerna i kroppen är men är i sig inte helt tillförlitligt. För att få en bättre bild krävs andra prover bland annat på något som heter P-ferritin (kroppens järndepå). Dessa siffror har jag nu fått och jag kan konstatera att jag ligger på en ok nivå, men på den nedre delen av skalan.

Med tanke på hur mycket jag tränar och att jag dessutom lämnar blod fyra gånger per år borde jag ta de där järntabletterna oftare. Jag har hittills nöjt mig med att ta dem en gång per år men känner att jag borde ta dem efter varje blodgivning.

Så får det bli. Kommer jag märka någon skillnad? Kanske inte men jag kommer att veta att jag gör allt jag kan för att få fram den bästa versionen av mig själv och det är inte fel att gå omkring med det i bakhuvudet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar