Jag har hela tiden tänkt att 2026 måste bli året jag kurerar. Överkroppen måste bli starkare efter all axelproblematik och löparkroppen ska det läggas pengar på för att fortsätta fungera och fungera ännu bättre.
Därför har jag inte velat sätta upp något nytt Äventyrsmål. Jag har tänkt att allt fokus ska vara på att blir starkare och så får jag senare - indirekt har jag väl tänkt till hösten - börja fundera på 2027.
Men efter att på kort tid läst fyra böcker av Rune Larsson är det kört. Motivationen, Inspirationen och Lusten står som spön i backen och plötsligt är det inte längre en fråga om vad, vart och när? Som om en propp har lösts upp vet jag nu precis vad jag vill och till det behövs en löpvagn. En löpvagn jag har varit motståndare till då jag hittills gjort alla mina äventyr med rygga - och har prioriterat att kunna springa i skogen så mycket som möjligt.
Äventyr:
Göteborg - Stockholm 2025
Partille - Norge 2023
Kållered - Ängelholm 2022
Partille - Karlsborg 2021
Partille - Gällstad 2020
http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2020/04/tredagarslopning-partille-gallstad.html
Norge 2018
http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2018/07/fantastisk-lopning-i-norge-rjukan.html
Varberg - Kungsbacka 2018
http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2018/04/aventyrslopning-varberg-hem.html
Uddevalla - Kungälv 2017
http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2017/04/upplevelselopning-bohusleden-uddevalla.html
Efter Runes böcker har jag insett att fördelarna med löpvagn är givna och en förutsättning för att jag ska kunna genomföra min plan. Med den:
Kan jag springa längre. Både per dag och totalt. Visst väger vagnen men det gör en rygga också.
Kan jag ha med mig mer packning och behöver inte riskera att gå torr på vatten och energi. Det som slitit mest på mig har varit att inte kunna pausa vid behov och att jag gått torr. Med detta i hamn ökar förutsättningarna rejält för att inte bli alldeles för sliten på vissa deletapper eller dagsetapper.
Kan jag pausa precis när jag vill och behöver. Jag behöver inte hitta ställen att proviantera för att kunna ta paus och om pauserna kommer när jag behöver dem blir jag inte lika sliten och därmed kommer jag totalt orka längre.
Kan jag vara mycket mer flexibel i min löpning och behöver inte boka boende i förväg. För det har varit ett problem - att vara tvungen att komma till ett visst ställe varje dag. Nu kan jag istället springa precis så långt som kroppen och andra förutsättningar tillåter och hittar jag inget boende smäller jag upp tältet. Tex så kanske jag känner att jag är klar med löpningen för dagen. Istället för att sätta punkt kan jag välja att promenera en timma till - vilket ger mig ytterligare några kilometer samt är bra för kroppen som en slags nedvarvning.
Asfalt/grusväg är snällare än stig. Olika underlag sliter på olika sätt. Jag vet att jag tar stryk av asfalt men det är inte farligt om tempot är lågt. Samtidigt är det oundvikligen så att kroppen tar stryk fast på ett annat sätt av stökigare terräng och med tyngd på axlarna. Kroppen behöver givetvis vänjas vid att springa med vagn och det tänker jag se till att den blir. Dessutom går det alltid fortare på väg en stig även om tempot är lågt.
Caesar kan hänga med. Stackaren bör inte springa för långt men jösses vad jag ser fram emot att ha med honom där han alternerar löpning med kanelbulle-stilen i vagnen. I alla fall en bit på vägen. Sen inser jag att det kan bli svårt att få plats med honom i och med packningen men jag kommer göra allt jag kan för att ha med honom en bit. Tänk om jag kan få hans sällskap söderut i Sverige. Vore fantastiskt!
Slovenien nästa.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar