Vad bör vi äta? Utgå ifrån "Naturens förpackning"

Vad vi bör äta är både en komplex och svår fråga och det går inte direkt att luta sig emot någon vidare forskning heller eftersom det är oerhört svårt och dyrt att genomföra någon av vettigare karaktär på just kost. Inte direkt lätt att låsa in folk i ett antal år för att styra exakt vad de ska äta och inte. Detta gör att det i de flesta studiers resultat, epidemiologiska studier (svar på frågeformulär) riskerar att bli en konflikt  mellan korrelation och kausalitet. Det vill säga om det finns ett samband mellan två eller flera faktorer betyder inte det att det nödvändigtvis finns ett orsakssamband. De kan vara påverkade av en tredje faktor eller bara slumpen.

Exempel på hur märkligt det skulle kunna bli: Vi äter mer glass på sommaren och under samma årstid drunknar flest människor. Alltså; glass leder till ökad drunkning. 

Jag menar inte att vi inte ska lyssna på forskningen men att vi måste vara medvetna om hur den har gjorts och att det många gånger kan vara vettigt att ta resultaten med en nypa salt. Det är bland annat den här typen av forskning som har lett till fettskräck, felaktig syn på kolesterol och rädsla för rött kött.

Ett redskap jag gärna tar till i min strävan för att äta så bra som möjligt är rimlighet och logik utifrån ett evolutionärt perspektiv. Att ha "Naturens förpackning"- som ett ledord. 

En utgångspunkt är kunskapen om att jordbruksrevolutionen var för ca 10 000 år sedan och att vi är ett resultat av evolutionen. De senaste 10 000 åren och all den mat som vi började äta då är i sammanhanget noll och ingenting jämför med de 100 000 tals åren eller till och med miljontals åren (beroende på om man utgår ifrån homo sapiens eller ännu längre tillbaka) som vi har utvecklats på. 

Vad och hur har vi rimligtvis ätit under hela den här tiden? Om vi både utgår ifrån hur naturen har förpackat maten samt när den har varit tillgänglig tycker jag att det blir ganska tydligt.

Vi är allätare och har garanterat ätit det vi har kommit över men lika självklart är det att vi har varit tvungna att anpassa oss till omständigheterna omkring oss såsom årstider. Vad för mat fanns exempelvis året runt och inte?

Jag tänker mig två exempel:

1. Fett och proteiner - Djur fanns året runt och kunde dessutom komma i rätt stora förpackningar. De ger oss massor av mättat fett. Alltså är det fullt rimligt att äta djur och därmed mättat fett. Vegetabiliskt fett däremot.... Hur många fröer, nötter, kärnor med mera måste du inte äta eller för den delen pressa för att komma upp i mängd? Och hur lång tid skulle inte det ta att samla in dem? De kan knappast ha varit någon större grund i vårt matintag. Med detta i minnet är det intressant hur vi idag fullständigt överkonsumerar vegetabiliska fetter och därför får en total snedfördelning mellan omega 3 och omega 6. En snedfördelning som bland annat leder till ökad inflammation i kroppen som vi absolut inte vill ha.

2. Frukt och grönt - De växer inte året runt och är därmed knappast något vi ska äta året runt. Dessutom finns det få frukter och grönsaker av idag som fanns då eftersom vi har förädlat i stor mängd för att få fram godare/sötare varianter.

Hur är det med alla andra livsmedel? 

Vetenskap eller inte vetenskap... Att äta enligt naturens förpackning utifrån storlek och tillgänglighet tycker jag känns oerhört rimligt och logiskt och är ett bra verktyg i strävan att äta så "bra/rätt" som möjligt.

Covidpass!? Ge oss ett Hälsopass istället.

och bli en andra klassens medborgare. Mitt brott är att jag inte tänker vaccinera mig. 

Det är många bollar att hålla i luften just nu:

- Ska jag vaccinera mig eller inte?

- Är jag skyddad mot covid efter vaccinationen?

- Hur många doser ska jag i så fall tvingas ta och under hur lång tid?

- Kan jag ändå få covid trots vaccination och smittar jag i så fall?

- Hur fungerar det där med vågor? Kommer det en femte, en sjätte, en sjunde, en......

- Hur stor är risken att jag får covid?

- Hur sjuk kommer jag i så fall bli?

- Riskerar jag att hamna på IVA?

- Är jag osolidarisk och kanske till och med en ond människa om jag inte vaccinerar mig?

Frågorna är många och då har jag här bara nämnt några. Det är så mycket med den här pandemin och hur den har hanterats som är djupt obegripligt. Jag tycker varken att massmedia eller de styrande har gjort ett bra jobb. Rädsla och åter rädsla har piskats upp vilket lett till oro och mängder med märkligheter. Rapporteringen har varit ensidig och besluten som tagits har varit en stor portion signalpolitik med livrem, hängslen och hjälm. Överdriven försiktighet är PK och få kommer våga kritisera eftersom de då är onda.

Coronastatistiken talar sitt tydliga språk. Det finns riskgrupper som kan råka riktigt illa ut. Självklart bör dessa individer vaccinera sig. Statistiken är också tydlig med att vi som inte är i riskgrupp inte har något att vara oroliga för.

Så varför måste vi alla vaccineras? Jag för min del är i princip aldrig sjuk och sannolikheten för att jag kommer att belasta sjukvården är minimal. Jag har i hela mitt liv strävat efter att må bra. Jag har skött mig och min hälsa på ett föredömligt sätt i hela mitt liv. Jag vill varken ta medicin eller vaccin om det inte är absolut nödvändigt eftersom jag är övertygad om att min kropp mår bäst av att ges bästa möjliga förutsättningar att bygga upp ett starkt försvar för att hantera olika typer av sjukdomar. Detta har varit ett långt arbete som har krävt ansträngning och disciplin. En livsstil få klarar av och för detta ska jag straffas!?

Riskgrupperna däremot, där den stora majoriteten har hamnat eftersom de inte har gjort arbetet ovan är utan skuld eftersom de är så duktiga och vaccinerar sig?

Vår sjukvård går på knäna på grund av covid. Eller är det snarare så att coviden är droppen som får bägaren att rinna över? Cirka 70% av sjukvårdsbudgeten går till att hjälpa de med så kallade "vällevnadssjukdomar". Vem är den osolidariske? Alla de som kör sin egna hälsa i botten och tvingas ta hjälp av sjukvården eller de som gör allt de kan för att må bra och minimerar risken för att uppsöka sjukvård?

Den kognitiva dissonansen är total och tanken om ett Covidpass är direkt vulgärt. Hur långt ska vi vandra på den mörka vägen? Vi kanske inte ska nöja oss med enbart ett Covidpass? Kanske lika bra att vara ändå tydligare och införa en markering på oss som inte är fullvärdiga medborgare. Kanske en gul stjärna eller en skär triangel? Eller nej, nej, det där har ju redan används i historien... En foliehatt kanske?

En helt annan tanke är att införa ett Hälsopass istället. Ett pass som ger oss olika märken att ha på bröstet som signalerar vår hälsostatus och ger oss möjlighet eller förbjuder oss att köpa cigaretter, alkohol, socker mm. Eller att passet rent av påverkar priset upp eller ner beroende på hälsostatus.

- Högt blodtryck! Ja, då kostar den här 200g chokladkakan 450 kr. I solidaritetens namn ska du naturligtvis själv bekosta din sjukvård.

Jag förespråkar självklart inte ett fascistiskt samhälle. Vi ska hjälpas åt och hjälpa varandra i sann demokratisk anda. Men demokrati innebär också att vi ska ha en valfrihet att själva få avgöra hur vi vill leva våra liv och vilka beslut vi vill ta. Om jag vill äta en påse godis varje dag måste jag få göra det med allt vad det eventuellt innebär utan repressalier. Och likadant måste det vara med vaccinationen.

Jag vill verkligen understryka att jag varken är emot vaccination eller medicin till den som behöver men att friska människor ska ta det när behovet inte finns är obegripligt. För visst är grundtanken att man blir immun mot sjukdomen efter att ha vaccinerat sig? Vad är annars poängen och varför är det då så viktigt att jag som inte tillhör riskgrupp måste göra detsamma?

Slutligen. Jag är lärare och har under hela pandemin varit en "oerhört viktig stöttepelare" eftersom jag har ett "samhällsbärande" yrke. Under hela den här tiden har jag förväntats befinna mig i skolmiljön där jag har blivit utsatt för mängder av ungdomar och kollegor. Jag och alla andra i liknande miljöer som inte har fått möjligheten att jobba hemifrån har varit värda att offra. Jag kanske rent av har haft covid utan att veta om det. Vad som är tydligt är att då passade det att jag träffade andra människor men nu riskerar jag att inte få använda mig av min demokratiska rätt att utöva mötesfrihet i andra sammanhang. Kommer detta leda till att jag framöver inte kommer att få komma till jobbet heller?

Sockertaktik inför Jul/december

December närmar sig med stormsteg och då även risken att falla ner i ett avgrundsdjupt hål av sockermissbruk. Jag känner mig själv och vet att jag måste ha ett tydligt regelverk för att inte falla dit stenhårt när min närhet för en tid kommer att översvämmas av bland annat julmust, pepparkakor och skumtomtar. 

Plan/regelverk:

- Aldrig på jobbet.

- Hembakat ok men inte köpt. 

- Julgodis - välj bara det som på riktigt är gott. 

- Inget flytande socker i form av julmust eller annan läsk.

- Ej vardagar.

- Välj nötter framför allt annat.

Tack vare en plan på förhand vet jag att jag kommer att klara december mycket bättre än om jag inte hade haft en plan. Ett totalförbud är definitivt inte fel men samtidigt ganska tråkigt. Det är inte fel att njuta och unna sig men för min del finns då en risk att det faller över till en orimlig nivå. Det som är bra är att när jag väl släpper på spärrarna gör jag det till den grad att jag blir illamående och tappar sugen fullständigt för en bra tid framöver. 

Beeptestet - jämförelse mellan förr och nu

Att den fysiska nivån på våra ungdomar har gått ner råder det ingen tvekan om och det är inte speciellt märkligt heller sett till hur deras vardag ser ut. Som idrottslärare ser jag det extra tydligt men samtidigt är det svårt att jämföra här och nu med "förr". Jag ser det jag ser och får en allmän känsla och allt som oftast finns inga givna mätverktyg för att en riktig jämförelse. 

Men så gjorde jag Beeptestet med mina elever i veckan och kom från noll och ingenstans på att jag förmodligen har kvar en del gamla resultat. Blev genast sporrad att se efter om det gick att göra någon form av jämförelse. Oturligt nog hade jag få resultat kvar i datorn vilket egentligen inte var så konstigt eftersom jag alltid fört resultaten på papper och tydligen sällan lagt över dem digitalt. Lite tur i oturen var att jag lyckades hitta resultat från en år 7 för tio år sedan vilket blev klockrent eftersom klassen jag har i idrott idag är just en år 7. 

Jag är väl medveten om att detta håller en mycket låg vetenskaplighet när jag jämför en enda klass för tio år sedan med en enda klass idag. Men med en fast övertygelse om vad jag skulle hitta och kanske framförallt för att mätta min nyfikenhet ville jag ändå se skillnaden. 

Beeptestet för den oinvigde innebär att man springer mellan sidlinjerna på en handbollsplan (20 meter) och ska hinna fram lagom till att det beeper till. Man startar på nivå 1 vilket är promenadtempo och sedan stegras hastigheten i takt med nivåstegringen. Varje nivå innebär cirka tio tjugometerslöpningar. 

Betygsgränserna mina kollegor och jag hade förr på Beeptestet var följande:

Nivå 5 - Godkänt

Nivå 8 - Väl godkänt

Nivå 12 - Mycket väl godkänt

Medelsnittet:

5,5 - för dagens år 7.

7,3 - för 7 an för tio år sedan.

I dagens sjua var det åtta elever som inte klarade nivå 5. För dåtidens sjua var antalet noll. Noll!!

Den stora skillnaden när jag jämför siffrorna på klasserna är att det inte är någon egentlig skillnad på de som är bäst. Den stora skillnaden är att de sämsta är klart sämre. 7 st klev i dagens år sju av redan före nivå tre som i princip är rask promenadtakt. 

Fysisk aktivitet idag kommer aldrig per automatik. Det kräver medvetna val och handlingar som trotsar alla bekvämligheter vi ständigt lockas in i. Till detta måste man lägga till oförmågan att besegra motstånd. Beeptestet är jobbigt och hur långt du orkar pressa dig ligger mångt och mycket på en mental nivå. Omöjligt att testa men hur stor är skillnaden där? Hur många kliver av tidigare idag för att de mentalt inte vill/orkar pressa sig? 

Det är inte att dra för stora växlar av den här lilla jämförelsen men faktum kvarstår. Elevernas fysiska nivå blir bara sämre och sämre och i ett samhälle där det är fult att både mäta, tävla, besegra motstånd och ställa krav kommer vi aldrig vända på den här utvecklingen. En utvecklingen som riskerar att bli enormt negativ både på det individuella planet och det samhälleliga planet.

Vuxenvärlden måste vakna. För det här är givetvis inte barnens fel.

Buljongguiden

Jag är självutnämnd buljongexpert och vill få fler att koka buljong i och med den här eminenta guide. 

Det går väldigt fort att göra buljong även om själva koktiden tar lång tid. För- och efterarbetet är minimalt och går ofta att samköra med annan matlagning när man ändå står i köket.

Anledningarna till att koka egen buljong är många men egentligen räcker det att motivera med att det är ljuvligt gott. Andra orsaker till att koka eget är för att slippa låtsasbuljongen man köper i affären med mängder med märkliga tillsatser men även för att den egenkokade är väldigt nyttig i och med att man får i sig en massa härlig kollagen som bland annat är bra för hud, ben och leder.

I familjen P dricker vi framförallt buljongen som den är men vi använder den även till matlagning. Vi kokar en till två gånger i veckan och låter den stå i kylen färdig för användning. 

Själva koktiden ligger på mellan 12-18 timmar. Jag sätter oftast igång koket på eftermiddagen/kvällen så att det puttrar över natten. Koka upp för att sedan sänka till lägsta värme. Koka med locket på. Kokar man upp emot 18 timmar behöver vatten tillsättas efter hand. Jag tar vattenkokaren till hjälp så slipper jag justera värmen på plattan. Kastrullen jag använder är på 5 liter. Jag kokar på ben av:

Kyckling, gris, rådjur, älg och nöt. Ju mer kött som finns med på benen desto godare smak.

Övriga ingredienser:

Alltid med: Salt och örtsalt. Vitpeppar och en skvätt vinäger (den suger ut kollagen från benen)

Med i varierande grad: Lök av alla dess sorter. Gärna purjolök. Vitlök, ingefära, gurkmeja, morötter, palsternacka, selleri, persiljerot, fänkål, rödbetor.

Nu finns inga ursäkter, det är bara att börja koka.

Njut!

Way of the peaceful warrior av Dan Millman

Dan Millman är en collegestudent och gymnast som en natt stöter på en märklig man på en bensinmack. Mannen i fråga, Socrates fångar Dans uppmärksamhet och blir så småningom Dans lärare och mentor i livet. 

Det här är en härlig bok som rör sig mellan verklighet och fiktion där generella livsfrågor tas upp om hur man bör leva sitt liv. Jag känner igen många av budskapen från andra böcker jag läst, alla med ett buddhistiskt tema. Framförallt tycker jag att budskapet är väldigt likt allt jag hört och läst av Björn Natthiko Lindeblad. 

Jag tycker mycket om den här boken. Egentligen inte så mycket nytt men väldigt nyttigt att bli påmind om lämpliga tillvägagångssätt för att hantera livet. Extra roligt hur löpning, närvaro, kost och fasta betonas i boken och hur det under en längre tid har varit viktiga inslag i mitt liv. Givna "framgångsfaktorer" eller bara nycklar till välmående....

Nya normen? - Svag, rädd, ledsen och ynklig

Är inte fel att spänna musklerna och känna sig stark...

Antingen har vi en ny samhällsnorm på väg eller så är jag överkänslig men vart jag än vänder mig; kultur, sociala medier och allmänt beteende tycker jag mig se samma tendens.

Ett obegripligt fokus läggs på att må dåligt. Min känsla är dessutom att man rent av ska vara trött och ledsen. Oroad och stressad. Rädd. Full pott blir det om du dessutom har klimatångest och är osäker på din sexualitet.

Vårt mående är ingen slump. Vi mår till stor del som vi förtjänar utefter hur vi lever våra liv. Hur mycket vi rör oss eller inte rör oss, sover, äter och så vidare. Det där är verkligen inget nytt men givetvis handlar det inte bara som fysiologiska processer såsom energi och hormonella nivåer. Vårt mindset och vår inställning till livet är nog så viktigt. Visserligen hör dessa två ihop men likväl stämmer föresatsen att; 

Sök och du ska finna. Vad är det du letar efter? Orättvisor med fokus på kön, etnicitet och religion? Eller kanske stress eller annat som gör dig trött, ledsen eller nedstämd? Ju mer vi letar desto mer kommer vi garanterat att hitta. 

I grund och botten landar det om vad det är för självbild vi vill ha. Vilken sorts människa vill jag vara? 

I min värld är svaret enkelt. Jag vill vara stark, pigg och glad. Jag vill vara nyfiken och full av energi och jag är övertygad om att det hjälper mig att bli det om jag har rätt förväntningar och förhoppningar på en dag. Jag vet vad jag vill leta efter.

Slutligen. Vi smittar som vilket sjukdom som helst. Frågan om vem vi vill vara måste därför kompletteras med vad vill jag sända för budskap och signaler till de runt omkring mig. 

Inte heller den frågan borde vara speciellt svår att besvara...