Stämmer din uppfattning med verkligheten?

Nä, jag äter inte så mycket godis.

Eller...,

jag mår bra.

Eller....,

Jag dricker inte så mycket alkohol.

Eller...,

jag är ofta på gott humör.

Vi har naturligtvis uppfattningar om det mesta. Frågan är hur bra de stämmer med verkligheten. Vi har alla en självbild. Förhoppningsvis är den för det mesta positiv och optimistisk men kan givetvis även vara det motsatta.

Jag gillar uttrycket "lycklig idiot" och ibland kanske det är bra att lura sig själv men ofta kan det givetvis vara bedrägligt.

I grund och botten tror jag att vi alla mår bäst av att vara väldigt medvetna om vår verklighet.

Äter jag verkligen så bra som jag tror? Är jag oftast på gott humör, bråkar mina barn verkligen jämt?

Jag tror på analys och reflektion. Jag tror på statistik. Att svart på vitt få en sanning istället för en uppfattning. Runkeeper har hjälpt mig på många sätt genom åren. Bland annat genom att jag har kunnat ta smarta beslut i min framtida rörelse genom att se vad det är jag har gjort.

Det här har jag tagit med mig till andra delar i livet såsom frågorna ovan. Genom att skriva ner hur jag mår och känner eller hur jag uppfattar exempelvis mina barns "ständiga" bråkande får jag en sanning istället för en möjligtvis felaktig uppfattning.

Teckenförklaring: Tupp = tummen upp. Vågen = Upp och ner. :( behöver kanske ingen förklaring...

De bråkar kanske inte så ofta som jag upplever och så oerhört dumt om jag då går omkring med en felaktig bild. Den bilden riskerar att bli en verklighet i mitt huvud som kanske inte stämmer.

Jag tycker att den här typen av analys är jätteviktig. Jag vill utveckla mig och optimera mitt liv och det här sättet gör att jag på ett tydligt sätt vet vad det är jag behöver arbeta med.

Skriv upp och vet istället för att anta och tro.

Ett perspektiv på späkandet

Ett snett leende eller en huvudskakning. Förvåning och oförståelse. Ibland kanske faktiskt beundran men allt som oftast är den underförstådda meningen, dåre!

Kallbaden fortfarande med skräckblandad förtjusning men oj så gott det gör. 

Ibland sägs det även rent ut. Lite på skämt, lite på allvar. Dåre.

Min livsstil är inte normal eftersom de flesta faktiskt inte lever som jag. Att sticka ut och vara annorlunda är inte syftet (eller jo, kanske lite :).

- Fastan.
- Mitt sätta att äta.
- Rörelsen/träningen varje dag.
- Kallbaden.
- Min minimala skärmtid.
- Att stå upp i möjligaste mån.

Detta är några av av de saker jag gör som sticker ut och det intressanta är att gör du annorlunda är du per automatik inte normal.

Löpning som avslutas med ett dopp. Leder varje gång till en mental seger. Känner mig urstark efteråt.

Asket, stoiker, spartan eller bara dåre.

Men det är ju inte så att jag amputerar vissa kroppsdelar eller sysslar med åderlåtning. Det jag gör gör jag för att jag vet att det får mig att må bra. Väldigt bra. Här och nu och säkerligen investerar jag riktigt bra inför framtiden. Sen finns det inga garantier naturligtvis, men, men....

Hursomhelst är det inte modernt att i dagens samhälle medvetet frånsäga sig bekvämlighet och det är där späkandets perspektiv kommer in.

Vem utsätter sig för vad? Vad är gott för oss och inte?

Dålig sömn, undermålig kost och rörelse. Stress och ständig skärmtid. Noll reflektion och lugn.

Detta är tyvärr det normala men få ifrågasätter. Vem skulle le snett, skaka på huvudet eller rakt ut säga dåre till den normale?

Mår jag bra eller inte? Den frågan måste vi ställa oss om och om igen och förhoppningsvis finner vi motivation och ork att ändra på det som eventuellt är fel. Men först krävs kunskap och insikt och det kommer inte av sig självt. Knappast heller det aktiva agerandet som behöver segra över det vi avskyr allra mest - MOTSTÅND!

Meditationens hemligheter av davidji

En utmärkt bok med en tydlig genomgång om vad meditation är, dess olika tillvägagångssätt och vad det innebär samt varför det är bra. Hur man praktiskt kan göra och dessutom förankrat i både vetenskap och religion. Även praktiska tips ges för att man både ska kunna komma igång med sin meditation alternativt utveckla den vidare.

Den här boken ger verkligen en ökad förståelse för meditation. Vad finns det för bakgrund och varför gör man som man gör. Vad är vitsen med att ha ett mantra till exempel? Förståelsen leder för min del till en ökad motivation att meditera mera. Jag är igång med mediterandet i detta nu men kan absolut lägga mer tid på det och det är verkligen något jag vill göra eftersom jag är övertygad om de positiva effekterna.

Mina hälsonycklar

Jag är väldigt sällan sjuk. Har kraft och energi till det mesta och är påfallande nöjd med hur mitt liv ser ut. Den här tillvaron har varit en självklarhet i många år och som jag ser det beror det på ett antal olika saker eller nycklar.

Sömn
Mot kvällen ställer hela mitt jag om. Sakta men säkert infaller sig tröttheten. I säng med min bok och efter ett tag går det inte mer. Ögonlocken vill inte vara öppna mer. Det tar inte många minuter innan jag är borta. Det är sällan jag är vaken efter klockan tio. Många gånger somnar jag före det. Åtta timmars sömn senare (behöver egentligen ingen väckarklocka) är jag redo för en ny dag.

Rörelse varje dag
I ungefär fem års tid har jag haft som målsättning att göra någon form av rörelse som genererar svett varje dag. När rutinen väl är satt är det inga konstigheter. Likväl som jag hinner sitta varje dag har jag tid att röra på mig varje dag och givetvis är min ständiga rörelse något som gynnar min ork, energi och hälsa.

Bra kost och fasta
Paleo, LCHF eller ketogen kost? Jag varierar mig ganska mycket i sättet jag äter på. Ibland slarvar jag lite mer, ibland är jag extra noga. Grunden är ändå få kolhydrater och vegetabiliska fetter. Så lite socker som möjligt och så mycket närproducerat och ekologiskt som möjligt. Maten jag äter ska vara inflammationsdämpande och lagad från grunden. Buljong kokar jag varje vecka och inälvsmat är något jag försöker få i mig mer och mer. Fastan är starkt knuten till matintaget eftersom det har betydelse inte bara vad vi äter utan när. Jag äter i princip aldrig frukost, fastar minst 24 timmar en gång i veckan och kommer att prova på fler längre fastor framöver.

Kyla
Jag tycker verkligen inte om att frysa men börjar ändå trivas allt mer med att kyla ner mig lite då och då. Via, bad och dusch. Effekten det ger både mentalt och fysiskt är oerhört tydlig.

Analys - reflektion - aktion
Jag utvärderar hela tiden. Hur känns det? Hur mår jag? Vad vill jag? Det inre samtalet pågår hela tiden och jag nöjer mig inte med att konstatera faktum. Är det något jag vill prova eller ändra på så gör jag det. Jag kan inte acceptera att det skulle finnas saker i mitt liv och min vardag som jag inte trivs med eller mår dåligt av. Jag är chauffören i min bil!

Utveckling
Jag vill utvecklas. Jag vill lära mig mer om mig själv och om saker som intresserar mig. Allt som oftast har det med människan att göra. Vår hälsa och psykologi. Vår historia och framtid. Att vilja framåt och inte stå och stampa på samma ställe tror jag är livsviktigt. Måtte denna lust fortsätta livet ut. Den dagen den här viljan upphör är också början på slutet.

Utomhus/naturen
Jag försöker vara utomhus så mycket som möjligt. Det finns så många aspekter av att vara ute som vi mår bra av. Förutom att det automatiskt innebär rörelse, ljus och syre upplever jag att utrymmet/rymden är ett måste. Inomhus är alltid instängt och inget som det är meningen att vi ska få för mycket av. I ett djupt mentalt plan tror jag att vi behöver känna friheten som utomhusmiljön ger oss och den är givetvis oslagbar när den läggs i naturen. Det vi ser, hör, känner och doftar i naturen är tveklöst ett livselixir.

Läsning - lugn och ro
Läsningen ger förutom uppenbara kunskaper även lugn och ro. Det måste vara en fysisk bok. En bok utan annat som kan störa. En bok som enbart erbjuder mig en sak. En form av avskärmning som på kvällarna dessutom fungerar som en betingad reflex - gonatt.

Meditation
Varje morgon sätter jag mig en stund och andas och lägger upp planer för dagen. Vad kommer hända idag? Vilka utmaningar kommer jag att stå inför? Hur löser jag dem? Jag vill framöver lägga mer tid på det här och även slänga in små meditationspauser under dagen. Det gör onekligen väldigt gott.

Begränsad skärmtid och information
En stor del av mig hade kunnat vara helt och hållet utan skärm. Jag vill nå ut genom sociala medier och det kan vara lite svårt att hantera dagens samhälle utan mobilt bank id mm. Men jag är tämligen ointresserad av det mesta som de här kanalerna har att erbjuda. Nyheterna läser jag ordentligt i och med min helgprenumeration på DN, i övrigt orkar jag inte ta till mig av det ständiga ekot. Jag är i ett tillstånd där jag inte orkar eller vill ta till mig av för mycket utifrån och det är något jag är tacksam för då jag är övertygad om av vi inte är skapta att hantera ett överflöd av intryck.

Familj och vänner
Jag har några fantastiskt goda vänner som jag håller hårt i. Ärliga, varma, humoristiska och genuina. Omtänksamma. Och vi umgås med jämna mellanrum på riktigt - IRL!!!!!! Den lilla kärnfamiljen eller den stora. I vått och torrt. Ilska, tårar och glädje. Tillsammans!

Planering
Jag är ett planeringsfreak. Och det är minst sagt nödvändigt. För hur ska annars alla de här ambitionerna och målen lyckas? Vad ska vi äta imorgon? Var får jag plats med min rörelse? Utan planering raserar min hälsa. För nycklarna ovan hör ihop. Allt måste fungera för att allt ska kunna fungera. De påverkar varandra. Slarvar jag med exempelvis sömnen påverkas givetvis de andra delarna. En trött besöker pizzerian, orkar inte träna - kommer att få svårare att somna på kvällen....

Jag har inte svårt att motivera mig. Faktum är att jag har svårt att förstå de som inte är motiverade till att skaffa sig en bättre hälsa. Sköter jag mig kommer jag att må bra här och nu samtidigt som jag ger mig själv goda förutsättningar för en kvalitativ ålderdom.

I dessa coronatider har jag blivit påmind om att det finns ytterligare en morot i att vilja sköta sig. Jag har hälsomässigt en riktigt bra grund att stå på och det gör att min eventuella oro för sjukdomar i största allmänhet är lika med noll. Jag kanske är lite vårdslös i mitt tänk men som jag ser det är det rent komiskt hur folk tvättar händer och spritar sig som galningar samtidigt som de trycker i sig socker och i största allmänhet missköter sin grundläggande hälsa. Jag vill inte förminska nödvändigheten i en vettig hygien men i det stora hela vill jag påstå att det har en marginell betydelse.

Det som är viktigt på riktigt är en stabil grundhälsa som gör att:
1. Jag blir sällan sjuk.
2. Om jag insjuknar blir jag sjuk och sen frisk igen.

Det finns inga garantier för någonting men det finns odds och sannolikhet. Självklart vill jag ge mig själv så goda förutsättningar som möjligt till en god hälsa - här och nu men även inför framtiden.

Skärmhälsa

Jag har den stora förmånen att få jobba med ungdomar. Livlig energi, skratt och utveckling är därmed en del av min vardag. Underbart!

Jag får även möjlighet att diskutera olika idéer och kanske framförallt få en bra bild av hur de tänker, tycker och gör. Min passion för hälsa leder till mängder med frågor som jag gärna ställer och ibland kan jag via olika uppgifter jag ger dem få svar. Min nyfikenhet är stor och jag letar efter förståelse eftersom jag faktiskt vill dem väl och kanske viktigast av allt vill mina egna barn det bästa. Mina två närmar sig så sakteliga mina elevers ålder och naturligtvis vill jag ge dem de bästa redskapen för att de ska kunna hantera sin tillvaro på bästa sätt.

Skärmtiden som jag har skrivit om tidigare har jag "undersökt" ett antal gånger hos mina elever...

http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2018/11/mina-elevers-skarmtid.html

Efter ytterligare uppgifter, däribland att lyssna på Anders Hansens sommarprat och reflektera över det, känner jag att jag har kommit ännu längre i att få en bra bild och förstå hur ungdomarna ser på sin skärmtid och hälsa.

Det kan sammanfattas i några punkter:
- De har mycket dålig koll på konsekvenserna av sin skärmtid.
- Jämförelsen med kamrater är oerhört viktig och en bekräftelse på att man är normal. Detta oavsett hur många timmars skärmtid som anses vara normal. Det skulle kunna vara tio timmar om dagen men så länge som alla andra har samma så....
- Det finns en vilja att bättra sig men de vet verkligen inte hur de ska göra. Ett litet tyst rop på hjälp som tyvärr tystas av den "normala massan". Svårt att inte gå samma väg som alla andra.
- De gånger de tvingas till att vara utan skärm är responsen positiv. "Vi umgås på riktigt". "Det blir riktiga samtal". "Det är väldigt skönt". Tre exempel på reaktionerna efter att ha varit en hel vecka utan skärm (Toleransresan nyligen).

De behöver verkligen hjälp och vägledning. Ohälsotalen bara ökar både fysiskt och psykiskt och ändå kör vi på och låtsas att det ska ordna sig.

Jag som vuxen/förälder måste ta mitt hälsoansvar på allvar både för min egen skull och för mina barns skull.

Vi klarar inte av att hantera den här situationen utan ett tydligt regelverk. Hur och när använder vi skärm? Hur många timmar på en dag? Klarar jag av att begränsa mig av mig själv eller måste det läggas in begränsningar i telefonen där den "släcks ner" när tiden för exempelvis sociala medier har uppnåtts?

Mina skärmregler:

http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2017/08/mina-skarmregler.html

Vi kan inte ohämmat konsumera vare sig alkohol, socker eller andra droger. Vi måste förstå att detta även gäller skärmtid, framförallt när den till majoriteten utgörs av spel och sociala medier. Konsekvenserna av ett missbruk är riktigt allvarliga.

Isolering

Jag ser ett stort värde i att få fly. Bort från ständiga intryck. Både de som jag inte har bett om och de jag självmant insuper. Bort ifrån ljud och socialt spel.

Mitt liv är fyllt av andra människor och jag menar inte att jag inte trivs med det men det är kanske också en förklaring till att mitt behov av ensamhet är så stort.

Lugn och ro. Tid för huvudet att sortera och tänka. Få höra min egna röst utan störning. Min självpåtagna isolering gör mig mycket gott men jag är också säker på att den skulle bli jobbig om den blev för lång. Förmodligen inte skadlig så länge som den är självvald och möjlig att bryta närhelst jag vill men ändå jobbig.

Påtvingad isolering däremot är bevisligen inte sund. Många är till exempel de stackars människor som har blivit galna av en isoleringscell. Vi är i grunden sociala varelser. Rent historiskt har det ju varit en fråga om överlevnad och något som garanterat sitter djupt inom oss. Ensam är allt annat än stark.

Jag märker att det finns en tredje form av isolering och den har fått mig att  fundera både ett och två varv. Den självvalda isoleringen bland andra. Vad leder den till? Människor som befinner sig i det sociala rummet men som ändå stänger in sig. Som huvar ner och/eller "lurar till sig". Där blicken fästs neråt och där kontakt genom att hälsa inte är möjlig.

Vad gör den isoleringen med oss?

Det går ju naturligtvis att konstatera att det fysiskt inte är bra för oss med en gamnacke och med allt vad det innebär. Samtidigt måste inte oviljan till kontakt betyda gamnacke. Många är experter på att inte se andra människor och beter sig som om de helt enkelt inte finns. Så hur är det på det mentala planet? Vad gör det med oss när vi är bland folk men ändå väljer ensamhet? När ögonkontakt tas allt mer sällan. När vi inte utväxlar leenden och små hälsningsfraser. När vi vi väljer att inte se varandra. Jag tänker på, jag tror att det är Zulufolket som säger något i stil med:

Sawabona - motsvarar vårt "hej" och betyder ungefär - "jag ser dig".

Svaret tillbaka lyder:

Sikhona - "jag är här" - Inte förrän du ser mig finns jag. När du ser mig gör du att jag existerar.

En människa är en människa tack vare andra människor.

Jag är som alltid övertygad om att vi blir bra på det vi tränar på. Vad händer om vi slutar med att se varandra? Borde det inte då så småningom bli svårare med den mänskliga kontakten. Vi blir främlingar för varandra och upplever oss ensamma eftersom det faktiskt är det vi är i verkligheten. Vår uråldriga hjärna behöver känna den riktiga gemenskapen. Den på nätet har inte samma värde. Återigen luras vi att tro att vi har ett stort socialt samspel bara för att vi har det på nätet och så begrips det inte var de där malande och oroande känslorna kommer ifrån. Rädslan (för andra människor!?), tomheten, ledsamheten. kanske till och med depressionen. 

Ingen vill må dåligt men många gör det garanterat för att de inte förstår att de i sitt dagliga liv gör saker som de faktiskt inte mår bra av.

Ät bra mat, rör på dig, socialisera och återhämta dig genom att sova och ge dig själv en portion ensamhet, men inte bland andra.

En ökad kraft och energi

Det är härligt att utvecklas och framförallt att känna skillnad. Utgångspunkten vi har avgör hur och om vi upplever någon skillnad.

Den stillasittande som börjar röra på sig märker onekligen tydligare skillnad än den vältränade som går från fem pass i veckan till sex. All utveckling är sådan att ju längre du har nått desto svårare blir det att märka av ifall de förändringar du gör leder till ytterligare förbättring. Kurvan är brant i början men planar ut ju längre du når.

Det här är något jag har funderat ganska mycket på eftersom jag i många år nu har kommit så långt i min hälsa. Jag har på snart tio år utvecklats oerhört mycket på så många plan. Hela hälsopaketet med träning, kost, stress och mentalt är flera nivåer bättre än vad det någonsin varit tidigare. Samtidigt tycker jag att det under senare tid har varit svårt att känna av eventuella effekter av saker jag har provat på. Tankarna har fler än en gång gått till att jag kanske borde börja köpa olika instrument för att mäta förändringar i exempelvis blodet.

Men jag är lite trög och gammalmodig i vissa avseenden. Kanske även lite snål. Anledningen till att jag inte har tagit det här steget beror framförallt på att jag har tänkt att en förbättring ska kännas. Vad är annars meningen med den? Fast det är klart. Statistiknörden i mig mår bra av positiva siffror också....

Kluvet men ändå inte eftersom jag det senaste halvåret har gjort tre förändringar som jag utan tvekan har fått mig att känna en ökad kraft och energi. Och det är banne mig inte dåligt eftersom mitt normala tillstånd är fullt av just kraft och energi. Men jag har helt enkelt nått upp till ytterligare en nivå.

De tre positiva förändringarna:

Kursen jag gick i höstas hos Walkfeeling har tveklöst gjort skillnad. Jag har ändrat om mitt löpsteg och jobbar varje dag med att försöka vara så avslappnad som möjligt i kroppens alla muskler. Och jag har tveklöst blivit lättare med ben som inte alls är lika slitna som tidigare. Bara det att jag i höstas flera söndagar på raken kunde räkna in en vecka med 10 mils löpning för att sedan spela inomhusfotboll på kvällen i en och en halv timma utan problem är ett tydligt kvitto i sig. Hade varit otänkbart för ett år sedan då jag tveklöst hade trott att en sådan idiotisk idé automatiskt skulle leda till skada. 

Bränslet nummer ett till mitokondrierna, cellernas kraftverk. Varje morgon numera och framförallt märker jag effekt i skallen. Blir inte alls lika trött i vissa situationer som tidigare. Har tex en mycket tung fredag på jobbet med minimalt med luft men schemat fullt av lektioner. Större delen av höstterminen var de där sista timmarna riktigt jobbiga. Inte längre.

Förste januari började jag med Cellexir. Träffade Raine, en av huvudpersonerna till Cellexir på Walkfeeling-kursen och kände att det kunde vara värt att prova. Effekten av detta påminner om MCT-oljan och det känns även som om återhämtningen har fått sig en skjuts. 

Ibland kan det vara svårt att veta vad i en upplevda känsla som beror på vad. Jag är övertygad om att alla de här tre har bidragit var för sig. Mitt nya rörelsemönster kände jag effekten av innan jag började med MCT-oljan. Den i sin tur märkte jag också en förbättring med innan jag gav mig på Cellexir som i sin tur gav ytterligare effekt.

Cellexiret är det tillskott jag tagit kortast tid och min plan är att göra som jag gjorde med magnesium för en tid sedan. När det tar slut tänker jag inte köpa nytt med en gång utan istället försöka känna av i ett antal veckor om jag upplever någon skillnad. 

Sådant där är alltid lite klurigt eftersom inget är konstant. Det här har jag kört över vintern. Vad blir effekten när våren och solen kommer? Kommer det göra att jag inte kommer att sakna Cellexiret?

Inte vet jag men det ska bli roligt att se.