Sportlov - Träningsläger

Det blir inte vackrare än så här...

Jag är tröttast i stugan. Där är varmt och gott. Fötter och händer tillåts tina upp med hjälp av vetekudde och en kopp te. Det är skönt att få sitta ner och det blir som om hela kroppen loggar ut och lämnar det starka och spänstiga. Kvar blir en viljelös degklump och givetvis blir ögonlocken tyngre. Bara att gå och lägga sig....?

Kanske inte. Klockan närmar sig 1630. 

Ut och spring!

Känslan ovan var från första dagen (även andra och tredje dagen...) på sportlovet i Stöten/Sälen. Jag hade varit ute och åkt längdskidor på morgonen i bedrövliga förhållanden i en timma. Det hade snöat under natten och spåren var så tröga att jag fick diagonala i nedförsbackarna. Det var helt enkelt en parodi på längdskidåkning. Jag åkte inte längdskidor. Jag slet längdskidor. Därefter blev det omkring fyra timmars utförsåkning med grabbarna även det i tuffa förhållanden med alla snöhögar som nysnön orsakat. Kan inte minnas att jag någonsin haft så brännande lår vid utförsåkning tidigare. 

Tillbaka i stugan försvann som sagt energin och jag insåg att kvällen skulle bli väldigt lång och jobbig om jag inte aktiverade mig. När vi är i fjällen brukar jag alltid vid åtminstone ett tillfälle göra en "topplöpning". Dvs att springa/gå upp till toppen och sedan ner igen. En träningsform jag sällan får möjlighet till men som jag verkligen tycker om. 

Mer om upp och ner löpning här:

http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2019/07/upp-upp-upp-och-sa-neeer.html

och här:

http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2017/01/salen-dag-2-upp-upp-och-vaggen.html

och här:

http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2018/02/hur-du-pa-basta-satt-besegrar-vaggen.html

Topplöpningen är på många sätt både underbar och riktigt jobbig. Djupsnön hjälper att få fäste men är tungrodd medan motsatsen innebär att man slinter och tappar fästet. Man får varva mellan chaplinsteg och att sparka in skorna i backen för att få fäste. Ibland gör lutningen att man hamnar på alla fyra och kampen mot berget blir ännu mer påtaglig. Jag ska ända upp! Låren får jobba och pulsen likaså. Träningsformen är extremt givande och effektiv. Väl uppe kommer belöningen i form av plan mark. Utsikten kan vara vacker men kan lika gärna innebära en risk att blåsa bort. Härligt på sitt sätt eftersom det förstärker känslan av att kämpa mot naturen. Den isiga vinden gör att -15 grader känns betydligt kallare. Att sedan vända neråt är underbart. Mjölksyran i benen dras tillbaka men arbetet är inte slut eftersom nedförslöpningen är allt annat än vila. Återigen skillnad beroende på om det är djupsnö eller inte. Jobbigt på olika sätt. Sträckan upp och ner varierade lite beroende på vilken väg jag tog. Det vanligaste var ca 5 km och ca 350 höjdmeter.

Längdskidåkningen var riktigt tuff de tre första dagarna på grund av snön och de tröga spåren men blev riktigt härlig de tre sista dagarna. Gott att få aktivera andra muskler i kroppen. Gott också att hinna med det tidig morgon för att sedan kunna hänga på grabbarna i utförsåkningen.

Utförsåkningen har jag aldrig registrerat som träningspass eftersom jag helt enkelt inte sett det som träning. Mer som en cykeltur med familjen eller en promenad. I år var det dock ingen tvekan om att den här "aktiva vilan" hade träningseffekt. De tre första dagarna snöade det som sagt mycket på nätterna vilket resulterade i rejäla snöhögar i backen. Låren fick verkligen jobba under den "aktiva vilan" på grund av underlaget men givetvis även för att de var påverkade av längdskidåkningen och topplöpningen.

Veckans träning:

Måndag - 1h längdskidåkning, 4h utförsåkning och 35 min topplöpning.

Tisdag - 1h längdskidåkning, 4h utförsåkning och 50 min topplöpning.

Onsdag - 1,5h längdskidåkning, 4h utförsåkning och 45 min topplöpning.

Torsdag - 2h längdskidåkning, 4h utförsåkning

Fredag - 1,5h längdskidåkning, 4h utförsåkning och 45 min topplöpning.

Lördag - 1,15h längdskidåkning, 2h utförsåkning och 50 min topplöpning.

Söndag - 40 min topplöpning.

Hemfärden var söndag morgon men ställde klockan för att hinna en sista topplöpning vilket kändes väldigt bra. Både för att passa på när tillfälle fanns men även för att få röra på sig lite inför bilfärden. 

Totalt blev det ca 35 timmars träning/rörelsetid och topplöpningen gav totalt 2144 höjdmeter. 

En riktigt bra vecka där en av höjdpunkterna givetvis var: