Ont men inte så ont

Män har högre smärttröskel än kvinnor. Viktigt! 

Totalt ointressant men ändå inte. 

Jag har i hela mitt liv varit väldigt restriktiv med värktabletter av alla dess slag. När det hela började vet jag inte riktigt. Kanske har det med min pappa att göra för länge sedan. Att jag utan att reflektera över det där och då tog till mig av den där gången när han hade skadat armen/axeln, tog tabletter för att kunna jobba vidare och sen hade avsevärt ondare än från början. Oavsett vet jag att det de senaste si sådär 20 åren helt och hållet har att göra med en övertygelse om att jag inte vill tillsätta konstgjorda preparat med allt vad det kan innebära i form av biverkningar till min kropp samtidigt som jag vet att kroppen mår bra av att bekämpa själv. Feber till exempel är något bra. Det är kroppens sätt att ta hand om ett angrepp.

Jag har ingen aning ifall jag har en hög eller låg smärttröskel. Det jag vet är att jag livet igenom har uppfostrats till att bita ihop. Att jag med åren har utsatt mig för prövningar där det gäller att kämpa och vinna mentalt över sig själv. 

Hur mycket påverkar detta smärttröskeln?

Jag vet också, och är oerhört tacksam för att jag har den goda egenskapen att alltid leta efter den goda sidan av saken istället för att fokusera på det negativa. 

Hur mycket påverkar det smärttröskeln?

Och hur mycket påverkar den allmänna hälsan? Jag tränar varje dag. Jag är noga med min sömn och vad jag stoppar i mig. Fasta, kallbad och bastu. Jag vet att jag har låga inflammationsnivåer och ett bra immunförsvar då jag väldigt sällan blir sjuk.

På drygt två år har jag opererat axeln två gånger och brutit nyckelbenet en gång. Vid alla tre tillfällen har jag fått tabletter. Alvedon eller något liknande av det snällare slaget samt något tyngre som jag inte har koll på vad de hetat. Jag har vid alla tre tillfällen haft ont men tydligen inte så ont. I princip med en gång har jag kunnat reducera den tänkta doseringen för att bara några dagar efter operationerna eller nyckelbenskrasch kunnat vara helt tablettfri.

Jag sätter ingen ära i att ha ont men jag är väldigt nyfiken på varför jag så fort har kunnat bli tablettfri. 

Hur mycket av det jag nämnt ovan påverkat? Eller är det vården som överdriver doseringen de rekommenderar?

Hur mycket hör det till saken att jag inte valt horisontellt läge i direkt anslutning till operationer och krasch utan istället promenerat, dammsugit och gjort så mycket jag bara kunnat inom smärtgränsen?

Till saken hör att jag i vissa lägen och situationer haft och har svinont. Nu senast med nyckelbenet var det exempelvis fruktansvärt att både kliva upp ur sängen och nysa de första två veckorna men resten av tiden hade jag inte ont även om det naturligtvis gjorde sig mer eller mindre påmint vid vissa lägen och situationer. 

När huvuddelen av tillvaron är i princip smärtfri är det för mig självklart att inte ta tabletter men det kanske det inte är för andra? Inte vet jag och det är omöjligt att jämföra sig med andra och andras smärta. Dessutom är det ointressant. 

Man eller kvinna? Individ X mot individ Y?

Jag är som sagt inte intresserad av att jämföra mig med andra men jag är väldigt intresserad av att veta hur mycket vi kan påverka själva och vad det i så fall är som påverkar mer eller mindre. 

Att vi kan påverka är jag helt säker på.

Jag misstänker att det finns en hel del forskning om det här från förr. Givetvis oetisk till max. Jag undrar hur korrekt och tillförlitlig den i så fall är eftersom det finns en aspekt jag tror är svår att få med i den här typen av forskning.

Motivation och självbild. 

Eliten inom idrott, exempelvis konditionsidrott lär sig att klara av smärta och har en helt annan smärttröskel än oss vanliga dödliga i sitt utövande. De klarar av att pressa sig på ett sätt motionären inte klarar. Träning och motivation.

Men är deras smärttröskel lika god inom områden som inte har med deras idrottsutövande att göra? Där de inte har någon orsak till att bita ihop?

Kanske. Kanske inte. 

Hur ont har jag? Hur trött är jag? Hur motiverad är jag? Vad har jag för självbild och inom vilka områden?