En riktig löpare

- Springer.

- Pruttar ljudligt löpandes i grupp.

- Har hål i strumporna.

- Springer naturligtvis utan lurar och skäms å andras vägnar när de har Musse Pigg på huvudet.

- Har minimalt med kläder på sig. Plusgrader betyder shorts.

- Klarar av att bli omsprungen men tycker inte riktigt om det. Eller kanske inte....

- Är alltid mån om att se pigg och fräsch ut i löpningen om någon ser. Eventuellt ökar vi farten lite också.

- Tar vaselin både ut- och invändigt för bästa effekt.

- Har händerna fria. Det enda vi eventuellt håller tillfälligt i när vi springer är våra handskar. 

- Gör tåhävningar alternativt andra löprelaterade övningar när vi står i kö eller tvingas vara med på ännu ett meningslöst möte. Givetvis står vi vid fönstret och tittar längtande ut.

- Blir efter en löpning sugna på ytterligare en lite senare på dagen men är tacksamma morgonen efter för att vi lät bli.

- De första stegen varje morgon identifierar vi oss som 100+ år.

- Skyddar sina hälsenor med sitt liv från alla klumpedunsar runt omkring.

- Är oerhört inkännande gällande eventuella tarmtömningsbehov.

- Tejpar bröstvårtorna med minimalt med tejp. Den ska hålla länge och vi vill ju inte bära på mer än nödvändigt. <och naturligtvis tejpar vi bara vid 20+ km.

- Har 10+ löparskor

- Mäter rundan med en löparklocka alternativt inte alls.

- Stretchar under pistolhot.

- Väljer löpar-t-shirt beroende på sammanhang. Läge att skryta eller en mer ödmjuk approach?

- Njuter av att ta på sig löparkläderna med ingrott svett - det luktar faktiskt gott - och tycker det är jobbigt att behöva ta på sig nytvättade inför löpning i grupp. Ibland glöms de nytvättade kläderna.

- Slänger skor först när de verkligen, verkligen inte längre går att springa i. 

- Eller slänger. Egentligen offrar vi dem till löpargudarna under högtidliga former samtidigt som en tår rinner ner längs med kinden när vi tvingas ta till farväl av ett par riktigt goda vänner.

- Fasar för försäljaren i skoaffären som inte kan ett skit om löpning och inte kan hålla tyst. 

- Går ogärna till gymmet. Väl där undrar vi vad sjutton de andra sysslar med. Jäkla alibiträning. Inte mycket till puls där inte. Varför har de vattenflaska? Och muskelknutten tittar vi lite föraktfullt på och tänker "där blir ingen mil under timman inte" eller "där blir nog ingen mil alls" Ha!

- Tittar storögt på människor som frivilligt springer på löpband. Ringer sjukvården när de springer där inne när det är strålande solsken ute. 

- Spanar alltid in andra löpare. Någon jag känner? Sen kommer domen. Löpteknik? Hållning? Kläder och skor? mm.

- Springer på julafton, nyårsafton och alla andra dagar när pöbeln latar sig.

- Fnyser åt nybörjare som går på allehanda nymodigheter framförallt de nymodigheter som börjar med ordet "kompression" osv.

- "Kan jag springa dit" finns alltid i bakhuvudet när man ska någonstans med familjen, jobbet osv.

- Har alltid löparskor och kläder i handbagaget.

- Är bästa vän med alla fotvårdsprodukter som finns på marknaden.

- Letar alltid tillfällen för att ha benen i högläge.

- Är skadad minst en gång om året.

- Åter till strumporna. Genom att byta fot på strumpan med hål vid stortån alternativt att vränga strumpan är den fullt funktionsduglig i ytterligare några mil. L och R på strumporna betyder Löp och Run. Det är därför det heter löparstrumpor. Slutligen kommer den riktige löparen aldrig förstå varför det finns vita löparstrumpor. 

Detta facit är odiskutabelt eftersom det är just ett facit. Det finns all anledning att fylla på med fler punkter men dessa får räcka tillsvidare.