Min bedrövliga axel

För drygt ett år sedan hände något. 

Se "hålen" vid höger skuldra

Jag var ute på ett längre löppass och plötsligt högg det till i min högra axel. Min spontana reaktion var att en nerv kommit i kläm och att det inte var något att bry sig om. 

Efter ett antal veckor hade det fortfarande inte blivit bättre vilket kändes extremt märkligt. Dessutom hade jag svårt att göra vissa rörelser som att lyfta armen och göra armhävningar. Eftersom jag inte heller kunde sova som jag ville på grund av smärta i vissa positioner tog jag mitt förnuft tillfånga och kontaktade bästa Marie på Elitrehab. Hon behövde inte många sekunder för att konstatera att två muskler hade emigrerat. 

Varför och framförallt vart var oklart men det troligaste var att jag måste ha fått en och annan kyss som gjort att jag inte använt musklerna på rätt sätt och därmed hade vissa större muskelgrupper tagit över och förpassat de två mindre musklerna till soffan och vila vilket lett till att de blivit så små att de knappt syntes längre.

När jag skulle ha fått den här kyssen eller kanske till och med kyssarna har jag verkligen ingen aning om. Men det måste ha varit bra länge sedan eftersom jag i många år har varit något begränsad i min axel i den mening att jag inte har kunnat göra vissa styrkeövningar lika bra med högern som med vänstern. Men jag har inte haft ont.

Jag fick ett träningsprogram men det gjorde ont och visade sig efter ett tag inte göra någon verkan. Därför tyckte Marie att det var läge för en röntgen eftersom mer av samma som inte fungerar är en dålig taktik (vilket alla nog är överens om förutom svensk skola....).

I väntan på röntgen slutade jag med min rehab och det började kännas märkbart bättre. Kunde plötsligt göra armhävningar igen vilket kändes både positivt och obegripligt. Röntgen och träffen med ortopeden/läkaren gjorde ingen klokare. Jag fick en spruta i en slemsäck och om den fungerade innebar det att slemsäcken var inflammerad. Sprutan fungerade inte vilket jag skrev och skickade in till ortopeden och där började (i mitten på december) en irriterande väntan på respons. Jag började göra rehab igen men genast kändes axeln sämre och i väntan på en ny träff med Marie gjorde jag bara de övningar som fungerade och kändes bra. Detta fungerade fram till att det under en av övningarna krasade till på ett högst otrevligt sätt. Sen gick det inte att göra den övningen heller.

Frustrerad kom jag till Marie och nästa steg var att försöka få till både ett ultraljud och en magnetröntgen. 

Nu var axeln så dålig så att det inte var tal om att göra någonting med armen. När man inte ens kan trycka på bilens startknapp utan att ta hjälp av vänster hand är det inte bra. Märkligt nog gick det lättare att sova igen och till min glädje har det under hela den här tiden gått bra att springa. Annars hade det varit riktigt allvarligt.

Ultraljudet blev av på Naprapatkliniken i väst i Askim:

Ultraljud visar på vätska kring höger Bicepssena, förändringar på humerus vid tuberculum minus, oklart om förkalkning eller benförändring.
Svårt att få tydlig bild på rotatorcuff, ser ingen förändring på N.suprascapularis och ingen vätska i suprascapular notch eller labrum dorsalt. Men som sagt svårtolkat och rekommenderar axelspecialist/ortoped med ultraljud eller Magnetkameraundersökning men det är läkarens bedömning som gäller där. 

"Klinik och anammas och dagens undersökning gör att undertecknad rekommenderar patient att ta kontakt för återbesök läkare/ortoped för vidare undersökning och fortsatt lätt rehab under tiden."

Rekommendationen var alltså att göra ytterligare ultraljud (med vårdens ännu mer sofistikerade apparater) och framförallt få till en magnetröntgen.

Både Marie och jag försökte få kontakt med ortopeden utan framgång och tiden gick. Efter många turer ringde en sköterska upp och bad om ursäkt för att det tagit orimligt lång tid innan jag fått respons. Till min glädje meddelade hon att läkaren redan skickat in en remiss om magnetröntgen men att jag bara inte hade fått veta det. 

14 mars blev det magnetröntgen och sen ytterligare väntan på telefonsamtalet från läkaren som kom 14 april.

Magnetröntgen:

MR visat "Total ruptur av supra- samt ifraspinatus med retraktion under akromion i höjd med glenohumeral led. Lätt atrofiska muskelbukar".

Två senor hade lossnat/gått av = operation 20 juni.

Läkarens teori var att jag någon gång måste ha fått en rejäl smäll mot axeln som skadat senorna och att de med tiden nötts ner och tillslut lossnat/gått av. 

Beskedet från läkaren kom som en lättnad. Stiltje och att inte veta är jobbigt. Samtidigt har jag under de senaste månaderna tänkt att en operation nog måste ske. Jag har inte kunnat se hur det annars skulle kunna bli bra.

Nu väntar nya erfarenheter. Jag har aldrig tidigare blivit opererad. Hur kommer det att bli? Vad kommer jag kunna göra den närmaste tiden efter operationen? Hur lång rehab? Hur kommer jag att kunna träna framöver?

Helt säkert blir det en total förändring i mitt liv under en längre period. Tydligen är det lång konvalescens på en axelskada. Hur kommer jag att reagera på det mentalt? Fysiskt?