Rättigheter och skyldigheter

 

Rätt väg är tyvärr inte alltid rak, enkel och vacker.

Att växa upp och leva i Sverige på 2020-talet. Det går inte att få det mycket bättre. Ett fantastiskt utgångsläge med massor av möjligheter att nå sina drömmars mål oavsett vem du är och vad du vill. 

Ändlösa rättigheter och därmed en autostrada mot hälsa, välmående och lycka.

Eller?

Jag har en teori. Allt har en baksida och tyvärr även detta. En demokrati innefattar ju förutom rättigheter även det där lilla ordet skyldigheter och är det inte så att vi tenderar att ignorera just den delen av ekvationen?

Girigheten i oss gör att vi förstorar alla våra rättigheter och latheten i oss vill förminska skyldigheterna vi har. Det riskerar att bli en stor självcentrering när världen finns för vår skull där vi bekvämt sitter på vår höga tron och ska bli uppassade.

Allt vårt fokus på våra rättigheter riskerar att leda till passivitet, en passivitet som osynliggör att vi kanske har en och annan skyldighet också. Därmed lägger vi över ansvaret från oss själva till någon eller något annat. 

Som lärare, förälder och individ ser jag fler och fler exempel på hur människor frånsäger sig sitt ansvar och det tror jag är djupt ohälsosamt. Jag tror att vi behöver skifta fokus mot skyldigheterna istället. Skyldigheter är aktivitet. Istället för att vara passiv och lägga över ansvar för sitt liv på någon annan tar jag tag i taktpinnen själv. 

I min värld handlar det om att antingen riskera att bli ett offer eller se till att bli chef. Jag är chauffören i mitt liv och därför måste jag styra och ställa och ta viktiga beslut för att jag och de i min närhet ska må bra. Det finns till exempel inte på kartan att jag skulle luta mig tillbaka och lägga över huvudansvaret  för min och min familjs hälsa till någon annan.

Det är l i t e för viktigt för det.