Det blir ett snitt på 18 km per dag.
I april och maj sprang jag utan något egentligt längdmål. Helgturen till Gällstad gjorde givetvis sitt och resulterade i en vecka med 201 km vilket i sin tur är mitt veckorekord. Men utöver det var det lusten och jobb- och familjekalendern som styrde.
Efter en titt i statistiken insåg jag att både april och maj blev två månader med många kilometer.
April - 476 km
Maj - 466 km
Statistiken gjorde mig också uppmärksam på att månader med mer än 400 km inte har varit jättevanliga (7 gånger fram till idag) och att mitt månadsrekord låg på 502,4 km (mars 2018). Med en samarbetsvillig och välfungerande kropp tog det inte lång stund att bli motiverad till att passera 500 km en gång till.
Så ut och spring. Varje dag.
Det är väldigt speciellt att ha ett uttalat längdmål. Det blir en kravbild där hornen växer fram vilket i sig inte är fel. Det finns något gott i att utmana och pressa sig. Samtidigt försvinner onekligen en del av löparglädjen....
Det är trots allt lite jobbigt att springa över 500 km på en månad. Energinivån har varit god både under löpningarna och under dagarna. Benen lever sitt egna lilla liv där det inte på förhand går att säga hur trötta de är eller kommer att vara. Ibland har en hel tur känts tung med omedelbar mjölksyra, ibland första halvan och ibland andra halvan. Ibland har de t o m känts pigga :).
Jag uppskattar att drygt 80% av löpningen har varit i skogen (stig och skogsväg) med allt vad det innebär i höjdmeter och teknisk terräng. Resterande har varit asfalt som både kan vara befriande (slippa lägga fokus på fotarbetet) och tråkig. Ibland har jag t o m sprungit fort!! :)
Hälen som jag kände av under min löpning till Gällstad har gjort sig påmind igen. Ont på morgonen men efter att har sprungit igång har känslan försvunnit för att återkomma nästa morgon igen. Där har jag ett utvecklingsområde samtidigt som det känns hyfsat logiskt att kroppen någonstans ändå undrar vad tusan det är som händer.
Ingen träningsvärk.
Jag är fascinerad över kroppen och vad den klarar av. Det är tveklöst vad den är gjord för när jag tänker på all min rörelse och hur bra jag mår i förhållande till hur ont andra har som knappt rör sig.
Nu ser jag fram emot juli där lusten ska få styra igen. Jag ska medvetet ta det lugnare och lägga in lite andra träningsaktiviteter såsom rullskidåkning. Men det är klart, ska det regna framöver finns inget bättre än löpning.
Ska bli roligt och se vad juli landar i. Tänk om jag "bara" kommer att springa 400 km. Vore fantastiskt om jag upplevde den längden så.
Utveckling och måluppfyllelse. Ändrade målbilder - nya normaliteter. Det som en gång var mycket är inte det längre. En underbar känsla.
Jag tänker aldrig glömma att jag för ungefär åtta år sedan ansåg att alla som sprang mer än milen hade en skruv lös.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar