Återträff med evigt unga grabbar

ÖIS P78.

Henrik Lindell, Peter Westlund och jag började som 5-6-åringar i ÖIS. Valhalla IP. Träningarna på grus och konstgräs. På vintern i tältet på Valhalla. Jag kan fortfarande förnimma både lukten och ljudet av det där tältet. Matcherna på Heden. Hur vi ständigt fick storstryk av Askim. Och den där magiska dagen vi faktiskt slog dem.

Vi var i många år riktigt dåliga.

Så småningom blev vi fler. Vårt lag fylldes på med duktiga spelare och unika människor. Så mycket humor, hjärta och humör. Så många matcher och träningar. Så många gemensamma erfarenheter. Så många skratt.

En delad barndom som tids nog tog slut när vi blev äldre. Jag har alltid förundrats över det märkliga i hur detta umgänge abrupt bara tog slut.

När vi en dag inte hade fotbollen gemensamt längre upphörde all kontakt.

Ungefär 20 år har gått utan kontakt eller umgänge och nu har vi haft 2 återträffar på ett halvår. Två träffar som har gett mig enormt mycket glädje.

Åren som gått har givetvis gjort oss äldre men ändå inte. Det är samma grabbar som förr. Samma rörelsemönster om än något långsammare, samma humor och jargong.

Kombinationen att få lira lite för att sedan äta och umgås. Ge tid till att återuppleva tiden från förr.

Magiskt!

Vi ska göra det vi mår bra av. I vardagen och på högtider.

Den här nationaldagen var den bästa hittills. Och jag är väldigt nöjd med att jag var en del av att den blev av.