Mår bäst i den lilla världen

Trump, Kim Jong-Un, Syrien eller någon tsunami. Eller kanske börsen, Afghanistan, Boko Haram eller Brexit.

Samtidigt har vi släkt och vänner. De allra närmaste. Men även vänners vänner, kollegor eller kollegans svärmors kusins bror. Typ.

Eller någon annan människa Långtbortistan som man följer via något socialt media.

Åsikter, berättelse och information. Det är som en aldrig sinande källa som vi idag kan ta del av precis hur mycket vi vill. Glupskt slukar vi mer och mer och hinner inte gå på djupet med någonting. Vår stora värld har på sätt och vis blivit så liten. Vi kan få reda på precis vad som helst från precis vem som helst. Oavsett om det är bra, roligt, tragiskt eller irriterande så är det mängder med information att bearbeta.

Jag tror inte att det är meningen att vi ska göra det. Jag tror inte att vår hjärna på ett sunt sätt kan bearbeta allt detta. Och framförallt tror jag inte att vår inre röst blir hörd när bruset utifrån är så stort.

Jag behöver tid utan input. Jag behöver lugn och ro. En möjlighet att få lyssna till min inre röst istället för alla andras.

Vad vill jag?
Vad känner jag?
Vad mår jag bra av?

Det finns givetvis mängder med tid till att ge sig själv möjlighet till detta. Det är en prioriteringsfråga. Men i grund och botten kanske det är en idé att tillåta sig själv att få finnas i en mindre värld. En liten värld där vi får färre saker att hantera. Där vi kan ge oss tid att lyssna till den viktigaste rösten av alla - vår egna.

Löpningen/rörelsen i skogen är grundpelaren för min mentala hälsa. Det finns andra situationer jag också mår bra av men att få ge sig ut i den miljön och bara få finnas är underbart. Alla kanske inte kan springa men i princip alla kan ge sig själv tid i skogen.

Under vintermörkret har jag försökt komma ut så ofta som möjligt med min pannlampa. Ensam där i mörkret i en tunnel av ljus. Världen kan inte bli mycket mindre än så. Fullt fokus på här och nu.

Det mår jag riktigt, riktigt bra av.

Att skita i alla andra är varken möjligt eller önskvärt. Men att inte bry sig om sig själv. Att inte ge sig tid och lyssna på sig själv tror jag är förödande för ens mentala välbefinnande.

Stäng av världen ibland. Var kritisk i vad du "måste" följa och hålla reda på. Gör världen mindre för att själv orka med den.