Även om helgen i stort inte handlade om löpning så var det ändå dags för tävling. Alltid roligt och jag kände mig sugen på att få bränna på med hög puls och skrikande lår.
Placerade mig långt fram vid starten för att få ett bra utgångsläge och för att hänga på någon av de snabba. Alltid en avvägning om de är för snabba eller om tempot är acceptabelt. Som vanligt försökte jag via min upplevda ansträngning bestämma tempo och tog rygg på en herre i svart. Framför oss hade vi ytterligare fem stycken och farten kändes bra. Terrängen var varierad med både skogsväg och stig. Delarna av loppet som gick på stig kändes bra men däremot tyckte jag att vägarna var jobbiga eftersom jag slant en del och inte fick med mig någon vettig fart. Valde därför att ta det lite lugnare på vägarna eftersom det kändes som att investeringen i energi inte riktigt resulterade i vettig fart. Därför blev det lite dragspel med mannen i svart eftersom jag "medvetet" tappade lite på vägarna men kom ikapp på stigarna. Kändes som en bra och vettig taktik.
Loppet var en tvåvarvsbana och jag upplevde att första varvet kändes långt. Försökte kasta bort dessa tankar men det blev ändå tungt när de framförvarande i samband med varvningen ökade farten. Eller var det jag som tappade? Oavsett så tyckte jag att mina lår brände onödigt mycket onödigt tidigt. Avståndet ökade mellan mig och de framförvarande och allt som oftast syntes de inte till. Mitt andra varv blev därför mycket ensamlöpning och det är sällan bra för vare sig tempo eller tankar. "Om jag ändå hade kunnat kampera med någon." Var rädd att jag tappade fart och försökte öka när terrängen tillät. Vet dock inte om jag hade kunnat springa så mycket fortare med sällskap. Mina lår brände verkligen något vansinnigt.
Med kanske fyra kilometer kvar till mål fick jag lite kontakt med en löpare. Avståndet krympte och jag kände mig segerviss. Försökte vara disciplinerad och inte närma mig honom för fort. Ville ju inte komma fram och vara helt slut. Det bästa brukar vara att närma sig med en vettig fart för att "blåsa på" vid själva omkörningen. Mentalt viktigt att få motståndaren att tro att man är pigg och fräsch!
Blev dubbelt belönad. Först och främst tog jag mig förbi och skapade en lucka som hela tiden ökade men jag fick också en ny rygg att ta sikte på vilket gjorde gott för humöret och farten. Även den här ryggen kom jag ikapp och förbi vilket verkligen förhöjde helhetsupplevelsen.
Jag är nöjd och det mycket tack vare de sista två omkörningarna. Jag kunde inte ha sprungit snabbare den här dagen och givetvis gjorde det skillnad att få känna sig stark gentemot två andra. Alternativet att harva runt själv hade känts bra mycket jobbigare.
Trevlig och välorganiserad tävling i härlig miljö. Helgen som helhet var underbar där Leninbadet gjorde gott för ömmande muskler och där sällskapet och maten gjorde mycket gott för själen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar