Tävling är ett måste

Det är visst numera fult att tävla.

Tävlingen innebär nämligen att en vinner och alla andra förlorar. Lite hetsiga föräldrar och supportrar på det så är helvetet fullbordat.

Därför ska det inte tävlas. Då skyddar vi alla stackars förlorare och inbäddade i fjädrar, skumgummi och evig världsfrånvaro lever de lyckliga i alla sina dar.

Vansinne!

Livet är en tävling oavsett om vi tycker om det eller inte. Oavsett om det är rättvist eller inte.

Tävlingen ger oss mål och ambitioner. Viljan att uträtta något. Ett driv som hjälper att lägga till det där lilla extra för att vinna.

Vinna. Över motståndare eller sig själv. Det handlar i min värld i grund och botten om att bry sig om och engagera sig för att kunna utvecklas som människa.

Jag har med både barn och vuxna att göra i allt ifrån skola till idrott och det jag allt mer ser skrämmer mig. Jag ser fler och fler som inte har något driv. Som varken bryr sig eller engagerar sig för någonting. Det enda som verkar existera är att bli underhållen. En motorlös kaross som inte vill någonting eller som nöjer sig med minsta lilla.

Tävlingen är kärnan i ens egna utveckling och måste finnas. Jag måste lära mig att vinna och jag måste lära mig att förlora. Förlusten är aldrig definitiv. Den är ett fall som vi hastigt reser oss ifrån. En erfarenhet rikare går vi vidare och antar utmaningen igen.

Askims P78-or spöade skiten ur oss i match efter match. Det blev ofta tvåsiffrigt och få gjorda mål framåt. Tävlingen bestod till en början inte i att vinna mot dem utan i att hålla nere förlustsiffrorna. Det var viktigt för oss att förlora med så få siffror som möjligt. Det gjorde att vi kämpade och slet trots att vi visste att vi skulle förlora.
Det tog några år men tillslut vann vi mot dem. Det blev 3-2 till oss på deras hemmaplan och jag kan fortfarande minnas känslan. En seger och en känsla som jag är säker på att vi aldrig hade upplevt om vi inte hade haft drivkraften som tävlingen och viljan gav oss.

Vi kan inte och ska inte tävla i allt. Det är en ständig avvägning som måste göras. Målsättningen måste vara rimlig. Men det går inte att komma ifrån att tävlingen är en drivkraft som vi inte kan och får vara utan. Varje liten seger ger en belöning. Självförtroende och självkänsla. Glädje över att ha lyckats och att vilja klättra vidare på den personliga utvecklingsstegen oavsett om det handlar om idrott, utbildning eller inre utveckling.

Det är en livsviktig fråga om personlig utveckling. Framförallt eftersom motsatsen inte har något gott med sig.

Ovilja, slöhet, mållöshet, apati - ohälsa. Det är vad avsaknaden av tävling ger.

Så låt oss tävla mest hela tiden. För vi är alla vinnare. Det handlar bara om att ställa upp i rätt sorts tävling. Ibland finns där andra deltagare och ibland är det bara jag mot mig själv.

Ät & lev Paleo av Jonas Bergqvist

Vi människor är en produkt av evolutionen och därmed är vi byggda på ett speciellt sätt och fungerar mer eller mindre bra beroende på hur pass väl vi lever utefter de förutsättningar vi har.

Den här boken är en heltäckande guide för allt som har med Paleo att göra. Vad är Paleo? Hur bör vi äta och leva? Mat, inflammationer, kosttillskott, sjukdomar, tarmen, allergier, mental hälsa, stress och mycket mer berörs och jag tycker att Bergqvist gör det riktigt, riktigt bra. Boken är lättläst och har tveklöst ett övergripande hälsoperspektiv. Jag har vid det här laget läst ganska många böcker om hälsa och även lyssnat en hel del om ämnet och den här boken tycker jag fungerar som en utmärkt sammanfattning över den här nyare formen av hälsotänk.

Ett tänk där det inte är av intresse att enbart släcka bränder. Utan där fokus istället ligger i att i grund och botten ta reda på orsaken till varför det brinner. Att göra goda och naturliga val för att må bra på riktigt.

Ät & lev Paleo rekommenderar jag verkligen.

Vad slinker ner under en vecka?

Vad äter och dricker jag egentligen under en vecka? Hur varierat är mitt intag?

Fick för mig att det skulle vara roligt att faktiskt registrera precis allt som slinker ner. Jag har nöjt mig med att bara skriva upp vad jag har ätit och inte fokuserat på mängden. Att jonglera med olika måttenheter och väga är inte min grej.

En veckas intag:

Vätska:Vatten, bubbelvatten, kaffe, te och buljong kokt på ben från får/lamm samt en del rotfrukter.

Grönsaker: Blomkål, broccoli, gullök, rödlök, vitlök, grönkål, vitkål, surkål, fänkål, gurka, tomat, paprika, spenat, ruccola, batavia, oliver, squash.

Fett: MCT-olja, kokosolja, smör, talg, olivolja, avokadoolja, majonnäs, mandelsmör.

Mejeri: Kefir (hemmagjord på grädde och mjölk), fetaost, gräddost, ädelost och crème fraiche.

Djur: Spätta, räkor, musslor, kycklinglår, kycklinghjärta, ägg, bacon, nötfärs, kolja, pinklax, odlad lax, vittling, nötkött.

Frukt: Äpple, vinbär, lime, citron, blåbär, jordgubbe, banan.

Kryddor: Kanel, persilja, salt, dragon, ingefära, gurkmeja, dill, peppar, oregano, rosmarin.

Nötter/fröer: Pumpafrön, chiafrön, pekannötter, valnötter, paranötter, macadamianötter

Övrigt: Chipotle, cassawamjöl, alger, potatismjöl (kall), kokosgrädde, vitvinsvinäger, äppelcidervinäger.

Är en jäkel på att göra kryddsmör!!

Kul att se resultatet. Det känns som om det blev en hel del variation och jag trodde nog inte att det skulle bli så många olika ingredienser.

Min ambition just nu är att äta en så ketogen kost som möjligt. Det innebär att frukterna ovan mer eller mindre fungerar som kryddor/smaksättare i grytor eller kefiren. Likadant är det med nötter/fröer. Det vill säga ett väldigt litet intag på mindre än en näve om dagen. Mängden mejerier var mer än normalt och det berodde på en kombination av att jag unnade mig och för att vi vid ett par tillfällen var bortbjudna och då kräver artigheten lite social smidighet.

I övrigt representerar den här veckan mitt intag bra utifrån hur jag har ätit de senaste två månaderna. Kryddorna känns väldigt sparsmakade men det har med min hustrus autoimmuna kost att göra (vissa kryddor riskerar att hämma en läkande tarm). Många kryddor står ute i kylan just nu men som snart nog kommer att komma in i värmen igen.

Jag tyckte verkligen om att göra den här lilla analysen och det beror givetvis på mitt behov av att ständigt analysera och reflektera. Många saker såsom träning är väldigt enkelt att ha en uppfattning om ifall man har en träningsapp men maten är svårare. Jag tror att vi ofta kan ha en uppfattning om att vi äter nyttigt eller mindre nyttigt men svart på vitt blir det mer påtagligt och kanske annorlunda än vad vi trodde.

Rekommenderar alla att göra en liknande analys. För hur du tror att du äter stämmer kanske inte med vad det är du faktiskt stoppar i dig. En liten kaka eller fika här och där kanske blir ganska mycket under en vecka till exempel. Likaså läsken eller.....

Löpningen hjälper mig i livet

Ibland är det tufft. Löpningen. Livet.

Om livet är det krångliga och det svåra att begripa sig på är löpningen på sätt och vis det motsatta. Samma problematik men lösningarna blir tydligare i löpningen.

Vi har toppar och dalar. Problem och hinder eller om vi nu ska vara positiva och kalla det utmaningar. Oavsett kan det vara jobbigt värre.

Hur många gånger har både kropp och huvud sagt ifrån. "Jag vill inte". Det är blött, mörkt och kallt. Hindret är som störst när jag tittar på det. När kampen väl har börjat visar det sig allt som oftast att det inte var så farligt och efteråt är jag en vinnare med ytterligare en seger att lägga i ryggan.

Eller de där gångerna mitt i skogen när jag allra helst bara vill sätta mig på en sten och gråta en skvätt. Tycka synd om mig själv och bara ge upp. Men det är inget alternativ. Även detta måste besegras. Även detta kommer jag att må bra av efteråt.

Ibland har jag fått ta hjälp. Liftat med pensionärer eller tjuvåkt hemåt. Vissa bekymmer kräver hjälp och då måste man inse det och be om det.

Löpningens bekymmer är enkla och det är ofta jag löser livets bekymmer genom att tänka på hur jag hade gjort om det varit löpning. Nerförsbacke efter uppförsbacke, tunga ben eller fjäderlätta. Livet springer vidare och allt som oftast är det fint.

Men inte alltid och vad gör jag då.

Ut och springer naturligtvis. Eftersom löpningen i skogen förutom perspektiv ger mig tid att fundera och analysera utan andra intryck än det som kommer inifrån och från naturen. Livet blir enklare då. Svaren på alla frågor tydligare:

Vad vill jag? Vad behöver jag? Hur löser jag? Vad behöver jag ändra? Vad mår jag bra av? Och så vidare...

Sockerbomben i din hjärna av Bitten Jonsson och Pia Nordström

Sockerbomben i din hjärna riktar sig framförallt mot dig som är beroende av socker eller någon annan stimulans. Den går noggrant igenom vad som händer i kropp och huvud och varför det är så lätt att återfalla. Genom olika fallbeskrivningar ges läsaren mängder med tips om hur man ska göra för att arbeta bort beroendet och hur man ska leva och äta för att inte falla dit igen.

Jag har länge känt till den här boken men valt att prioritera bort den eftersom den inte har känts aktuell för mig. Men så lyssnade jag på Bitten Jonsson i en podd och kände att det skulle vara intressant att läsa boken också.

Jag brukar halvt på skämt skoja om att jag är en sockermissbrukare och i viss mån är jag det men har inga större problem med att sätta upp ett regelverk som jag håller för att inte missbruka det söta. För min del tillförde boken inte speciellt mycket. Intressant att läsa om hur kropp och huvud reagerar på olika stimuli men annars kan jag detta och eftersom så mycket i boken verkligen riktar sig till den som har problem med detta på riktigt blir boken lite inaktuell för just mig. Däremot är jag övertygad om att boken är riktigt bra och kanske livsviktig för de som har problem och de som är anhöriga till de med missbruk.

Icebug backyard trail 2019

Var rejält laddad och sugen på att springa fort och slita. Sprang det här loppet förra året och hoppades på att kunna slå min egen tid. Lever ju i tron om att jag varje år blir lite starkare.

16 km är en sträcka som inte lämnar utrymme för annat än att ligga så nära sina begränsningar som möjligt. Det vill säga att pulsnivån och mjölksyran ska vara precis vad jag klarar av. Min plan var att trycka på uppför men att inte gå på max för att inte riskera allt för mycket mjölksyra.

Det här loppet har verkligen allt. Det är vackert, tekniskt ibland, snabbt ibland men framförallt väldigt jobbigt och brant uppför. Det blöta och gyttjiga den här dagen bidrog givetvis till att låren verkligen fick känna att de levde.

Och jag vet inte om jag egentligen lyckades med min plan. Jag tyckte att låren skrek mest hela tiden. Hjärtat höll på att hoppa ut ur kroppen på mig och det var fullständigt omöjligt att andas med näsan i mer än några korta ögonblick.

Uppför hänge jag med bra men det var i de tekniska delarna och framförallt utför som jag kände att jag hade en fördel gentemot de som sprang omkring mig. Samtidigt var det tydligt att även de hade sina styrkor. Sällskap hade jag hela tiden vilket hjälpte att hålla tempot och pinan uppe.

Roligt att tävla? Roligt och spännande är det innan. Gott efteråt men under tiden är det allt annat än roligt när kroppen precis hela tiden ligger på så gott som max.

Det gör fruktansvärt ont att tävla.

Tiden blev sämre än förra året men jag kunde inte ha gjort så mycket mer. Gott och härligt att få gyttja ner sig och ta ut sig. Det finns en tjusning i att utmana sig själv i vad man klarar av. Att hela tiden ligga på gränsen. Det är ju faktiskt något jag inte gör så ofta och kanske något jag hade kunnat träna på mer och bli bättre på. Men så har jag ju inte de ambitionerna just nu.

Jag älskar utmaningen men jag älskar löpningen mer och då vill jag inte göra den till prestation allt för ofta.

Medveten andning av Anders Olsson

Oj! Så oerhört mycket intressant och nytt.

Anders Olsson ger i sin bok en vägledning om hur vi ska andas och varför. Han förklarar på ett tydligt sätt konsekvenserna i kropp och huvud när vi andas på olika sätt. Utöver detta ger han tips på olika andningsövningar man kan göra för att förbättra sin livskvalité på en rad olika områden såsom:

- Sömn.
- Motion och prestation.
- Stress och mental hälsa.
- Matsmältning.
- Inflammationer och sjukdomar.

Att andningen är viktig är ingen överraskning men att den har så stor betydelse på så många områden är verkligen en ögonöppnare för mig och får mig oerhört motiverad till att vilja utvecklas. En bra andning ska enligt Olsson följa följande fem principer:

1. Andningen ska ske ut och in genom näsan - Så ofta som möjligt.
2. Vi ska andas med diafragman - bukandning.
3. Andningen ska vara avslappnad.
4. Andningen ska vara rytmisk.
5. Andningen ska vara tyst.

Jag har sedan en tid tillbaka haft fokus på min andning framförallt via meditation. Men det är som med träning och vardagsmotion. Det räcker inte med en förhållandevis kort punktinsats någon timma på dygnet. Det är klart att det är bra med meditation och en bra och skön andning just där och då men om jag kan ta med mig detta i dygnets övriga timmar så borde effekten blir väldigt mycket bättre.

Det roliga med den här boken är att den sammanfaller så perfekt i tid med utbildningen på Walkfeeling förra helgen. Andningen påverkar oss enormt och jag är nyfiken på hur jag kommer att uppleva framtiden nu när jag framöver verkligen ska fokusera på att andas genom näsan precis hela tiden.

Det blir en omställning men hittills har det fungerat väldigt bra i vardagen men lite svårare i löpningen. Framförallt när pulsen gått upp. Tredje steget blir att tejpa munnen över natten. Känns lite läskigt men såklart att jag ska prova. Upplever visserligen att jag sover väldigt bra och med stängd mun men man vet aldrig.....

Tänk om världen anammar detta? Vad gött det vore att få hjälpa till och sätta tejp på en och annan mun. Naturligtvis enbart av omtanke och för andningens skull......