Segern över cyklingen

 Jag tycker verkligen inte om att cykla men på grund av vardagspusslet, en ömmande häl och frånvaron av snö, is och minusgrader den här hösten har det blivit mycket transportcykling till och från jobbet. 

Och jag som verkligen inte tycker om att cykla. Motståndet är stort:

- Höstmörkret.

- Vind och regn.

- Kalla fötter och fingrar.

- Idioter i trafiken, framförallt ifrån terroristorganisationen Västtrafik.

- Rödljus.

- Barn, barnvagnar, hundar med koppel och allmänt irrationella skärmtittare.

- Folk med luva och hörlurar.

- Dålig cykel. Allt ifrån växlar, bromsar och sittposition till tyngd, punktering, söndriga kedjor....

- Gupp, trottoarkanter mm.

- Cykelrengöring.

- Religiösa fanatiker utan vare sig reflexer eller belysning.

Det finns med all säkerhet fler saker men det finns ingen större anledning att fokusera mer på det förutom en sista sak. Som om inte motståndet vore nog jobbar min hustru på samma skola. 

Hon åker bil... 

Det skulle vara så lätt för mig att låta bli. Att låta allt negativt ta över och välja en bekvämare väg. Men jag fungerar inte riktigt så. Jag vet att jag kan styra om och tänka om och därför har jag gjort precis det. Istället för att låta allt det mörka ta över har jag fokuserat på att hitta bra saker med cykelpendlandet. All koncentration mot det bra och ett försök till total förträngning av det mörka. De bra sakerna är inte många men genom att fokusera på dem har jag till min glädje lyckats tänka bort min aversion gentemot cyklingen.

Rörelse/träning motiverar mig alltid.

Frisk luft är jag i det närmaste beroende av likt vilken narkoman som helst. Det är få saker jag njuter lika mycket av som att få andas in frisk luft på morgonen eller efter en dags jobb inomhus.

Poddlyssnandet.

Den varma duschen.

Vi behöver inte vara våra tankar samtidigt som det ändå är så. Det viktiga är att de går att styra. Det negativa får precis så mycket utrymme som vi tillåter. Likaså gäller naturligtvis de positiva tankarna. Det kräver lite jobb men när man klarar av det är belöningen stor. 

Lov och semester i ett par veckor. Minimalt med cykling. Sen upp på hojen igen. Om vi inte välsignas med lite snö och is förstås :)

Måltidens magi av Mats-Eric Nilsson

 Mats-Eric Nilssons böcker "Den hemlige kocken" och "Äkta vara" påverkade mig och min fru mycket för över 10 år sedan. Alla dessa tillsatser som vi då omedvetet stoppade i oss. Det har hänt lite sedan dess...

I "Måltidens magi" går Nilsson igenom hur måltiden en gång såg ut och vad den hade för roll i förhållande till hur det ofta ser ut idag. En måltid är så mycket mer än bara ett näringsintag vilket vi verkar ha glömt. Stress och jäkt bidrar till eländet för att inte tala om alla specialkoster, allergier och dieter. 

Måltiden har alltid varit en viktig källa till gemenskap och samvaro. Ett sätt att umgås på och lära känna varandra. Att se och bli sedd. Vad händer med oss om vi "alltid" äter ensamma eller på språng? 

Den här läsvärda boken är både lite rolig och intressant och förhoppningsvis får den läsaren att fundera och begrunda sina egna måltidsvanor. Jag för min del mår alltid bra att få bekräftat något som jag känner att jag mår bra av. Umgänget omkring en middag är svårslaget och något som betyder mycket för mig. Att få en liten djupare teoretisk genomgång om varför vi människor mår bra av att äta tillsammans är i sig kanske inte något nytt men en trevlig påminnelse. Dessutom får det mig motiverad till att lägga mer energi på att tillaga maten tillsammans. Helt klart ett utvecklingsområde för familjen P. Så här i juletider är det inte svårt att dra parallellen till julbaket. Något alla tycker är så mysigt. Varför inte skapa samma atmosfär och känsla genom att tillaga middagen lite oftare tillsammans?

En bra måltid - Kvalitativ mat lagat som lagas från grunden avnjuts tillsammans.

Motivation inom träning, hälsa och idrott av Magnus Lindwall, Andreas Stenling, Karin Weman Josefsson mfl

De flesta vet vad de behöver göra för att må bra men ändå är det oerhört många som inte lyckas med att exempelvis börja träna regelbundet, äta bättre eller sluta röka. Vad är det som motiverar oss och inte? Vilken typ av motivation är bäst och hur bör man arbeta för att använda rätt form av motivation?

I  den här boken menar Lindwall (med flera) att vi ska använda oss av ett så kallat självbestämmande perspektiv. Motivationen behöver komma inifrån en själv och inte utifrån. Som tränare eller coach bör du använda dig av ett behovsstödjande förhållningssätt istället för ett kontrollerande som bland annat innebär att personen som ska motiveras själv bör vara väldigt delaktig i processen. 

Boken går grundligt igenom teorin bakom de här tankarna samt forskning och vad de har visat. Den tar upp allt ifrån elitidrott till barnidrott och har även ett tydligt fokus på skolidrotten. 

Boken är allt annat än lättläst eftersom stort fokus ligger på det teoretiska. Jag tycker också att det blir en hel del upprepningar. Samtidigt är ämnet intressant och för min del som lärare, fotbollstränare och hälsocoach är den här boken nyttig. Den leder mig till en hel del självanalys och reflektion. Hur gör jag? Och varför gör jag som jag gör? Håller jag med om det som står i boken?

Mycket är väldigt bra och rimligt. Att motivation till största del bör komma inifrån tycker jag är givet. Men det finns framförallt tre saker i boken som stör mig. Det första är att verkligheten i skolan inte ser ut som de teoretiska exemplen i den här boken. Det går inte att fullt ut anamma den här typen av förhållningssätt utifrån hur elever är och fungerar.

Nummer två är att det är enorm skillnad på att coacha/träna en individ och en större grupp. Framförallt om gruppen är så enormt splittrad i intressen som en klass kan vara. 

Tre. Jag tycker det är märkligt hur den här typen av bok inte tar hänsyn till vår största motivationsantagonist någonsin. Skärmen! Finns det fria valet mellan exempelvis skärm och rörelse kommer den stora majoriteten av välja skärmen även om upplevelsen av rörelse är god. Om det råder det knappast några tvivel om. Det leder till att den inre motivationen är enorm till mer skärm och mindre till rörelse. Hur hanterar man det? Eftersom detta inte tas upp så finns inte heller några tankar om  lösning på detta oerhört stora problem. Riktigt synd!

Låt inte spöket växa

Hoppa från hopptornet eller att ta ett kalldopp. Träna i rusket eller det där jobbiga samtalet. Arbetsuppgiften som jag inte vill göra eller något annat som känns jobbigt....

Ju längre jag tvekar desto större blir spöket. Min inställning som redan från början är motig tillåts få näring. Det är till och med så att jag eldar igång den. Oviljan blir till direkt motvilja. Hur långt kan det gå? Hur långt tillåter jag det att gå?

Till ångest, rädsla och skräck? Låter överdrivet och förhoppningsvis kommer vi aldrig dit men jag tycker att problemet är stort nog om det där första fröet av ovilja får växa över huvud taget. 

Jag har varit en badkruka. Jag har verkligen varit duktig på att förstärka och överdriva det negativa med det blöta, kalla och äckliga :). Genom att stå där och se på när spöket växer gör jag per automatik problemet större. Och så här har jag naturligtvis gjort även med andra saker i livet. Men jag har lärt mig och utvecklats. För alltid, alltid mår jag bäst av att besegra problemet så fort som möjligt. Innan det växer sig för stort.

Jag tror aldrig att jag kommer att hoppa från någon högre höjd men så har jag heller inget intresse av det. Badkrukan i mig är borta och motviljan till exempelvis kalldopp har nu förbytts till nästan en längtan. För visst finns där fortfarande en liten ovilja. Det är ju trots allt kallt. Men istället lägger jag fokus på alla fördelarna istället och segern sitter lika fint varje gång. Hopp i bara.

Och det är likadant med det där jobbiga samtalet eller något annat bekymmer. Bli av med det och segra istället för att stå där och tveka. Tvekan gör motståndet starkare. Den negativa upplevelsen både förlängs och förstärks. Kanske till och med så illa att man inte ger sig in i matchen över huvud taget och därmed uteblir segern?

Vissa saker måste göras. Vissa saker bör göras och vissa saker kan man låta bli. Om jag någon gång får för mig att göra det där hoppet från hopptornet så kommer jag garanterat inte stå där och tveka i alla fall. 

Beslutsfällan av Arvid Janson & Niklas Laninge

 Är våra beslut verkligen våra egna? Hur mycket påverkas vi av reklam och andra människor? Vad kan vi göra för att "få kontroll" och få till val och beslut som får oss att må bra?

Den här boken vill genomskåda psykologin som styr våra val och hjälpa oss att förstå både hur vi själva fungerar och hur det utnyttjas av företag och marknadsföring. Boken är uppdelad i tre olika delar:

1. Bytet - hur vi fungerar.

2. Fällorna - vilka krafter som styr våra val.

3. Räddningen - hur vi undviker fällorna.

Jag tycker att boken är riktigt, riktigt bra med mängder av begripliga exempel. Ofta från den ekonomiska världen men som givetvis går att översätta till sin egna verklighet utöver det ekonomiska. Hur många är det till exempel som så gärna vill leva mer hälsosamt men som inte klarar av det? Bryta vanor och skapa nya är sannerligen inte det lättaste när starka krafter så gärna leder oss till bekvämare "beslut". Beslut som sällan är till vår fördel. 

Med "Beslutsfällan" blir vi klokare och får redskap att både se och genomskåda fällorna vilket förhoppningsvis leder till fler bra beslut.

Välj hälsa - av Stig Bengmark

 Varning.

En nyutkommen bok (2018) om hälsa skriven av professor emeritus Stig Bengmark född 1929... 

Utgångspunkten är tarmfloran och tarmbakteriernas betydelse som han har utforskat i 30 år. Om hur man ska äta antiinflammatoriskt. Därifrån fortsätter Bengmark och ger allmänna råd till hur vi får ett friskare liv. 

Det är alltid intressant att jämföra. Vad säger den här boken om hälsa? Vad stämmer överens med andra hälsoböcker och vad skiljer sig åt? Det väger tungt när en professor skriver. 

Och det är tveklöst så att mycket i boken är både intressant och i mina ögon bra. Lustigt för övrigt att jag som lekman ska uttala mig om vad en professor skriver. Samtidigt är det så att jag i många år nu har läst och uppdaterat mig på ämnet som få och det gör att jag trots allt har sugit åt mig mycket. 

På tarmfronten är det ingen tvekan. Det Bengmark skriver stämmer väldigt väl överens med vad andra kommit fram till de senaste åren men då och då reagerar jag och undrar om jag verkligen har läst rätt. Mina reaktioner kommer allt tätare och efter ett tag känner jag mig rent av provocerad. Funderar till och med på om jag ska lägga ifrån mig boken men tänker att det är viktigt att läsa igenom även om allt fler dumheter träder fram. Till slut kan jag konstatera att boken har ett tydligt budskap som utgår ifrån en ideologi och inte utifrån vad forskningen har kommit fram till de senaste åren. 

Exempel på märkligheter i boken:

- "Läskeblasken" Proviva framhålls som något bra.

- Mättat fett och rött kött är farligt. 

- Man ska lära sig att inte äta sig mätt - Återhållsamhet förespråkas - Hur många klarar det?

- Blundar för att fruktsocker triggar hunger och dess negativa hälsoeffekter vid för stort intag.

- Tar upp det negativa med mejerier (vilket är korrekt) men exemplifierar med de värsta skräpmejerierna med tillsatt socker.

- Förespråkar bland annat sojaprodukter - vilket blir extra lustigt eftersom soja ju är direkt inflammationshöjande. Oerhört motsägelsefullt med tanke på att han i boken (mycket riktigt) tydligt ger inflammation skulden för många sjukdomar.

- Förespråkar att vi ska äta 80% råa vegetabilier, 10% vegetabiliska proteiner (soja inkluderad naturligtvis. En produkt med högt proteininnehåll men som vår kropp inte klarar av att ta upp på ett bra sätt) och 10% vegetabiliska fetter och hävdar att det är så människan åt på stenåldern. Jösses!

- Har en miljödiskussion och en agenda som är oerhört tydligt vinklad.

- Talar ner kött och ger naturligtvis exempel på det processade och dåligt framställda köttet och lyckas "glömma" att bra kött innehåller mängder med näringsämnen som är viktiga för oss. Bla vitamin B12 som veganer och vegetarianer riskerar att få brist av. 

Jag tycker att den här boken är en ulv i fårakläder av värsta sorten eftersom den verkligen blandar och ger mellan bra tips och tydliga märkligheter. Tyngden från en professor riskerar verkligen att lura den som inte är insatt och jag kan inte låta bli att tänka "follow the money". 

Eller så är det så oskyldigt och enkelt att Bengmark har uppdaterat sig inom det området han har forskat i och lite till för att sen gå på gammal kunskap vad gäller annat. Jag vet verkligen inte men jag blir irriterad när någon så starkt och tydligt använder sig av sin auktoritet men som sedan skjuter från höften i flera viktiga frågor. 

Förälder - Motivation

Far och jag i iskallt smältvatten Vintgar/Slovenien.

Hur mycket har inte min far påverkat mig? Medvetet och omedvetet. Hur mycket påverkar inte jag mina pojkar?

Vilka livssanningar har jag fått med mig från båda mina föräldrar och hur har de format mig till den jag är idag?

Ibland ser jag det så tydligt. Vem jag är. Vad jag gör. Hur jag tänker och resonerar. Och hur tydligt det kommer från mina föräldrar. 

Jag är tacksam och jag är grymt motiverad.

Jag är som alla andra långt ifrån perfekt men självklart kommer mina söner ta med sig en hel del från mig och min hustru i sin väg i livet. Förhoppningsvis de bra sakerna.

Allt vi gör och säger. Oj! Vad det motiverar mig. Givetvis lever jag och gör livsval för min egen skull. Jag är motiverad för att jag själv ska må bra både här och nu men även senare i livet. Jag rustar för att ge mig själv förutsättningar att må bra länge.

Men en oerhört stor motivation är medvetenheten om att det jag gör här och nu påverkar mina pojkar väldigt mycket. Och ju fler bra saker jag gör desto fler bra saker har de möjlighet att ta med sig på sin resa i livet.

Kost och sömn. Rörelse. Stress och skärmtid. Omtanke och kärlek. Respekt och tillgivenhet. Att inget kommer gratis.... och mycket mer.  Områden som är lätta att falla dit på. Områden som är lätta att tappa fokus på och där motivationen riskerar att tryta. 

Det blir enklare att hålla motivationen vid liv om jag anstränger mig både för min egna skull och mina barns.