Egentligen har jag slutat försöka förstå. Jag har på snart 15 år inte hittat någon logik men ändå kan jag inte låta bli att ständigt fundera för att nå någon form av insikt.
Att benen är pigga och att löpformen känns god inför en tävling är naturligtvis inget konstigt. Lite mindre träning och belastning den sista veckan eller t o m sista två veckorna så är det full spruta när startskottet går.
Nej. Det är det där andra. I vardagen när benen borde vara pigga men inte är det och kanske framförallt det motsatta, när belastningen varit tung och ändå spritter benen i bästa "runnershighmode".
Jag för min del har genom åren jämförelsevis inte varit med i speciellt många tävlingar. Den senaste var Kalmar Ironman 2019 och därför har jag sällan haft anledning att formtoppa. Istället springer och tränar jag och tar sällan hänsyn till att känna mig pigg. Det blir vad det blir och det enda jag gör är att notera och fundera.
Just nu befinner jag mig i en smått osannolik formtopp och ju mer jag tänker på det desto mer inser jag att de senaste månaderna faktiskt känts otroligt bra.
Inte senaste veckan. Månaderna!
En påminnelse om det självklara
54 km på kaffe, salt och vatten
Vad beror det på?
Hur stor del har löpvilan efter operationen i april?
Hur stor del har alla års ackumulerad löpning och träning?
Hur stor del har benstyrkan jag jobbade med när jag inte fick springa?
Hur stor del är det faktum att jag via två operationer tvingats till två längre löpvilor på två år?
Hur stor del har det faktum att jag varit noga med min löpteknik den senaste tiden?
Jag har verkligen ingen aning men faktum kvarstår att känslan och "resultaten" på mina pass varit häpnadsväckande bra. Kort tid efter att jag började springa efter operationen fick jag för mig att springa fort på bana i några km och det gick fort. Väldigt fort. Och det där har återkommit om och om igen. Jag känner mig lätt och snabb mest hela tiden oavsett belastning. Långpasset förra helgen på 20 km fick jag om och om igen bromsa mig själv och ändå såg jag när passet var slut att det gått bra fortare än vad jag hade förväntat mig.
Fel på klockan?
Jag ställde mig t o m på vågen här om dagen för att se ifall jag helt enkelt hade gått ner i vikt och skuttade runt med färre kilo. Nej inte det heller.
De senaste 11 dagarna har jag sprungit sisådär 160 km där den senaste löpningen på 21 km i det stora hela var i skogen. Efter dryga milen hamnade jag snett och fick i kanske 15 minuter ägna mig åt mosspromenad/löpningsom ju knappast är snällt mot låren. När jag väl befrias från träsket sprang jag sista 5 kilometrarna på asfalt och det gick återigen sådär löjligt fort.
Förundrad och tacksam tänker jag att det bara är att njuta och se till att bromsa innan en skada kommer. Ska cykla lite nästa vecka istället och sluta fundera eftersom jag aldrig kommer till insikt vad gäller detta. Då dyker en ny tanke upp och jag inser att jag har en helt ny detalj i mitt liv som jag inte haft tidigare och därmed inte heller tänkt på och som faktiskt kan ha påverkat förutom det ovan nämnda.
Jag har i ett halvår tagit ett omega 3 tillskott. Ett tillskott som också innebar två tester. Det första togs innan jag började ta tillskottet och visade att mina nivåer av omega 3 och omega 6 inte låg i den balans man skulle önska. Det andra testet gjordes tre månader senare och visade på en tydlig förbättring och nu ytterligare två månader senare är det rimligtvis ännu bättre...?
Ligger huvuddelen av förklaringen där?
Vet inte....
