2024 års Kåsjön SupRun

Klappat och klart. Allt på sin plats sen tidigare och det enda jag behövde lägga fokus på var marknadsföringen. Att få folk att veta om eventet och att få dem att komma. 

Nästan så. 

Kitekalles Göteborgsdel hade bytt ägare vilket gjorde tillgängligheten att hyra SUP lite svårare och krångligare. Fem i tolv lyckades jag få hjälp av Friluftsfrämjandet ifall någon intresserad inte hade SUP. Riktigt skönt även om det var i sista laget, samtidigt vet jag att det troligaste är att man äger en SUP ifall man vill vara med. 

Jag gjorde en rejäl ansträngning för att nå ut via vänner och bekanta och det är naturligtvis omöjligt att veta hur lyckosamt det var. Vädret var tyvärr inte på min sida och skrämde säkert iväg en del. Ändå hade jag goda förhoppningar om deltagarrekord då ett flertal hörde av sig och sa att de nog skulle komma.

N o g....

Fyra stycken lämnade återbud sista 24 timmarna på grund av sjukdom vilket gjorde att vi landade på nio stycken deltagare. 

Hur ska jag göra för att locka fler till detta härliga event? Jag får verkligen klura på det. Samtidigt känner jag att det är så små saker som påverkar och som antingen får det till att stanna runt tio eller lätt hade kunnat bli minst det dubbla. Förutom de fyra återbuden hade jag fått minst lika många meddelanden om förhinder från andra som tänkt komma. Jag undrar jag hur många vi hade blivit om vi haft lite mer tur med vädret...

Besviken och samtidigt läge till självkritik. Detta behöver jag bli bättre på. Problemet är att jag varken är bra på eller tycker att det är roligt med sociala medier. Kanske läge att ta hjälp....?

Samtidigt är jag hur nöjd som helst. Återigen gick allt väldigt, väldigt bra och deltagarna verkade vara mer än nöjda trots att de fick slita hårt i vinden. Familj och vänner ställer upp utan att blinka och vi får en trevlig stund tillsammans. Värdefullt!

Givetvis började det motigt för min "lille" Emil. Typiskt. Han gick på grund direkt vid starten och plumsade i. Ingen klockren inledning med tanke på att det både var mulet och blåsigt och det var mer än tydligt hur ett mörkt moln la sig över hans sinne. Tydligen ändå glad när han tillslut kom fram till vindskyddet där löpningen skulle ta vid. 

"Skitsport!"

Imponerad av både honom och de andra deltagarna. Paddlingen ut var riktigt tuff.

Jag ser verkligen fram emot nästa år. Jag tror fortfarande stenhårt på det här konceptet och jag tänker envist fortsätta. En vacker dag ska vi bli många fler...

En påminnelse om det självklara

Årets ljuvligaste löpning förekoms naturligtvis av den totala motsatsen. 

Grabben på fotbollscup i Helsingborg. Cup betyder tidiga matcher. Både lördagen och söndagen med start 0850 och om man då bor 30 min från planen och dessutom ska hinna med både kaffe, morgontoalett och löpning blir det problematiskt. Nej, inte utmanande. Ett stort jävla problem.

Man kanske inte måste springa varje morgon? Korrekt men i mitt fall är det nödvändigt av flera anledningar. Det handlar primärt inte om att få ett träningspass utan om att få en bra start på dagen genom att ventilera både kropp och huvud. Svettas ut så att det inte rinner resten av dagen, blåsa ur stelhet i muskler och ge huvudet en chans att mentalt förbereda sig på det som komma skall. 

Morgonsvettet måste ut

Därför finns ingen prestige i längd eller fart. Jag ställer inte heller klockan orimligt tidigt eftersom jag här och nu inte befinner mig i "asketmode". Faktum är att jag inte ställer den alls eftersom att jag vet att jag vaknar av mig själv omkring klockan sex.

Det blev två löpningar dessa dagar av det tyngre slaget. Först och främst hade vi ingen AC på rummet vilket innebar ett helvetiskt varmt rum och dålig sömn. Därefter kort om tid att vakna. Normalt ger jag mig själv en timma innan jag beger mig ut men här blev det kanske 15 minuter. Inget kaffe. Vet inte hur mycket det påverkar men eftersom det normala är kaffe innan löpning förutsätter jag att det inte är obetydligt. Slutligen stadsmiljö och asfalt. 

Jag hann inte med mer än omkring 30 minuter löpning och tur val väl det eftersom hela kroppen var blytung och verkligen inte ville. 

När vi kom hem på söndagen somnade jag strax efter åtta och sov som ett barn. Morgonen därpå de vanliga rutinerna och så iväg. Luften, en försmak av underbart friska höstmornar, benen löjligt pigga och andningen gick som en klocka. Trots att löpningen var ganska backig susade jag fram på det härligaste sätt. Kände mig både lätt och urstark. 

Tänk om det hade varit en tävlingsdag.... Oj, oj, oj. 

De två tunga löpningarna var verkligen tunga men också snälla i och med att de var korta och gick långsamt. En mycket god natts sömn, kaffe och den vanliga startsträckan/rutinen gav en formtopp deluxe. En underbar känsla som hade sin grund i det tunga.

Vi ska varken ha balans eller mellanmjök i våra liv. Vi ska ha och behöver ha ytterligheter och även om jag vet detta blir jag alltid lika glad när jag i praktiken får uppleva det.

Ytterligheterna är livet