Härligt med puls och svett igen.

Sex veckor med axellås. Sex veckor utan vare sig puls eller svett. Promenader med inslag av utfallssteg. Lite träning för benen men inte mer än så. För två veckor sedan blev jag av med axellåset och även om jag fortfarande inte får springa får jag uppgradera promenaderna till en kombination av gå/jogg. 

Axeln måste vara stilla. Inget pendlande och inget studs men ok att låsa fast armen mot kroppen och jogga korta sträckor i taget. Det innebär att jag joggar någonstans mellan 5-60 sekunder i taget, gärna när det är uppförsbacke och sen går. Några utfallssteg eller ankgång, sen fortsatt promenad och så iväg med lite fart igen. 

Härligt!

Fullständigt underbart att att få svettas och känna puls igen. Jag känner mig levande när jag återigen får smaka något som faktiskt kan likställas vid träning. Dessutom gör de korta inslagen av löpning att benen känns starka eftersom jag inte hinner trötta ut dem. Jag får tänka mig för så att det inte blir för långt eller för fort. 

Kul också att reflektera över att jag i princip gör det jag coachar andra att göra när de går från noll till att börja springa. Nu är det axeln som hindrar mig från att börja springa fullt ut men resten av kroppen mår ju inte dåligt av att smygstarta lite efter flera veckors uppehåll. 

Jag är oerhört glad över att kunna ta detta steg och ser fram emot nästa. 

Slutligen. Det finns många saker som går att stoppa in i facket livskvalité. Rörelsefrihet ligger högt upp.

Ska vi GÅ ut?

Du som inte har hund. Skaffa en.

I vår familj ger han kanske inte så mycket utifrån ett fysiskt hälsoperspektiv eftersom vi är aktiva så att det räcker ändå men på det mentala planet är han en enorm tillgång. Så mycket kärlek och roligheter. Varje dag.

Hur är det möjligt att en liten hund kan bidra med så mycket? Alla dessa egenheter som hans lilla personlighet har. Nycker och beslut som roar och värmer. Varje dag.

Han tycker om att springa men ändå inte. Det betyder att han som regel inte vill ut på morgonen. Morgontrött och osugen gömmer han sig och försöker göra sig otillgänglig. Väl ute skuttar han omkring med sann löparglädje.

De senaste sex veckorna har jag på grund av min axeloperation inte kunnat springa. Det har fått bli morgonpromenader istället med inslag av utfallssteg. I princip omedelbart var vår morgontrötte hund pigg som en lärka. Istället för att ligga som en kanelbulle eller leka kurragömma har han stått upp med en synnerligen tydlig "skaviutochgåblick"

Nu är axellåset sedan ett par dagar ett minne blott. Jag får fortfarande inte springa eftersom axeln behöver vara relativt stilla ett tag till men jag får trycka på lite i backarna och jag får lufsa lite lätt vilket genererar puls och svett.

På med träningskläderna igen, ta med vovven och så ut. 

Men vart tog han vägen. Under soffan. Högst ovillig att hänga med ut.

Jag vet inte om det är synen eller lukten av träningskläderna som får honom att reagera. Kanske både och men att det är klädbytet som är problemet råder det inget tvivel om. 

Han är verkligen störtskön och en uppgradering i livskvalité.