Teori och praktik

Vad är kunskapen värd om den inte praktiseras?

Kunskap, kunskap och åter kunskap. Bara folk vet kommer de få insikt och därmed ta "rätt" beslut. 

Knappast. 

Det är samma mantra om och om igen. I samhället. I skolan. Problemet är bara att det inte fungerar. 

Överhuvudtaget!

Det är bara att titta på hur samhället ser ut och detta trots att vet vi så oerhört mycket mer om mental och fysisk hälsa än tidigare.

När jag var ungdom hade jag/vi jämfört med både dagens ungdomar och vuxna oerhört lite kunskap om varför det var viktigt att exempelvis röra på sig. Hade någon till exempel sagt till mig att det var bra för min mentala hälsa hade jag helt säkert tittat med stora ögon på denne. Mental hälsa? Hade jag ens hört begreppet?

Socker var på den tiden inte bra för tänderna. Punkt!

Vi köpte inte så mycket socker för att vi barn inte hade oändligt med pengar. Vi lekte och idrottade för att vi ville och för att det inte fanns så mycket annat roligt att göra. Att tvingas vara inomhus var ett straff eftersom där inte fanns så mycket mer än myrornas krig. Samtidigt visste våra föräldrar att utomhus var bra. Eller ville de bara ha lite lugn och ro?

Kunskapen idag är avsevärt mycket större men rörelsen lyser ändå med sin frånvaro och intaget av socker och annat skräp är enormt. För att inte tala om all skärmtid och stillasittande. Vi är ett tydligt exempel på  "grodanivattnetsyndromet". Någonstans vet vi att det inte ser så bra ut men eftersom det sakta smyger på oss har vi inte vett att dra kraftigt i handbromsen. 

Lockelserna och störmomenten är väldigt stora idag och bevisligen räcker det inte med att vi vet hur vi borde göra.

Jag är av åsikten att vi måste sluta tro att enbart teori är svaret. Kunskapen är viktig men den allena hjälper inte. Vi måste agera. Vi måste hitta praktiska rutiner som fungerar. Ett regelverk. En utgångspunkt för hur våra liv ska se ut. 

Nu!

Och som vanligt är det vuxenvärlden som måste se till detta eftersom barn och ungdomar inte är rustade för att klara av detta på egen hand. Problemet är bara att de vuxna som är rustade ändå inte klarar av det för egen del och knappast då kommer att lyckas med sina barn eller de barn man är ansvarig för. Ideologin om att bara teoretisera handlar dessutom delvis om feghet. Vi vågar inte sätta upp de där reglerna för att få till en bra praktik. Vi vågar inte skilja oss från mängden samtidigt som vi inte orkar eftersom vi idag inte är tränade på att ta obekväma beslut vare sig för våra egna barn eller andras. 

Handbromsen!? Ingen kommer att dra i en kollektiv handbroms. Risken är stor att vi framöver kommer få en väldigt medveten elit. En hälsoelit som kommer att klara av detta på individuell nivå. Som kommer att orka investera kraft och pengar på sin hälsa. Eliten klarar sig alltid men alla andra då? Hur kommer vårt samhälle att se ut? Vi pratar idag om att vården inte räcker till. Hur kommer det se ut när dagerns barn- och ungdomar blir något äldre? Dagens vuxna som mår dåligt hade i alla fall en viss grund att stå på utifrån ett kost- och rörelseperspektiv...

Mörkt eller till och med nattsvart!? Ja. Tveklöst. Men givetvis går allt att ordna men jag tror tyvärr att få kommer att klara av det. Den stora massan kommer att fortsätta ge efter för alla impulser, luster och begär. Det finns en anledning att våra religiösa texter är fulla av historier som Sodom och Gomorra och då fanns inte ens godis och internet. 

Hjälp! Klarar man inte av något själv söker man hjälp. Om bilen krånglar är det naturligt att söka upp en mekaniker, elen en elektriker och så vidare. Problemet är bara att behovet av hjälp döljs av kickarna vårt syndfulla leverne består av medan det aldrig finns något bra med en krånglande bil. Hjälp. Innan man ber om hjälp behöver man vara modig och insiktsfull nog och inse att man är i behov av den och sen ta det där enorma klivet att agera.