Tankar om periodisk fasta

Mat är så himla gott!

Jag har fastat i många år nu och det är en självklar del av mitt liv. Det är en frihet att varken tidsmässigt eller humörsmässigt vara bunden av regelbundna matintag. I regel brukar fastan innebära att jag inte äter frukost och att min första måltid är någon gång efter kl 14. Sen brukar det bli ytterligare ett matintag under kvällen som regel senast vid 21. Det intressanta med kvällsmåltiden är att jag egentligen sällan är hungrig då men att aptiten dyker upp så fort jag börjar äta. Har ett flertal gånger tänkt att jag hade kunnat skippa måltiden men den sociala delen med familjemiddagen överväger med råge den tanken. En dag i veckan är fastan närmare 24 timmar (kväll till kväll). 

Bekymmer med ork och hunger har jag aldrig och fördelarna (vilka jag inte räknar upp här och nu) är många. Framförallt lockas jag av autofagin (cellstädningen) som sker under fastan.  

För ett och ett halvt år sedan provade jag för första gången på 48 timmars fasta. 

http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2019/09/fasteexperiment-nasta-niva-i-min-fasta.html

Det gick väldigt bra och sedan dess har jag gjort det ett antal gånger till. Nu var det dags igen och eftersom jag trots allt inte gör det så ofta fanns en liten motvilja. Det lustiga är att motviljan inte yttrar sig i någon rädsla för brist på energi eller hunger. Istället har den att göra med att jag helt enkelt tycker att mat är så himla gott. Kanske ett resultat av fastan - att jag verkligen uppskattar måltiderna när de väl äger rum? Hursomhelst så är det lite motigt att förbereda middagen, slänga in den i ugnen, känna den härliga doften och sen veta att det där goda ska jag inte få äta sen. På sätt och vis lite löjligt med tanke på hur ofta man ändå äter. Förmodligen också en självklar känsla från ryggraden att äta om tillfälle ges. Naturen har sett till att vi utan problem klarar oss länge utan mat men givetvis också att vi ska ta för oss om den väl finns till hands.

Det där tycker jag är kärnan i fastandet. Att göra det enklare för sig själv genom att inte utsätta sig för matsituationen om man ändå inte har tänkt att äta. Sen har jag märkt att det gäller att ha lite kontroll när ätandet väl äger rum. 

Det är ju så gott och jag har inga problem med att äta mer även om jag egentligen är mätt. Överlag är det inga bekymmer men ibland stoppar jag i mig så mycket att jag helt klart blir proppfull på ett obekvämt sätt.

Ett utvecklingsområde.