Under veckan ådrog jag mig något skit i förkylningsform och kände mig inte på topp. Ytterst lite löpning/träning inför helgen...
Kvällen innan grillade vi friskt. Min grillgen har känts utsvulten efter sommarens förbud. Av bara farten slank det ner härliga mängder kött men även, choklad och parmesanchips och kefir och.....
Gott!!
Men en bit in på kvällen rullade det runt i magen och kändes allt annat än bra. Även lördag morgon kändes magen märklig men kände mig ändå taggad. Med tanke på förkylningen tänkte jag att det för ovanlighetens skull kunde vara kul med pulsband.
Hela familjen iväg. Alla skulle deltaga på ett eller annat sätt. Kul!
Passade givetvis på att göra reklam för EB-loppet.
Hade tittat till kartan innan loppet och hade ganska bra koll på var vi skulle springa. På sätt och vis var det hemmaplan och jag kände att jag hade bra koll på backar och terräng. En del bekanta ansikten på plats varav flera riktigt starka löpare.
I fint sällskap med Fredrik Larsson som i våras vann Aktivitus trailrace 100 miles.
Jag kom iväg bra och hamnade snart i en liten klunga. Var noga med att inte vara först. Så mycket bekvämare att följa istället för att hålla koll på snitslarna. Banan var väldigt utmanande med tuff kupering. Jag har ju bra koll eftersom jag har sprungit här många gånger. Dock aldrig med fart. Och det kändes som att nyckeln var att springa/gå smart. Det gick fort och jag vågade eller kunde inte trycka på allt för mycket uppför med rädsla för att samla på mig för mycket mjölksyra. Därför tappade jag en del gentemot de jag sprang med uppför. Mycket ovanligt! Jag brukar vara som starkast uppför men inte den här dagen. Var det för att det gick fort? Var det förkylningen? Eller var förkylningen mest ett mentalt hinder?
Andra halvan av loppet kamperade jag med två andra. De kändes starkare än mig och jag tappade, framförallt uppför, men tog igen vid vätskekontroller (drack inget) och vid spångarna. Tydligt att jag hade en fördel av mina ståldubbar.
Med ett par kilometer kvar var det mest nerför. Jag hade lyckats täppa till luckan mellan mig och mina två kompisar vilket kändes bra och med några hundra meter kvar var vi bara två. Där orkade jag inte riktigt hänga med i älgakliven och vek ner mig. Kändes lite jobbigt att inte kunna kräma ur lite till ur kroppen. Precis före målgång mötte min lille upp vilket gladde mig och med facit i hand kan jag inte vara annat än väldigt nöjd.
Sprang väldigt bra och framförallt smart. Förkylningens inverkan tror jag var marginell. Visst! Jag tror att jag hade kunnat trycka på lite mer i uppförsbackarna utan den och jag tror att jag förmodligen hade orkat med den sista farthöjningen. Men i det stora hela hade det inte gjort någon egentlig skillnad. Möjligtvis en placering och det är inget jag hänger läpp över. Med en snittpuls på 176 kan jag inte konstatera annat än att jag tveklöst hade gjort mitt bästa.
Det blev pallplats för Pintaric den här dagen trots lite förkylning. Men det var tyvärr inte jag...:)
Kampen bröderna emellan vid slutspurten är redan en familjeklassiker och som tur var vann den äldste.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar