Tar det lugnt

Sitter med min DN. Ser alltid fram emot min helgpapperstidning. Tidig morgon, familjen sover, kaffe och intressant läsning.

Fint!

Ibland kommer jag på mig själv med att forcera texten. Läser inte varje ord trots att det är intressant.

Har bråttom.

Varför det?

Dagen har en agenda. Tidningen, löpning, grabbarnas träning..... Jag har lite bråttom för att jag vill hinna med. Trots att jag vet att jag njuter lika mycket av läsningen på kvällen eller till och med dagen efter.

Veckan har trots allt sju dagar och tidningen kommer bara tre mornar...

Jag känner att det ofta är så. Massor med saker att hinna med.

Bråttom!

Kvantitet är sällan kvalité ändå krävs det ett aktivt val för att våga vara kvalitativ. För när blir brådskan någonsin bra?

Jag kan inte komma på någonting i min vardag där jag mår bra av att skynda mig. Ändå är det brådskan som hela tiden knackar på dörren. Så mycket information och saker att hinna med trots att det aldrig går att tillfredsställa sig den vägen eftersom flödet aldrig tar slut. Vi kommer alltid att känna att vi inte hinner med om det inte är vi själva som gör ett aktivt val.

Ett val som handlar om att våga sålla bort för att få ett lugn och känna det fina i att slutföra utan hast.

Vad är viktigt för mig? Vilka personer och aktiviteter mår jag bra av på riktigt? Hellre ett fåtal riktigt bra än många med ett hastigt och otillfredsställande engagemang.

Mina val kanske gör min värld liten men det blir en stressfri, harmonisk och tillfredsställande värld om jag bara vågar ta det lugnt.....