Traktorlöpning

Ibland händer det. 

Långpass på gång och benen, av förklarliga skäl, långt ifrån pigga. Det finns ingen ambition att hålla någon egentlig fart och tur är väl det eftersom det ändå inte hade gått. 

Diselmotorn är igång och det puttras på. Det går varken att springa fortare eller långsammare men ändå känns det gott. Ingen backe är för jobbig, inget underlag för tekniskt. De trötta benen har sina begränsningar men samtidigt finns inget som skulle få dem att sluta. "Mjölksyran" som jag förväntar mig kommer inte. Nio gånger av tio gör den det i det här tillståndet men inte "idag". 

Traktorn tuffar på och det känns som om den skulle kunna rulla på i alla oändlighet. 

Definitivt inget himmelrike eller "runners high" och kanske bara ett tillstånd som uppskattas av ultralöparen. Oavsett gillar jag att känna mig som en traktor ibland.

Inför äventyret Partille - Karlsborg

Härligt! Nu är det bara en månad kvar till nästa Äventyrslöpning. Efter förra vårens löpning, mellan Partille och Gällstad, började jag direkt spåna på hur nästa löpning skulle se ut. Två tankar dök upp med en gång. Först och främst så kände jag att jag ville utöka antalet dagar från tre till fler, kanske en vecka. Nästa tanke var att försöka hålla dagsdosen på cirka fem mil eftersom det blev väl tufft med åtta mil dag ett senast. 

Mer om Partille- Gällstadlöpningen här:

http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2020/04/tredagarslopning-partille-gallstad.html

Frågan var vart jag skulle ta vägen och det fick jag svar på när vi med familjen i somras campade i Töreboda vid Göta kanal. De dagarna vi bodde där blev det en del "kanallöpning" och det gav mersmak. Om jag dessutom då kunde kombinera kanallöpningen med ett besök hos gode vännen Jimmie i Mariestad... Efter en del trixande och planerande (för övrigt alltid lika roligt) har boende och löpvägar fallit på plats och löpningen ser ut att bli såhär:

Dag 1 torsdag 20/5

Partille-Alingsås ca 55 km.

Löpning: Gotaleden.

Tåg hem från Alingsås.

Övernattning: Hemma.

Dag 2 fredag 21/5

Alingsås- Falköping ca 75 km.

Löpning: Asfalt. Det blir väl långt i kilometer men kommer inte ta lika lång tid som motsvarande sträcka i skogen.

Övernattning: Kurorten Mosseberg.

Dag 3 lördag 22/5

Falköping - Varnhem ca 45 km.

Löpning: Pilgrimsleden.

Övernattning: Valle camping.

Dag 4 söndag 23/5

Varnhem - Mariestad ca 45 km.

Löpning: Asfalt.

Övernattning: Jimmie.

Dag 5 måndag 24/5

Mariestad - Sjötorp - Töreboda/Jonsboda/Vassbacken/Tåtorp 40-50 km.

Löpning - Göta kanal.

Övernattning: Någon av campingarna.

Dag 6 tisdag 25/5

Töreboda/Jonsboda/Vassbacken/Tåtorp - Karlsborg 45-55 km.

Löpning - Asfalt.

Hemfärd med buss och tåg.

Enligt planen kommer det tyvärr att bli en hel del asfalt vilket jag inte kunde göra så mycket åt. Jag springer med rygga och kan inte göra annat än att anpassa mig till var jag kan bo på vägen. Förhoppningsvis kommer jag på vägen hitta alternativa lösningar.

Jag ser verkligen fram emot löpningen och nu när de flesta pusselbitarna har hamnat på plats känner jag mig riktigt otålig. Hälen som jag under en längre tid haft bekymmer med blir långsamt bättre och oroar inte. Det ska bli så härligt med lugn rörelse, ensamhet och nya miljöer. Jag kommer att springa men även gå. Tanken är verkligen att njuta.

Springer för EB

Förutom att löpningen är till för mitt egna välmående kommer jag även att ha ett annat syfte. Jag hoppas att löpningen ska kunna ge EB-loppet en viss publicitet och mer pengar att skänka till forskning. Jag kommer själv att skänka 10 kr för varje kilometer under den här turen till "EB-loppet" och hoppas att fler kan tänka sig att göra "gemensam sak".

Gör som jag. Spring eller gå mellan torsdag 20/5 och tisdag 25/5 och skänk en peng för varje kilometer du gör. Det vore fantastiskt om min löpning kunde få ett större syfte. Jag hoppas verkligen att folk nappar.

The way of the Iceman av Wim Hof och Koen de Jong

Varför är kallbad/kalldusch tillsammans med djupandning bra? Wim Hof eller the Iceman har i många år ägnat sig åt detta och håller kurser för att få människor att upptäcka de hälsomässiga fördelarna. Boken är lite biografisk men framförallt går den in på många av de fantastiska bedrifterna som Wim Hof har gjort i samband med kyla. Såsom att springa ett marathon i -15 grader i enbart shorts och skor. Till detta finns även en vetenskaplig del som förklarar vad som händer i kroppen när vi utsätts för kyla och djupandning och varför det är så bra för oss. 

Kyla anses vara bra för bland annat:

- Blodcirkulationen

- Hjärtat

- Ger ökad energi

- Bättre immunförsvar

- Ökad självförtroende

Några av djupandningens fördelar:

- Avstressande

- Ger mer energi

- Bättre sömn

- Släpper på spänningar

Jag tycker att boken är fantastiskt bra. Den som inte blir motiverad till att kyla ner sig efter den här boken kommer aldrig att bli det. Bedrifterna Wim Hof har gjort är verkligen enastående och jag hade gärna sett att boken varit tjockare och berättat mer i detalj om det han har gjort. En styrka boken har är den vetenskapliga delen som förklarar hälsofördelarna. Det blir extra bra när jag ser att det som tas upp stämmer väl överens med fakta jag snappat upp från andra böcker och källor inom samma område. Känns förtroendeingivande. Det ska visst finnas en hel del om honom på Youtube. Förhoppningsvis tar jag mig dit och tittar lite men finns risk att det inte blir av om jag känner mig själv rätt. 

Oavsett så var det här en härlig motivationsboost och trevlig läsning.

"Men varför har du en mobil?"

Vem bestämmer i den här relationen?

"Vetenskapens värld" och "Din hjärna". Analys av den egna skärmtiden och en heldag på skolan utan mobilen. Diskussioner och lite input från mig om mina skärmregler och min skärmtid. Då utbrister en av eleverna:

"Men varför har du en mobil?"

Utifrån hans perspektiv är frågan mer än berättigad. Klassen mobilsnittid per dag är 5,5 timmar. Min ligger på ca 15 minuter. Vad just den här pojkens snittid är vet jag inte.

Jag är inte bättre än någon annan. Det jag förmodligen är bättre på är medvetenhet och förmågan att göra aktiva val. Jag vet att mobiltid av så många olika orsaker inte är bra och därför begränsar jag mig. För likt suget för socker riskerar min hjärna att dras in i en överkonsumtion och därmed beroende och ohälsa.

Så hur använder jag mobilen?

Först och främst är min målsättning att alltid i första hand använda datorn framför mobilen. Det blir lite krångligare och därför hindras impulsen att kolla något snabbt. Jag skulle dessutom aldrig får för mig (förutom i akutfall) att varken skriva något på mobilen eller söka efter något på nätet eftersom det lilla pilliga gör att det bara blir fel, därför tar onödigt lång tid och på köpet gör mig rejält irriterad. 

Dessa beslut har gjort att datorn är min främsta källa till nätet, jag har så få appar som möjligt i mobilen och det jag faktiskt använder den till blir följande:

# Telefon och meddelanden - givetvis

# Kameran

# Tidtagning

# Anteckningar

# Bank id

# Runkeeper - manuell registrering.

# Lyssna på podd 

# Instagram och Layout

# Yr

Jag motiveras av siffror och därför får jag en liten kick för varje veckorapport som talar om för mig att min skärmtid har gått ner. Jag vet att jag kan få ner den ytterligare om jag bara lär mig att skriva bättre. Meddelanden och inlägg på Instagram tar onödigt mycket tid eftersom jag antingen skriver fel eller för att algoritmjäkeln tror att jag skriver fel och rättar mig. Att kunna prata in texten reducerar förmodligen tiden lite men eftersom inte heller det blir helt korrekt måste jag in och redigera vilket inte är det lättaste eftersom den satans markören sällan hamnar där jag vill. Jag skulle förmodligen kunna ner min snittid till fem minuter per dag men det finns ingen egentlig poäng med det. Jag är nöjd med min konsumtion och jag är nöjd med mitt tillvägagångssätt. Poddlyssnandet registreras inte som skärmtid men det är inte heller något som får mig att titta på skärmen.

Jag är den som ska bestämma över mitt skärmanvändande. Jag vägrar att bli en digital slav. Och det bör poängteras att det inte går av sig självt! Jag gör ett aktivt och hade jag inte gjort det hade min snittid garanterat svävat iväg, förmodligen på ett okontrollerat sätt som med all annan stimulans såsom socker mm. 

Anledningen till att jag har en mobil är alltså enkel. Den är fantastisk och oerhört nödvändig men måste begränsas för annars ändrar den karaktär och blir negativ. På så sätt är den inte annorlunda än andra hjälpmedel vi har omkring oss.

Jag åker till exempel inte bil överallt bara för att jag har en bil. Vår hälsa kräver aktiva och många gånger obekväma val. Ger vi vika för impulser och bekvämlighet så står vi där en dag skenbart nöjda i hissen eller rulltrappan rakt ner mot fördärvet. 

Mitt vaccinationsprogram

 Utomhustid varje dag - Ljus, syre, rymd och rörelse.

Träning varje dag. 

Sömn - Regelbundna tider. Ca 8h per dag. 

Mat - Lagat från grunden och givetvis oprocessat. Lågt intag av kolhydrater. Kött, fågel och fisk, inälvsmat och mycket sallad och grönsaker. Mycket mättat fett. Fokus på inflammationsdämpande råvaror såsom vitlök, ingefära och gurkmeja. Dricker hemmagjord buljong varje vecka. Syrade grönsaker såsom surkål och kimchi varje vecka. 

Periodisk fasta - I princip aldrig frukost vilket innebär en fasteperiod på ca 18 timmar förutom en dag i veckan då det blir ca 24 timmar. 

Kyla och värme - Kallbad minst en gång i veckan och kalldusch när badet mister sin kyla. Gärna bastu men tyvärr något som inte blir av så ofta på grund av begränsad tillgänglighet.

Stressfritt - Begränsat med skärm. Mycket bokläsning. Försöker undvika tidspress. 

Medvetet "bakteriesökande" - Vågar inte riktigt skriva vad detta innebär i praktiken såhär i pandemitider men syftet är att tillåta kroppen att bekämpa tillvaron med bakterier. Jag tror inte att en steril omgivning är bra. Immunförsvaret behöver träning för att fungera. 

Tillskott - Torskleverolja och cellexir vintertid och magnesium året runt. MCT-olja och kokosolja varje dag.

Positivt tänk och meningsfullhet - Letar efter bra och glada saker varje dag. Har tack och lov en oförmåga att överlag känna någon egentlig oro eller rädsla över saker och ting.

Ständig reflektion och analys - Vad mår jag bra av och inte? Vad ska jag ha mer av i mitt liv? Osv...

Meditation/Andning - Tider med djupandning varje dag.

Alkoholfri - Alltid.

Vårt immunförsvar är komplext och påverkas av så oerhört många olika saker. Både mentala och fysiska delar som jag gör allt jag kan för att sköta och orsaken är enkel. Det får mig att må bra i vardagen. Det ökar chansen för att jag ska må bra i framtiden och det gör mig motståndskraftig för all form av sjukdom. Det finns inga snabba lösningar. Punkterna ovan har i sin helhet inte sett exakt likadan ut genom åren. Saker har lagts till och tagits bort men kärnan har varit samma under många år. 

Kvittot är tydligt - Jag är aldrig sjuk.

Visst, det kan komma känningar i näsa och hals ibland (tror att senaste tillfället var förra hösten) men det bryter i princip aldrig ut. Tendenser till huvudvärk händer. Men feber!? Har vuxna människor det? 

Det här är vaccination för mig. Den där andra formen anser jag är en sorts medicin att fundera på att ta om jag verkligen behöver den. Allt som oftast är det inte någon svår fråga att ta ställning till. 

Sömngåtan av Matthew Walker

Varför sover vi? Hur sover vi? Hur påverkas vi av vår sömnkvalité? Vad kan vi göra för att sova bättre?

Boken tar sin grund i evolutionen och förklarar varför alla djur och människor behöver sova. Varför vi sover på olika sätt och vad det kan beror på. Till exempel sover vi människor inte alls på samma sätt som primater. Varför då med tanke på hur lika vi är genetiskt? Och varför sover vi så olika beroende på ålder? Hur individuell är sömnen? Klarar v i oss på 6 timmar per natt och kan man sova ikapp på helgen?

Med stöd av mängder med olika experiment på både djur och människor får läsaren i den här boken en rejäl inblick och svar på mängder med frågor som har med vår sömn att göra. 

Jag tycker att boken är väldigt bra och intressant. Den är lättläst och väldigt motiverande att läsa med tanke på hur viktig vår sömn är för vår hälsa. Den känns också oerhört aktuell med tanke på att så många har så stora bekymmer med sin sömn. Den hade kunnat vara kortare. Det finns ett par partier i boken som jag inte tycker ger så mycket. Mest för att det då berör perifera saker och problem som berör ytterst få. 

Budskapet är tydligt. Vår sömn ska vi definitivt högprioritera.

"Lev för fan"

2018 genomförde Camilla Johansson Kalmar Ironman. Detta trots att hon hade en obotlig cancer. Hennes tanke och motto var "Lev för fan". 

Jag lyssnade på henne i en podd (Coltings nakna sanning avsnitt 219) det året och blev väldigt tagen av hennes berättelse och sätt att tänka. I december 2019 gick hon bort.

2019 gjorde jag själv Kalmar Ironman och under löpningen (fyra varv) sprang jag förbi en kvinna som hade en tröja med texten "Lev för fan" på ryggen. Jag var trött och uppenbarligen fungerade inte synapserna så fort för det tog ett tag innan jag hann reflektera över vad det var jag hade sett. Var det möjligen Camilla? Tanken att stanna slog mig. Ville säga några ord men det blev tyvärr inte så. Det var ju tävling... 

Om det var Camilla eller inte kommer jag aldrig att få veta men de senaste veckorna har jag vid ett antal tillfällen kommit att tänka på henne och hennes öde. Hur hon trots obotlig cancer och ett tidvis psykiskt och fysiskt hemskt lidande ändå vägrade ge upp. Hon ville leva och tänkte göra så i möjligaste mån den tid hon hade kvar. 

Anledning till att jag på senare tid har tänkt på henne är Corona pandemin och hur mångas oro och rädsla fullständigt tar över. 

Jag gör mängder med medvetna val för att må så bra som möjligt. Både för stunden och framtiden. Likväl finns inga garantier. Jag kan bli överkörd imorgon eller råka ut för något annat hemskt dagen därpå. Men hur stor är risken? Och om jag nu ska utgå ifrån risker så måste jag väl flytta hemifrån. För visst är det hemma de flesta olyckor sker....? Frågan är vart jag flyttar då?

Var försiktig, smart och ansvarsfull men det är fullständigt orimligt att bygga upp en oro och rädsla som får oss att sluta leva. Det blir som att sätta sig själv i ett mentalt fängelse som du med lite mer oro och rädsla gör mer och mer rymningssäkert.

Nej. "Lev för fan".