Träningssammanställning 2018

2018 kommer för alltid bli förknippat med Aktivitus trailrace 100 miles. Året då jag sprang och sprang. Jagade mil efter mil och hur jag fortsatte med det även efter loppet. Lusten att löpa som förstärktes av resan med Icebug till Norge, Sälen fjällmarathon och Icebug Xperience i Bohuslän. Hur jag halvvägs in på året insåg att jag, även genom att trappa ner löpningen ändå skulle komma upp i att löpa i snitt 1 mil om dagen under året.

2019 kommer jag medvetet att löpa mindre. Dels för att siktet är inställt på Kalmar Ironman i augusti men kanske framförallt för att jag tror att det är smart. Egentligen vill jag helst fortsätta att bara springa på men jag tror inte att jag är odödlig. Jag tror att det är vettigt att ta det lugnare. Vila löparkroppen.

2018 i kilometer

Cykling: 804,8
Löpning: 3898
Paddling: 42,1
Simning: 19,9
Längdskidåkning: 105,4
Rullskidåkning: 410,2

Totalt: 5280,4

2017 i kilometer

Cykling: 2739,7
Löpning: 3151,5
Paddling: 28
Simning: 11,3
Längdskidåkning: 266,7
Rullskidåkning: 223

Totalt: 6420,2


2016 i kilometer

Cykling: 2130,8
Löpning: 2943,9
Paddling: 114,2
Simning: 26,4
Längdskidåkning: 306,7
Rullskidåkning: 710,1

Totalt: 6232,1


2015 i kilometer

Cykling: 1882,8
Löpning: 2635,3
Paddling: 125,5
Simning: 19,9
Längdskidåkning: 14,4

Totalt: 4677,9


2014 i kilometer

Cykling: 1505,5
Löpning: 1500,6
Paddling: 69
Simning: 39,2

Totalt: 3113,7

Arbetstid - fritid - semester

Många yrken kräver att man gör ett aktivt val för att inte jobba. Det handlar inte om att stämpla in och ut på en stämpelklocka eftersom jobbet så gärna hänger med hem via papper, via nätet eller bara för att problem och grubbleri vägrar lämna huvudet.

Tydliga regelverk har alltid hjälpt mig att göra bra val och framförallt att hålla dessa val. 

Jag har en arbetstid med tillhörande uppgifter. Problemet är att det inte är självklart att dessa arbetsuppgifter alltid görs på jobbet. För att hantera det hjälper det att punkta upp vissa förhållningsregler. 

Här är några av mina:

- Jobbmejl kollas bara på jobbet och aldrig i slutet på dagen.

- Jobbtelefonen stannar på jobbet.

- Arbetsuppgifter som inte utförs på jobbet ska i möjligaste mån vara av den arten att de inte påverkar mig negativt i den mån att huvudet riskerar att spinna åt fel håll. Kort uttryckt - positivare/roligare arbetsuppgifter hemma.

- Vid hemmajobb ska jag i förväg ha bestämt hur lång tid som ska jobbas. Den tiden får inte överskridas.

- Prata jobb eller om jobbet är att jobba - ej tillåtet på min fritid/semester.

- Min ledighet och semester har jag förtjänat och den ska inte ägnas åt jobb.

- Övertid ska innebära lön. Jag jobbar inte extra gratis för att jag inte hinner under min arbetstid. Min insats måste få vara tillräckligt bra. Målet är inte att vara någon superlärare i några år för att krascha in i den berömda väggen. Genom att våga vara tillräckligt bra kommer jag vara bra nog för mina elever och kollegor och framförallt för mig själv vilket i grund och botten är viktigast. Vem drar fördel av att jag är sjukskriven?

Det handlar om att ha "rätt" grundinställning till sig själv och sitt yrke. Att vara trygg i att det jag gör är både bra och viktigt. Och är det inte det så är det inte jag som individ som ska betala för det. Jag arbetar utifrån de förutsättningar jag har och får. Om inte det räcker så är det något man måste ta med sin chef i andra hand och i första hand med sig själv.

Har jag rimliga ambitioner och mål? Är det där problemet ligger? Eller är kravbilden"uppifrån" orimlig?

Oavsett vad man kommer fram till så måste det egna välbefinnandet gå först. 

Hjärnbalans av Katarina Gospic

Bara någon sida in i boken kände jag att det kunde vara läge att ha mina post it lappar i närhet. Men efter ett tag insåg jag att det inte var någon idé eftersom hela boken skulle komma att krylla av dem och då tappar de onekligen i betydelse.

Boken tar upp hur hjärnan fungerar och reagerar. Varför vi tänker som vi gör och vad det är som påverkar vårt mentala mående. Hur dopamin och andra hormoner med glädje sprutar igång av olika typer av stimuli såsom den digitala världen.

Boken är fantastiskt bra och jag tror att den skulle hjälpa många att kunna ta tag i sin mentala hälsa eftersom den så bra förklarar hur och varför vi agerar som vi gör. Det är ju inte en slump att vi åker dit och missbrukar exempelvis sociala medier. Det är väl uttänkt och genom att förstå detta kanske det blir lättare att sätta upp regler för sig själv för att må bättre. Regler som för övrigt Katarina Gospic boken igenom tipsar om. Regler som vi måste ha eftersom samhället ser ut som det gör idag.

Vi kan inte och ska inte säga nej till utvecklingen men vi måste lära oss att hantera den. och det är vi, generellt sett, inte i närheten av att göra just nu.

Ömmande hälsenor

Sommaren 2016 under min träning inför Ultravasan fick jag egentligen för första gången uppleva vad det innebär att ha ömma hälsenor. Mornarna var värst där de första stapplande stegen kändes som om kroppen satte igång ett reningssystem där en stålborste putsade bort flera kilo rost från mina stackars hälsenor. Kände mig som en riktigt gammal gubbe.

Fart, längd och underlag är både det som orsakar men även det man kan anpassa när hälsenorna inte är på topp. Långsam löpning som inte är för lång och på underlag som inte kostar så mycket, företrädesvis grusväg eller lättsprungen stig, försämrar inte hälsenorna. Tvärtom tror jag att det är bra, att den lättare ansträngningen ser till att det blir ett blodflöde, en cirkulation som hjälper. Jag tror i största allmänhet inte på vila. Förutom den där sommaren och har jag till och från känt av mina hälsenor och jag upplever att om jag bara är smart och anpassar min löpning efter förutsättningarna går det alldeles utmärkt att fortsätta springa.

Det allmänna rådet för att bli av med problemet, förutom vila, är att göra olika typer av tåhävningar. Det är något jag inte har ägnat mig speciellt mycket åt. Jag har velat men inte riktigt vågat eftersom jag har varit lite rädd för hur vaderna ska reagera på den ökade ansträngningen parallellt med den ökande löpningen.

Nu däremot när jag trappar ner löpningen blir det tåhävningar varje dag. Får se om det gör någon skillnad.

En annan förändring mot tidigare är att min lysande och genialiska entreprenörsanda har tillverkat ett nytt plagg.

Hälsenevärmaren.

Har i flera år upplevt det väldigt skönt för hälsenorna att ta på sig ett par varma ullsockar. Problemet har varit att det blivit för varmt och obehagligt svettigt om fötterna.

Min klippska idé har gjort att jag kan ha värmen på mest hela tiden, även när jag sover och jag upplever att det gör nytta/skillnad. Det lite snabbare trailpasset med Solvikingarna varannan torsdag märker jag alltid av lite extra följande morgon men om jag sover med mina hälsenevärmare känns det bättre.

Återstår att se om den mindre löpningen, tåhävningarna och mina värmare gör att jag bli kvitt bekymret helt och hållet.

Sky runner av Emelie Forsberg

Inspiration, löpar- och upplevelseglädje. Den här boken är mumma för motivationen. Fantastiska bilder tillsamman med erfarenheter och reflektioner av en enormt duktig idrottare och löpare.

Den berör förutom skidalpinismen och löpningen även yoga och livet i stort. Den har ett trevligt upplägg med alla bilder och är väldigt lättläst. Den får framförallt igång två tankar i mitt huvud.

Det första är det faktum att människor med samma intresse, i det här fallet ultralöpare, väldigt ofta kommer fram till samma slutsatser och värderingar. Det avkopplande och minimalt stressande, ambitionen och förmågan att njuta av det enkla. Av naturen. Viljan att sätta mål och klara dem. Uppskattningen av vägen fram till målet och motståndet som det faktiskt innebär att besegra.

Det andra är att boken påminner mig om ödmjukheten. Att ingen har facit. Alla gör vi olika och det betyder inte att den ene gör fel och den andre gör rätt. Resultaten talar för sig självt. Jag äter exempelvis inte som Emelie Forsberg och jag får erkänna att jag fortfarande tror att jag gör rätt och hon fel :) Men samtidigt är det med all önskvärd tydlighet så att hon har klarat sig förhållandevis bra hittills....

Perfekt bok för de som tycker att det är jobbigt att ta sig ut i höstrusket.

Inflammation av Martina Johansson & Ralf Sundberg

Boken går grundligt igenom hur vi påverkas av vad vi stoppar i oss och vad vi utsätter oss för. Både ner på cell- och hormonnivå och vad vi faktiskt kan se och känna.

Mat och miljö, gifter och sinnesstämning. Vi påverkas i smått och stort beroende på hur hur vårt förhållande är till dem och det den här boken gör så bra är att den får läsaren att förstå att kropp och huvud hör ihop. Det går inte att särskilja dem.

Hur mår jag? Ska jag acceptera att det är annat än bra?

Nej! Naturligtvis inte. Vi är i grunden välfungerande. Problemet är att vi lever i en tid då man måste göra väldigt aktiva val för att må bra. Vilka de här bra valen är får man onekligen på ett bra sätt reda på i den här boken. Den är relativt lättläst. Framförallt när den kommer till praktiska saker men även teorin är begriplig om man inte har allt för bråttom i sin läsning.

För egen del påverkas jag väldigt mycket av boken. Martina Johansson och Ralf Sundberg har jag sedan tidigare ett högt förtroende för och boken repeterar en hel del av det jag tidigare läst. Jag får påminnelser och bekräftelser om vad som är bra för min hälsa och jag blir motiverad att fortsätta med mitt sätt att leva och funderar mer och mer på om jag ska ta ytterligare steg.

- Ska jag slopa det lilla jag unnar mig helt?
- Ska jag få in hårdare styrketräning på gym?
- Ska jag prova på 3-5 dagars fastan?

Nyfikenheten är stor men hur stor är min motivation? Jag mår ju redan så bra. Vill jag ändra på mina vanor och rutiner för att ge plats åt ovan? Vad ska jag ta bort eller ändra på då?

Vill poängtera vikten av att läsa den här boken trots att jag läst en hel del om ämnet tidigare. Det blir verkligen ett sätt att repetera, påminna och motivera. Ämnet är inte helt lättbegripligt och jag känner att jag sakta men säkert blir mer och mer säker på mina kunskaper som jag samlar på mig. Framförallt eftersom teorin och praktiken går hand i hand. Jag läser och funderar. Reflekterar över mina egna erfarenheter och upplevelser. Det är väldigt utvecklande och roligt.

Mina elevers skärmtid

Att jobba på en högstadieskola har givetvis både sina för- och nackdelar. Det är till exempel  oundvikligt att inte reflektera över samhällets "utveckling" angående våra smartphones. Ständigt tittas det i dem eller är det bara min uppfattning som är sån?

Knappast.

Men hur mycket skärmtid har de egentligen?

I fredags roade jag mig med att få lite koll på detta. Mina elever, en klass i år 8 och en klass i år 9, fick ta reda på hur mycket skärmtid de hade under den senaste veckan. Förutom skärmtiden var jag nyfiken på vilka tre appar/funktioner som låg i topp.

Tidsspannet för deras skärmtid var lördag till fredag kl 15.

Resultat
De tre apparna som ungdomarna lägger mest tid på är Youtube, Instagram och Snapchat.

I årskurs 8:
Minst tid: 13 timmar
Mest tid: 74 timmar
Snittid: 36 timmar

I årskurs 9:
Minst tid: 21 timmar
Mest tid: 63 timmar
Snittid: 40,5 timmar

I och med att fredagen inte var till ända får man anta att veckoskärmtiden skulle fyllas på ytterligare under eftermiddagen/kvällen. Snittiden låg alltså strax under 6 timmar/dag och skulle med största sannolikhet överskrida 6 timmar efter fredagens slut.

Reflektioner
Siffrorna ovan är alltså aktivt tittande på skärmen. Om telefonen är svart men det kommer ljud ifrån den såsom musik eller pod så är detta inte med i statistiken. Det berör bara smartphonen! All annan tid såsom datorn i skolan (där mängder av elever naturligtvis är inne på annat än skolarbete) och annan skärm hemma är heller inte med.

I den bästa av världar sover de omkring 8 timmar per dag. I samma fina värld tränar de eller har någon fritidsaktivitet kanske tre gånger per vecka á två timmar. För att förenkla matematiken säger vi en timma per dag. De går i skolan cirka sju timmar per dag och även om de givetvis använder all möjlig tid de kan få till telefonerna så blir det rimligtvis inte så mycket i totalen eftersom de trots har en och annan lektion.

Dygnet har 24 timmar och våra elever använder alltså i princip all vaken tid de har till sina telefoner om man tar bort det jag nämnt ovan.

Med utgångspunkt i vad de sysslar med på sina telefoner är de alltså passiva underhållningskonsumenter ungefär 6 timmar per dag.

Det är viktigt att ha i åtanke att dessa skärmtidssiffror är just ett snitt. Ett flertal elever har ett sunt eller sundare förhållningssätt till sina telefoner men den stora massan har det inte.

Ungdomarnas skärmtid är fruktansvärt hög men jag tycker att det är viktigt att inte stirra sig blind på den. Hur ser tiden ut utan skärm?

- Apati och ointresse för allt annat.
- Koncentrationssvårigheter.
- Oförmåga att ta motgångar.
- Stora sömnsvårigheter.

Listan kan egentligen göras hur lång som helst. Kärnan är ändå att i princip allt som vi idag känner till om psykisk och fysisk hälsa får sig en snyting av all skärmtid.

Slutligen. Vems är ansvaret? Vem subventionerar det här beteendet? Och för att inte bara peka finger åt våra tonåringar. Är vi bättre själva?