Självkänsla av Magnus Lindwall

Jag lyssnade på Magnus Lindwall (docent i psykologi) i en podd för några veckor sedan och blev genast mycket intresserad av vad han sa och ville veta mer. Bland annat sågade han alla självhjälpsböcker om självkänsla friskt, däribland Mia Törnblom. Extra intressant eftersom jag läst en av hennes böcker och tyckte att den var bra. Hans kritik grundar sig i att självhjälpsböckerna helt och hållet utgår ifrån personliga anekdoter och inte har någon som helst koppling till forskning. Att de tvärtemot vad de lovar till och med riskerar att försätta läsaren i ett sämre tillstånd än tidigare.

En avundsjuk forskare?

Den här boken är både intressant och stökig. Mängder med teorier och forskning att ta del av och som givetvis inte är helt samstämmig. Självkänsla är ett begrepp som är väldigt svårt att få koll på. Hur får man bra/dålig självkänsla? Är det eftersträvansvärt att ha så bra självkänsla som möjligt? Vad påverkar den och vad vet vi egentligen? 

Det blir som sagt stökigt eftersom det här forskningsfältet har en svår och stor grop att gräva i. Det finns helt enkelt så mycket om självkänsla som vi inte vet. Samtidigt tycker jag mig se ett ljus av logik i de teorier som har tagits fram när de samstämmer med mina egna erfarenheter. 

Efter att ha läst boken förstår jag mer kritiken mot självhjälpsböckerna. Vad som bygger självkänsla är bland annat väldigt individuellt och enkla lösningar är sällan ett bra recept. Samtidigt blir jag konfunderad. Forskningen vet ju som sagt inte så mycket om det här och det finns andra fält där människors upplevelser och sanningar rent av ligger steget före vetenskapen. Vetenskapen är oerhört viktig men är samtidigt trög. Det tar lång tid att komma fram till sanningar. Sanningar som dessutom tenderar att ändras längre fram i tiden. 

Boken är verkligen svårläst eftersom man kastas så mycket mellan olika teorier. Därför blir det skönt att Lindwall ändå levererar en typ av sammanfattning i slutet. Här är några av tipsen för en sund självkänsla:

- Det finns inga snabba lösningar. Tålamod!

- Släpp fokuset på dig själv och ägna dig mer åt andra och deras behov. 

- Var realistisk, ärlig och inse dina begränsningar. Förbättra dig på områden som är viktiga för just dig. 

- Träna och motionera regelbundet. Jämför dig med dig själv.

- Utöva mindfulness.

- Betona och belöna ansträngning och inlärning.

Ytterligheterna är livet

 Livet är ytterligheter och inte balans.

Kalmar Ironman 2019

Livet är i ständig förändring med toppar och dalar. Jakten på att alltid ha det bra förändrar inte naturens gång och då är det viktigt att huvudet hänger med i verkligheten. 

Glädje och sorg, kärlek och ilska. Bekvämt kontra obekvämt. 

Självklart vill vi alltid ha det så bra som möjligt men det är en orimlighet i sig självt att alltid ha det bra eftersom vi då inte kommer att uppskatta det. Vi anpassar oss och glömmer och ju bättre vi får det desto känsligare blir vi för att inte få som vi vill. Känsligare för när något blir sämre än det vi har vant oss vid.

Jag vet inte om bortskämd är rätt ord. Kanske skörare är ett bättre ord?

Livets prövningar måste få finnas även om vi egentligen inte vill och jag är övertygad om att det går att träna upp sig på att klara motgångarna. 

Ultralöpningens mentala utmattning och trötta muskler. Kallbadets ångest och andra "jobbigheter" har en oerhört viktig funktion. Man hamnar i ett obekvämt tillstånd som man klarar av och besegrar. Det är en kamp, en motgång, man frivilligt utsätter sig för och som rustar en mentalt för att klara av livet. 

Detta blir en mental investering som ger kraft och ork till att hantera andra sorger och motgångar.

Jag hör ofta folk omkring mig som suckar och går ner sig över småsaker. Problemet eller motgången förstoras upp och jag tänker alltid samma sak. 

Vi blir i dagens bekväma och motståndslösa samhälle inte rustade för att hantera livet. Allt ska vara så lätt, enkelt och bekvämt. Vår ständiga strävan att alltid ha det så bra som möjligt gör oss mentalt svaga att hantera det vi aldrig kommer att komma ifrån. 

Och motståndet och allt jobbigt blir bara värre ju mindre vana vi blir att hantera dem. 

Som så mycket annat krävs kunskaper och insikt. Därefter krävs att man agerar. 

Vår hälsa kräver en medvetenhet och ett aktivt val. Ingenting kommer av sig självt. Inte rörelsen, den bra maten eller sömnen. Inte heller pausen och ron från de ständiga intrycken och definitivt inte förmågan att hantera motgångarna i livet.

Så ut och välj mentala motstånd. Besegra dem och stärk dig själv för att må bättre här och nu men även för att bygga upp ett kapital för att hantera livet. 

Tid och råd att må bra

Tid och pengar. Två saker vi alltid har för lite av? Eller handlar det mer om hur budgeten ser ut?

Vi har trots allt alltid ett inflöde av både tid och pengar. Ja, vi hade alla velat ha ett större inflöde och antingen väljer man att påverka det eller så tar man tag i utflödet - utgifterna. 

Vad lägger vi vår tid och våra pengar på? Har vi koll och är medvetna om det? Prioriterar vi rätt? Finns det en tanke, en plan överhuvudtaget eller blir det bara vad det blir?

Vad är lämpligt att lägga tid och pengar på? Hur mycket läggs på vår egna hälsa? Jämför det med hur mycket som läggs på bilen, på skärmar eller på? Ja, vadå?

Vi har i dagens Sverige alla möjligheter att må riktigt, riktigt bra. Med trollpinnen i hand kan vi åstadkomma så mycket och det är få saker som enligt mig är viktigare än vår egna hälsa. Det är där tiden och pengarna bör läggas eftersom det egna välmåendet får världen i stort att bli bättre och vackrare. 

Vad är du värd? Har du råd att må bra? Vem äger din trollpinne?

Så många hälsosvar i forntiden

Hur ska vi leva för att må så bra som möjligt. Om vi tittar tillbaka i tiden hittar vi med logik och lite kunskaper många svar på den frågan.

Utgångspunkten är naturligtvis att acceptera att vi är en produkt av evolutionen. Att vi har anpassat oss till den miljön som har funnits omkring oss i hundratusentals år. Kanske till och med flera miljoner år beroende på hur man ser det där med vad som är en människa. Denna anpassning har skett mycket långsamt och det är också därför som vi med god grund kan säga att vi inte är riktigt konstruerade för den livsmiljön som vi omges av just nu. Den senaste tiden har vår omgivning förändrats oerhört fort. En utveckling som vi helt enkelt mentalt och fysiskt inte har hängt med i. Vi förändras också men det går väldigt, väldigt långsamt. 

Vi kan och ska naturligtvis inte lämna civilisationen och flytta ut i skogen igen. Men med förståelse och insikt kring miljö och evolution går det att hantera livet på bästa möjliga sätt. Vi kan ställa oss mängder med frågor som blicken bakåt kan ge mer eller mindre väldigt bra svar på. Exempelvis:

Vad bör vi rimligtvis äta och dricka och hur ofta?

Hur mycket rörelse är vi gjorda för? Vilken typ av rörelse?

Hur många intryck per dag är vi gjorda för? Hur mycket lugn och ro?

När bör vi sova? 

Vilken typ av social interaktion borde vi rimligtvis ägna oss åt? 

Är det troligt att vi ska ha ständig bekvämlighet?

Vi har inte i detalj korrekta svar på de här frågorna men det behövs inte heller. Det räcker med att fundera på vad som är rimligt och troligt för oss omoderna människor. Jo, för vi är omoderna och inser vi det och lever därefter kommer vi att må avsevärt bättre än vad vi gör idag.

Jorden runt

 26 december 2011 började jag mäta. Jag minns att mitt första mål var att en dag ta mig ner till Slovenien, cirka 1800 km. Det jag har mätt är träning. Det betyder att exempelvis familjetransporter med cykel inte har räknats. Åren har gått och kilometrarna har tickat på. Allt eftersom har jag blickat mot jordens omkrets på 40 000 km. Vad häftigt det vore att ta sig så långt!

Bedriften kan ju vara mer eller mindre imponerande. För en cyklist är det kanske inte så märkvärdigt och därför känns det extra roligt att det är med löpningen jag tagit mig längst. Och en dag vacker dag ska jag enbart ha sprungit varvet runt... 

Men tills dess får jag njuta av att jag hittills faktiskt har gjort det där varvet genom följande aktiviteter:

Löpning: 20 696  km

Cykling: 15 613  km

Rullskidåkning: 1 873 km

Längdskidåkning: 1 048 km

Kajakpaddling: 418 km

Rollerblades: 256 km

Simning: 194 km

Totalt: 40 098 km

Tidsspann: December 2011-12-26 - September 2020-09-10 = 8 år och 10 månader = 106 månader

Snitt: 40 098 km / 106 månader = 378,3 km/månad.

Km/år:

2011 - 9 km

2012 - 604 km

2013 - 1335 km

2014 - 3114 km

2015 - 4678 km

2016 - 6232 km

2017 - 6420 km

2018 - 5280 km

2019 - 7623 km

2020 - 4803 km (t o m 10/9)

Roligt, roligt med siffror och fascinerande kraft de har i att motivera.

Trailguiden

 Hur får vi fler att upptäcka traillöpningens fantastiska värld?

Bild: Peter Wretmo

Lukten, luften och omgivningen. Underlaget och ljuden. Det jag ser och känner. 

Skogen!

Tiden är inte viktig. Ingen ser på. Här finns ingen prestige. Vill jag gå så gör jag det. Kilometertiden kan slänga sig i väggen eftersom den inte tar hänsyn till underlag och höjdmeter. Det går helt enkelt inte att springa speciellt snabbt (kilometertid) och då är det lättare att släppa det kravet på sig själv. Och om siffrorna nu är viktiga så går det alltid att kolla pulsen. För den kommer garanterat slå..... om du vill. 

Eller varför inte "kolla" benen, för de kommer helt säkert att kunna ropa högt. Rent träningsmässigt är traillöpningen outstanding. Allt det ger i styrka och kondition samtidigt som det är snällt mot kroppen. Men det är inte där mervärdet finns.

Inramningen gör löpningen till en inre resa. Inte tänka alls eller kanske ge sig själv just den möjligheten? Fundera och utvärdera eller bara vara här och nu. 

Vad är löpning för dig? Handlar det bara om prestation och träning? Vill du verkligen inte ha mer än så? Är det bara att kämpa eller finns det tid för njutning? Vilken nivå vill du att din löpning ska vara på? 

För egen del har jag blivit bortskämd. Varför tillbaka till asfalt, trafik och folk (som dessutom kanske bedömer mig). Där blir löpningen fattig i mina ögon. Som en vinkännare (antar jag...). Har du väl fått smak av det riktigt goda finns ingen större anledning att nöja sig med sämre. 

Bred stig - Skogens motorväg

Såsom Bohusleden eller Vildmarksleden. De kan vara mer eller mindre tekniska men breda. Givetvis behöver man lyfta på fötterna vilket bara är bra eftersom det är precis det ditt löpsteg behöver. Alltid väl skyltat och "risk" för att träffa på folk. Samtidigt trevligt eftersom de vi träffar delar samma härliga natur och till viss del upplevelse.

Skogsvägar

Ger mig alltid samma blandade känslor. Plötsligt är skogen inte lika nära och det känns som om farten dör. Det är inte långsammare men det känns långsammare. Huvudet behöver, på gott och ont, inte längre fundera så mycket på vara jag sätter fötterna. Är jag pigg blir det lite tråkigare. Är benen tröttare kan det vara riktigt skönt. Kan vara vettigt att ta skogsvägen i slutet av rundan eftersom risken för att snubbla med trötta ben då är mindre än på en stig.

Spenaten

Så härligt och så jobbigt. Att helt förbehållslöst ge sig ut i spenaten är något väldigt speciellt. Att ta den "väg" som uppkommer mellan träd, buskar och snår. Att tvingas lyfta rejält på fötterna och känna pulsen slå allt fortare och hårdare. Att efter ett tag med mjölksyra sprutande ur öronen inte orka mer. Att bara börja gå eftersom det helt enkelt inte går att springa mer. Härligt!!

Den mindre stigen

Fotarbetet och underlaget. Det går att springa fort och eftersom skogen är ännu närmare än vid den bredare stigen känns det också fort. Är det dessutom l i t e neråt är det tveklöst trail-delux.

Oro och skaderädsla

Oron för att springa i skogen är helt och hållet en spökkonstruktion från hjärnkontoret. Vad ska hända? De flesta av oss bor ju dessutom inte direkt i närheten av någon riktig skog med flera mil till civilisationen. I värsta fall får man väl ha med sig mobil, karta och kompass. Statistiskt sätt är det farligare att vara i bilen eller hemma..... Mycket farligare! Skadan kan alltid lura runt hörnet oavsett var vi springer. Anpassa farten och koncentrera dig på det du gör. Svårare än så är det inte. 

Fästingar

Slutligen det här med fästingar. Oro och rädsla är sällan bra. Det går att klä sig mer eller mindre vettigt och det går att vaccinera sig om man nu vill det. Oavsett får ju inte de där små rackarna hindra oss från den härliga skogen. För egen del har jag svårt att ta dem på allvar. Så många mil som jag gjort i skogen i shorts och kortärmat och jag får ytterst få fästingar. Är det för att jag blir så svettig eller för att jag helt enkelt inte är god nog? De kanske ser mig som kompis :)? 

Fästingar är ett problem om man vill att de ska vara ett problem.

Och skogen.... Det är där den ljuvliga löpningen finns.

Blodsockerkoll

För ett par månader sedan köpte jag mig en blodsockermätare och har därefter lekt och experimenterat lite. Efter ett tag bestämde jag mig för att lägga upp mitt matintag på tre olika sätt under tre veckor för att se ifall det skulle generera någon skillnad. 

Utgångsläge:

Kost

I grunden äter jag en lågkolhydratkost. I perioder kan det variera lite i fråga om hur mycket mejerier jag äter och hur mycket jag "slarvar". Oftast innebär slarvet mörk choklad i olika mängder och/eller knäckebröd (Finn crisp).

Träning

Varje dag, ibland flera gånger per dag. 

Fasta

I princip aldrig frukost och en 24 timmarsfasta per vecka. 

Blodsockermätningen

Jag mätte blodsockret cirka tre gånger per dag. Morgon, innan lunch och före sänggående. 

Mitt lilla treveckorsexperiment såg ut på följande sätt:

Vecka 1 - En slarvigare vecka där bland annat mejeri, choklad och knäckebröd var tillåtet.

Veckans blodsockervärden i snitt:

Morgonvärde: 5,3 mmol

Totalt snittvärde: 5,16 mmol

Vecka 2 - Inget slarv, däremot med mejeri. 

Veckans blodsockervärden i snitt:

Morgonvärde: 4,8 mmol

Snittvärde: 4,7 mmol

Vecka 3 - Striktare kosthållning med minimalt med kolhydrater och inga mejerier.

Veckans blodsockervärden i snitt:

Morgonvärde: 4,8 mmol

Snittvärde: 4,8 mmol

Slutsats

Först och främst vet jag inte riktigt hur tillförlitlig den där mätaren är. Jag har ibland tagit olika blodprov vid samma tillfälle och lyckats få olika resultat. Det är vad det är med den saken och kanske en påminnelse om att just det här experimentet är allt annat än vetenskapligt. Mitt blodsocker var väldigt jämt och rörde sig inte speciellt mycket oavsett när på dygnet jag mätte vilket känns bra. Att blodsockret gick ner när jag åt bättre vecka 2 var ingen överraskning men däremot blev jag lite förvånad över att det inte var någon skillnad mellan vecka 2 och 3. Trodde att det skulle gå ner ytterligare...

Jag vet att det tar lång tid att generellt komma ner på en ännu lägre blodsockernivå. Efter de här veckorna har jag varit fortsatt duktig med vad jag har stoppat i mig och det jag sett när jag sporadiskt har mätt blodsockret är att det är ytterligare lägre än tidigare. Är motiverad till att hålla den här striktare kosthållningen under hösten och ska bli spännande att se hur det kommer att se ut om ytterligare någon månad.

Motivation

Jag har alltid sagt att siffror motiverar och det stämmer även idet här fallet för mig. Jag vill gärna ner i blodsocker och eftersom jag kontinuerligt med mätaren kan se var jag ligger motiverar det mig att vara duktig med matintaget. En oväntad positiv effekt var också att jag normalt sätt på kvällarna kan äta lite utan någon egentlig anledning. Det behöver inte vara att jag stoppar i mig något dåligt men vanan finns där ändå. Detta har mätningen hjälpt mig med att ändra på eftersom man inte ska mäta för tätt inpå matintag.

Jag ser ingen anledning att fortsätta mäta kontinuerligt just nu. Istället ser jag fram emot att göra det senare i höst.