När jag i oktober förra året "på allvar" började springa igen efter min axeloperation hade jag ett underbart mål i sikte. 2024 blir EB-loppets sista år och det tänkte jag fira med att återigen springa en Äventyrslöpning. Och den här gången riktigt, riktigt långt.
Min tanke var att springa från Göteborg till Stockholm via Oskarshamn. Löpning varje dag i ca tre veckor skulle bli omkring 800 km.
Fantastiskt. Så fort tanken föddes blev jag eld och lågor. Jag ville börja planera i detalj men tänkte att det vore vettigt att vänta till årskiftet för att se hur kroppen skulle kännas. Det gäller ju trots allt att vara fysiskt redo och inte bara springa på hoppet och den trevliga tanken. Jag lyckades inte hålla mig utan planerade tidigare än så. Kroppen mådde bra och träningen har varit riktigt bra.
Mycket löpning och en hel del styrketräning. Styrketräningen började som rehab för axeln och eftersom den blivit bättre gick det att börja köra riktiga övningar också. En armhävning blev många och de senaste veckorna insåg jag att jag kunde göra push ups igen - som i fornstora dar. Tyvärr blev rehaben lika mycket prehab när jag fick veta att jag skulle få göra om min axeloperation.
Därmed försvann löpningen till Stockholm och då dök givetvis tanken upp om det meningslösa i allt slit och alla förberedelser.
Tråkigt på sätt och vis men samtidigt. Fan, vad redo jag är för den där operationen. Jag är i grym form och det ska leda till att rehab och läkning så småningom går bra och fort. Träna och sköta vår hälsa i största allmänhet gör vi både som en investering i nuet och framtiden. Ingenting är givet förutom att vi alltid ska ge oss själva så bra förutsättningar som möjligt för att vara rustade för de utmaningar livet har åt oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar