Vasaloppet 2019

Innan loppet

Storebror, SupportJenny och jag lämnade Partille vid sju på lördagen för att ha gott om tid på plats i Mora för att valla skidor, hämta nummerlappar och äta gott.

Mina grymmaste bananpannkakor till lunch i bilen och en helt ok hamburgare till middag. Burgaren med pommesen fick mig att tänka till lite. Jag hade garanterat haft med mig egen mat även till middagen ifall jag hade haft högre ambitioner med loppet. 

Skönt ändå med en avslappnad attityd till hela evenemanget. Och skönt att jag hade med några kokta ägg eftersom jag visste att en middag ute inte skulle göra mig mätt. Grymmaste efterrätten!! :)

Väckning vid 0250 på söndagen och lite mysigt att ha sällskap av storebror ända fram till starten.

Väder och kläder

Minus en grad vid starten och snö. Alltid lite osäkert med klädvalet men med facit i hand är jag nöjd.

Löparstrumpor och ullstrumpor på fötterna, långkallingar och löpartajts och på överkroppen hade jag dubbla underställ (den ena i ull) och min löparjacka med luva som är suverän mot både väta och vind. På händerna tunna ullvantar och tumvantar. På huvudet buff. Glasögon på.

Var som alltid kall om både händer och fötter före loppet men det var inga problem under loppet. Luvan var väldigt viktig i vinden men hade slarvat eftersom jag i förväg inte hade spänt åt den. Gick inte att göra något åt det under körning eftersom fingerfärdigheten är noll med alla vantar och eftersom risken var stor att åka dit för dråp genom att spetsa ihjäl någon med staven. SupportJenny bistod på ett föredömligt sätt vid en av kontrollerna vilket var väldigt skönt. 

Loppet

Köandet upp för första backen är inte rolig men den är man inställd på och därmed relativt enkelt att acceptera. Jag tyckte inte det var lika stressigt som senast men visst hugger det till i magen lite när man ser en bruten stav. 

När vi väl kom över krönet infann sig väntan efter spår. Tänkte att de dyker upp så småningom men skymtade inget spår av några egentliga spår på hela färden. Snöandet och den "varma" temperaturen gjorde sitt till för att göra förutsättningarna tuffa. Spåren var i det närmaste obefintliga vilket naturligtvis gjorde det jobbigt på flera plan. Det blev svårare och jobbigare att både staka och diagonala. Att något är jobbigt rent fysiskt är jag van vid och i sig inget att säga så mycket om men eftersom  det allmänt blev ett långsamt lopp gjorde det att fältet aldrig riktigt spreds ut. Det vill säga det var tjockt med folk hela tiden. Detta förstärktes av att bara två "spår" användes. Omkörningarna krävde mycket kraft men gav inte så mycket. Körningen blev helt enkelt väldigt ryckig vilket slet på mina axlar men inte alls på pulsen. Och det här var det jag tyckte var jobbigast med det här Vasaloppet. Att inte kunna hålla ett jämnt tempo. Att ligga och puttra utan vettiga möjligheter att hålla fart och tempo.

De härliga nedförsbackarna från senast lyste med sin frånvaro. I år gick det avsevärt mycket långsammare nedför samtidigt som mycket fokus fick läggas på att parera slag mot skidorna och att inte spåra ur. 

Drack förhållandevis mycket på alla stationer. Enbart vatten till en början och senare vad som än var flytande. En och annan bulle slank ner också. Kände att jag behövde tröstas lite.....

Någonting hände efter Evertsberg. Det var som om det under ett antal kilometer var tunnare i spåren och jag kunde hålla fart på ett sätt som jag varken hade varit i närheten av vare sig innan eller efter. Passerade mängder med folk. Härligt men tyvärr varade det inte så länge. 

Strax före Eldris möttes vi av en spårmaskin som kom körandes mot oss. Ett spontant jubel hördes. Vilken julklapp!! I någon minut fick vi uppleva lyxkörning i riktiga spår. Vilken skillnad. Men bara i någon minut. Sen var det som tidigare igen.

Väl i mål kunde jag konstatera en rad med saker:

- Två timmar i tidsskillnad mellan 2017 och 2019 års Vasalopp. Oj vad de yttre förutsättningarna kan    påverka.

- Nu har jag varit med om två ytterligheter vad gäller förutsättningar och upplevelse på Vasaloppet.      Tror att det räcker så.

- Axlarna tog mest stryk. Kände även av i armbågar och i knogarna men inte i ryggen             

  överhuvudtaget. Stor skillnad mot 2017. Intressant. Bättre tränad i ryggen?

- Senast körde jag hem ensam i bilen. Den här gången satt/halvlåg jag i baksätet och hade mycket    

  svårt att hålla ögonen öppna.

Vasaloppet klart. Nu mot Kalmar Ironman.