Vanor

Vi har vanor av en anledning. Hjärnan har fullt upp hela tiden och måste ständigt jobba och ta beslut. Därför underlättar det om en del sköts per automatik. Mängder med saker hamnar i ryggmärgen och vi gör det utan att "tänka".

Det är ett smart sätt för hjärnan att frigöra energi som istället kan användas åt viktigare beslut. Våra liv styrs i mångt och mycket av alla dessa medvetna/omedvetna beslut.

Hur ser då dessa våra vanor ut? För vi vill ju att de är bra. Att de får oss att göra saker som är av godo.

Hur ofta reflekterar vi över våra vanor egentligen?

Jag vill inte bara må bra. Jag vill må så bra det bara går. Därför försöker jag verkligen reflektera över vad jag gör och hur det får mig att må.

För ett antal år sedan försökte vi få en av våra söner att vränga kalsonger och strumpor "rätt". Det gick inget vidare. Det var totalt oviktig för pojken och jag tror att han dessutom frågade mig någon gång om varför vi tjatade på honom att vränga hela tiden.

Han såg inte problemet och eftersom jag insåg att jag inte hade något vettigt svar på frågan upphörde tjatet. Istället låg det där och grodde i huvudet på mig. Ja, varför vränga strumpor och kalsonger?

Det är varken en fråga om utseende eller känsla. Det spelar verkligen ingen roll om de är vrängda eller inte. Så nu är vi två....

Det är visserligen en struntdetalj. Men varför ska jag lägga tid och energi (visserligen minimal) på något så meningslöst som att vränga mina strumpor och kalsonger?

Det här exemplet har blivit något av ett rättssnöre för mig. Jag letar inte efter småsaker att förbättra eller förändra för sakens skull men jag försöker verkligen fundera på vad det är jag gör och hur det påverkar mig.

Vad har jag för vanor egentligen? Vilka är bra och vilka är det inte?