Upplevelselöpning bohusleden Uddevalla till Kungälv

Tre likasinnade och privilegierade herrar kliver ur en bil i Uddevalla för att i sakta mak löpa cirka 85 km till Kungälv. Packade med bland annat mat, kläder och tält hade vi den orangemarkerade bohusleden i sikte och såg fram emot en löpande helg i naturen. Mina två kamrater har gjort liknande äventyr förr men för mig var det första gången och jag var mycket förväntansfull.

Inför helgen var jag lite bekymrad vad gällde packningen. Min löparryggsäck är väldigt bra men liten. Skulle jag på plats med allt?

Efter en hel del prioriteringar var jag ändå nöjd och kände mig redo för ett litet äventyr som jag tänkt och hoppats på länge.

Det var blåsigt under fredagseftermiddagen något som inte störde förrän vi stannade till för att slå läger. Jag blev snabbt frusen och när vi väl fick igång brasan var det en närmast magiskt skön upplevelse. Det är något speciellt det där med kontraster. Ljuset i mörkret och värmen som sakta tinar upp och förgyller. Oerhört stämningsfyllt.

Natten glömmer jag aldrig. Min lätta och förhållandevis nya sovsäck är anpassad till sommarväder och ska enligt instruktionerna vara lämplig vid 10-12 grader. Hur många grader vi hade vet jag inte men inte tusan var det några 10-12 grader. Aldrig förr har jag huttrat så mycket under en hel natt. Detta trots ullstrumpor, långkalsonger, byxor, dubbla underställströjor, jacka, mössa och vantar. Morgonen kom som en befrielse även om det var lagom tillfredsställande att ta på sig de fuktiga och kalla löparplaggen igen. Men vilken känsla när värmen hittar tillbaka efter några minuters löpning. Sakta, sakta tar den över och tillsammans med rörelsen, naturen och solen i ansiktet går det inte annat än att njuta och må oerhört bra.

Helgens höjdpunkt kom när vi stannade till för att äta lunch. Mat i magen vid en vacker liten sjö och sol i ansiktet. Det var inte svårt att lägga sig ner i gräset ett tag och bara njuta.

Och det är förmodligen det som gjorde den här helgen så härlig. Det kravlösa, det stressfria och den totala närvaron i naturen. Den delade tystnaden och även den sociala samvaron med två härliga människor.

Natten till lördagen blev om möjligt kallare, något jag befarade eftersom vi faktiskt fick lite snö på oss under eftermiddagen. Annars var isbildningen i temuggen morgonen därpå tydlig nog. Det hjälpte inte att stoppa ner även huvudet i sovsäcken. Brrr!

Under söndagens löpning kändes benen så där härligt rostiga som ett litet bevis på att man har gjort något vettigt och väl framme i Kungälv väntade ett varmt och trevligt besök på en pizzeria.

Det här gav verkligen mersmak och jag lärde mig mycket av mina två kamrater. Hoppas att vi kan få till fler liknande turer framöver. Jag är i alla fall fast och kommer att inhandla ett och annat för att själv kunna ta mig ut när andan faller på. Jag vill även få med mig pojkarna, storebror eller varför inte kärlek?

Den här typen av aktiviteter ger så ofantligt mycket i allt i från ödmjukhet till energi att jag vill att mina närmaste ska få uppleva det också.

Slutligen kändes det väldigt exotiskt att hämta och dricka vatten ifrån sjöar och bäckar. Tänk att det skulle ta 38 år...