Mina hälsonycklar och hur väl jag efterlever dem

Sökandet efter skratt 

Jag har till min glädje väldigt lätt för skratt och att söka skratt både hos mig själv, hos andra samt i situationer som uppstår. Detta sökande är en del i det där med den mentala inställningen till saker och ting. Allt har en fram- och en baksida. Det är vad vi fokuserar på som har betydelse och det är också det som påverkar vårt mående. Glaset är alltid halvfullt! Det blir också förlåtande mot en själv att skratta åt sina misstag. Och jag håller inte med om uttrycket åt att man inte ska skratta åt andra (och istället skratta med andra). Jag förstår grundtanken men om vi hjälps åt att skratta åt varandras dumheter och misstag, givetvis utan elaka intentioner tror jag att vi alla mår bättre. Vi skrattar och därmed är situationen avhandlad och så går vi vidare.

Relationer 

Jag har fantastiska människor omkring mig. Familj, vänner, kollegor, bekanta och elever. Hur mycket beror det på punkten ovan? Jag har dessutom blivit bättre med åren på att inte bli lika arg och irriterad på idioterna omkring mig. För de finns alltid och i en perfekt värld påverkar de en inte så mycket, eller alls. Här finns förbättringspotential och kommer förhoppningsvis bli ännu bättre tack vare åldern och medvetenheten.

Fasta 

Alla dagar i veckan fastar jag 16-24 timmar. Tre till fyra gånger om året kör jag en längre fasta på 48-72 timmar.

Träning och utomhustid

Utomhusträning varje dag, där det fyra dagar i veckan dessutom blir två pass per dag. Dessutom en och annan hundpromenad och styrketräning tre till fyra dagar i veckan.

Sömn, vila och återhämtning 

All träning och utomhustid gör mig kvällstrött och jag har inga problem med att gå och lägga mig eller att sova gott. Barcelonas matcher får mig att slarva en till två gånger i veckan på regelbunden basis. Den fysiska vilan likställer jag med sömnen och sett över en dag är vi sittandes oerhört mycket mer än i rörelse. Den mentala vilan får jag genom att begränsa mina intryck via bland annat träningen och bokläsningen. Jag upplever även att min morgonrutin med ett parti schack gör gott utifrån det perspektivet att jag verkligen bara fokuserar på en sak och stänger allt annat ute. Sen blir det ofta nervigt mot slutet av partiet men det ser jag mest som positivt eftersom jag efter partiet är väldigt redo att ta mig an dagen. Jag skulle dock kunna läsa ännu mer bok dag- och kvällstid....

Bra mat 

Lågkolhydratkost lagad från grunden. Inälvsmat en gång i veckan, fisk en gång i veckan. Grunden är utmärkt men till helgerna blir det ett och annat som inte är helt kosher. Och det är så jag vill ha det. Det ska vara gott och njutningsfullt vilket visserligen vardagsmaten är men gott också med det där lilla extra. Det är viktigt att inte vara asket och fundamentalist. Jag hade absolut kunna hålla en ännu bättre standard vilket utifrån ett näringsperspektiv tveklöst hade varit bättre men hade jag mått bättre av det? Kanske. Men hälsa är ett stort paket av ingredienser och jag tycker att det måste finnas utrymme för slarv och i mitt fall är det maten jag i så fall medvetet slarvar med eftersom det ger mig ett mervärde jag absolut inte får om jag slarvar med exempelvis sömnen eller träningen. 

Kallbad och kyla 

En gång i veckan under vinterhalvåret är målet och oftast blir det också så. Jag ska börja kallduscha året om, något som alltid tagit emot men som jag nu ska ta tag i. Löpning i shorts vintertid har jag nu gjort två år på raken och det fungerar väldigt bra och känns stärkande. 

Mål, rutiner och disciplin

Alltid glasklart. Jag har mängder med mål, rutinerna sitter gjutna och disciplinen att göra det som krävs för att nå dit jag vill har mig veterligen funnits sen födseln. Jag har skrivit massor om detta (givetvis även om de andra hälsonycklarna) här på bloggen. Det är bara att skriva sökord som, "mål", "disciplin", "fasta" mm i sökfunktionen.

Stress

Allt ovan leder mig till en bra stresshantering. Jag utsätter mig för det och jag ser till att få mental vila. Det jag tydligt märkt under dessa två år jag haft som tävlingsledare för Göteborg marathon och Sylvesterloppet är att jag tycks hantera stress väldigt väl. I samband med tävlingarna går stressnivån givetvis upp men jag har märkt att jag är oerhört mycket lugnare än många andra funktionärer och jag är inte helt säker på vad det beror på. Kravbild? Att jag har en helhetsbild? Att jag är väldigt kreativ och lösningsorienterad? Att jag ser halvfulla glas?

Jag vet inte helt säkert men är tacksam för att det fungerar så bra. Sen blir alla nivåer sämre av trötthet och det går att se utvecklingspotential naturligtvis men samtidigt måste fundering finnas i vad som är rimligt? Att vi inte är de bästa versionerna av oss själva i trött tillstånd är rimligt och ok. Ambitionen att bli en supermänniska tror jag inte är bra. Lite som med maten ovan. Perfekt i ett avseende behöver inte nödvändigtvis innebära bra utifrån ett helhetsperspektiv.

Happy food 2.0 av Niklas Ekstedt & Henrik Ennart

I stort innehåller boken två huvuddelar. Tarmhälsa och recept. Recepten är jag totalt ointresserad av men tarmen intresserar mig mycket. Dels eftersom kunskaperna om tarmen är relativt nya och dels för att jag läst, lyssnat och praktiserat en hel del med tarmen. Min fru har psoriasis vilket är en inflammatorisk sjukdom och som påverkas mycket, mycket av tarmen. Vad vi stoppar i oss är oerhört viktigt och vi har gjort en rad olika resor hemma med matlagningen för att prova vad som fungerar och inte. 

Med det sagt var det intressant att läsa vad den här boken hade att komma med och i det stora hela tycker jag att den är bra men det finns vissa brister. Först och främst har den några år på nacken (från 2018) vilket är viktigt att ha med sig när man läser. Sen tycker jag att den har ett för kort historiskt perspektiv gällande vad vi har ätit genom åren. Det är ett fasligt vurmande för fibrer och vegetabilier. Korn, råg och allehanda grönsaker är faktiskt ganska moderna inslag sett till hur vi människor har ätit genom åren (miljontals år) och det blir märkligt när författarna har ett så kort fokus som de har. 

Sen slängs det med en hel del vetenskap åt höger och vänster vilket alltid gör att jag drar öronen åt mig lite. Det är oerhört svårt att göra riktigt bra forskning om mat eftersom du då hade behövt stänga in folk för att totalt kontrollera vad de äter och gör. Är man inte medveten om detta är det lätt att ta hänvisningar till forskning som sanningar vilket gör att man kanske blir väl okritisk i sin läsning. Äter man tex ketogent eller väldigt kolhydratfattigt finns ingen anledning till alla dessa fibrer för tarmens skull. Detta nämns inte alls. Och hur bra är den maghälsan jämfört med "fibertarmhälsan" som de förespråkar här? 

Vet inte....

Men bara för att något är bättre än utgångspunkten (som många gånger är processad skräpmat) betyder det inte att det är det bästa. 

Läs, lyssna och prova. Utvärdera och om möjligt testa. Även om vi vet mer idag än tidigare är vi ännu långt ifrån total kunskap om hur maten vi äter påverkar oss.

En intressant och avslappnad 72 timmars fasta

Enbart kaffe, salt vatten och te.

Det fanns många orsaker till att återigen göra en längre fasta. Dels var det ett tag sedan senast och dels kände jag att jag verkligen behövde en för att nollställa och komma rätt efter en längre tids slarv som riskerade att fortsätta och som knappast skulle förbättras i december.

Kadaverdisciplin i november

Jag är väl förtrogen med fasta både i vardagen (upp till 24 timmar) och de längre (upp till 72 timmar) som jag nu gjort en hel del gånger. 

Ännu en 72-timmars fasta

Jag känner mig rutinerad och kanske var det detta som gjorde att jag agerade annorlunda den här gången. Jag bestämde mig inte från början hur lång fastan skulle bli och jag brydde mig inte om att mäta någonting överhuvudtaget. Något jag verkligen gjort tidigare av både nyfikenhet och motivation.

Den här gången var inställningen nästan nonchalant. Jag var inte så intresserad av siffrorna och kände inte heller att jag behövde dem för att motivera mig och 48 eller 72 timmar spelade inte så stor roll. Vetskapen att det här är väldigt bra för mig räckte och det enda som egentligen kändes lite viktig var att inte laga för god och för mycket mat hemma de här dagarna. Jag älskar mat och jag avskyr att slänga den vilket i princip aldrig händer hemma då jag många gånger trycker i mig överblivet för att inte slänga trots att jag är mätt. Viktigt då att inte hamna i den situationen.

Reflektion över den här gångens längre fasta blir egentligen en repetition av vad jag skrivit tidigare (och jag har skrivit mycket om fasta. Sök på fasta i sökfunktionen så kommer det upp en hel del). 

Inga problem med energinivåer eller träning. Måndag 15 km löpning. Tisdag 16,5 km löpning. Onsdag 14,5 km löpning.

Sämre sömn. Tydligt att kroppen utsätts för stress och inte har den ron över natten som den vill ha. Men kände mig inte för den delen ändå inte trött under dagen. Intressant.

Inga problem att avstå mat utifrån ett hungerperspektiv. Däremot tråkigt att inte få njuta av mat och det kanske är detta som är det mentalt svåraste (även om jag inte tycker att det är så svårt). Att avstå trots att tillgången finns.

En tydlig självförtroendekick. Känner mig väldigt stark och duktig både under och efter fastan. 

Gott att ligga rätt. Känna mig stark och detoxad. Nu är motivationen på topp för att hålla en jäkligt "ren" och bra nivå till december för att där släppa garden lite och hålla mig till min sockertaktik i december

Omelett, lever och syrade grönsaker till middag. Kvalité!

Kadaverdisciplin i november

Eller i alla fall i det närmaste. 

Det har länge varit fullt upp. Mycket att göra, mycket ansvar och höga stressnivåer. Ett brutet nyckelben på det och den mentala viljan och motivationen att äta "rätt" har varit låg. Jag har slarvat under en längre tid med vad jag har stoppat i mig och känner att med skräpmånaden december i antågande måste jag skärpa till mig. Slarvet har jag ett flertal gånger tänkt ta tag i men egentligen inte velat då jag har känt att jag mentalt har behövt denna ventil. Det har gjort mig gott att släppa garden och ändå inte. Märkligt det där hur samvetet och det egna regelverket inte bara kan ta paus. Fan ta Luther! Samtidigt går det kanske inte att pausa Luther? Han måste finnas där och lurpassa annars är risken att han försvinner för gott och helvetets portar öppnas vidöppet. 

De övriga viktiga nycklarna såsom kallbad, bastu, träning och inälvsmat har fungerat under den här perioden och är inget som behöver ryckas upp. 

Slarvet har bestått i:

- Jag har ätit för mycket. Egentligen varit mätt men ändå stoppat i mig. Det är ju så gott. Ett hjärndött beteende eftersom mättnaden blir direkt otrevlig. Länge.

- För mycket kolhydrater i form av framförallt knäckemackor. Det är ju så gott.

- För mycket ren skit i form av bullar, choklad, glass mm. 

Eftersom december är den svåraste månaden att hantera utifrån ett "stoppa-i-sig-rätt-perspektiv" behöver jag både en och två örfilar för att komma på banan igen för att jag inte ska sätta en ny vana, som jag inte vill ha, med flera månaders förfall i rad.

Jag börjar här och nu med en längre fasta på någonstans mellan 48-72 timmar. Jag har faktiskt inte bestämt mig. Tycker att det räcker med 48 men om jag ändå är igång så... Därefter är det just kadaverdisciplin som gäller i hur och vad jag äter söndag till torsdag. Inte för mycket och i princip helt och hållet ketogent. 

Fredagar och lördagar kommer jag tillåta mig små utflykter av den enkla anledningen att jag helt enkelt vill det. Jag experimenterar gärna och kan vara stoisk men jag har gjort det många gånger tidigare och ser ingen större anledning att vara så extrem. Jag har helt enkelt ingen lust att gå "all in" den här gången.

Ett renande och ett jäkligt duktigt november och ett smart december, Sockertaktik i december, så kommer jag känna mig på banan igen och väl rustad inför 2025. 

Varför denna grymma löpform?

Egentligen har jag slutat försöka förstå. Jag har på snart 15 år inte hittat någon logik men ändå kan jag inte låta bli att ständigt fundera för att nå någon form av insikt. 

Att benen är pigga och att löpformen känns god inför en tävling är naturligtvis inget konstigt. Lite mindre träning och belastning den sista veckan eller t o m sista två veckorna så är det full spruta när startskottet går. 

Nej. Det är det där andra. I vardagen när benen borde vara pigga men inte är det och kanske framförallt det motsatta, när belastningen varit tung och ändå spritter benen i bästa "runnershighmode".

Jag för min del har genom åren jämförelsevis inte varit med i speciellt  många tävlingar. Den senaste var Kalmar Ironman 2019 och därför har jag sällan haft anledning att formtoppa. Istället springer och tränar jag och tar sällan hänsyn till att känna mig pigg. Det blir vad det blir och det enda jag gör är att notera och fundera.

Just nu befinner jag mig i en smått osannolik formtopp och ju mer jag tänker på det desto mer inser jag att de senaste månaderna faktiskt känts otroligt bra. 

Inte senaste veckan. Månaderna!

En påminnelse om det självklara

54 km på kaffe, salt och vatten

Vad beror det på?

Hur stor del har löpvilan efter operationen i april? 

Hur stor del har alla års ackumulerad löpning och träning?

Hur stor del har benstyrkan jag jobbade med när jag inte fick springa?

Hur stor del är det faktum att jag via två operationer tvingats till två längre löpvilor på två år?

Hur stor del har det faktum att jag varit noga med min löpteknik den senaste tiden?

Jag har verkligen ingen aning men faktum kvarstår att känslan och "resultaten" på mina pass varit häpnadsväckande bra. Kort tid efter att jag började springa efter operationen fick jag för mig att springa fort på bana i några km och det gick fort. Väldigt fort. Och det där har återkommit om och om igen. Jag känner mig lätt och snabb mest hela tiden oavsett belastning. Långpasset förra helgen på 20 km fick jag om och om igen bromsa mig själv och ändå såg jag när passet var slut att det gått bra fortare än vad jag hade förväntat mig.

Fel på klockan? 

Jag ställde mig t o m på vågen här om dagen för att se ifall jag helt enkelt hade gått ner i vikt och skuttade runt med färre kilo. Nej inte det heller. 

De senaste 11 dagarna har jag sprungit sisådär 160 km där den senaste löpningen på 21 km i det stora hela var i skogen. Efter dryga milen hamnade jag snett och fick i kanske 15 minuter ägna mig åt mosspromenad/löpningsom ju knappast är snällt mot låren. När jag väl befrias från träsket sprang jag sista 5 kilometrarna på asfalt och det gick återigen sådär löjligt fort. 

Förundrad och tacksam tänker jag att det bara är att njuta och se till att bromsa innan en skada kommer. Ska cykla lite nästa vecka istället och sluta fundera eftersom jag aldrig kommer till insikt vad gäller detta. Då dyker en ny tanke upp och jag inser att jag har en helt ny detalj i mitt liv som jag inte haft tidigare  och därmed inte heller tänkt på och som faktiskt kan ha påverkat förutom det ovan nämnda.

Jag har i ett halvår tagit ett omega 3 tillskott. Ett tillskott som också innebar två tester. Det första togs innan jag började ta tillskottet och visade att mina nivåer av omega 3 och omega 6 inte låg i den balans man skulle önska. Det andra testet gjordes tre månader senare och visade på en tydlig förbättring och nu ytterligare två månader senare är det rimligtvis ännu bättre...? 

Ligger huvuddelen av förklaringen där?

Vet inte....

54 km på vatten, salt och kaffe

Alltid roligt att experimentera. Alltid roligt med något nytt och alltid trevligt att umgås löpande. 

En av mina allra bästa vänner, Jesper har blivit löparfrälst. Äntligen har han kommit till insikt om den långsamma löparens fröjd och med detta kommer storslagna planer och mål. Därför ville han göra en Backyard ultra i sin egna backyard. Ett träningspass med sugna vänner för att förbereda sig inför framtida tävlingar. 

Backyard Ultra är en tävlingsform där deltagaren så många gånger som möjligt ska springa ett varv på 6 706 meter (4.167 miles). Varje timme startar man på ett nytt varv. När ett varv är avklarat, kan deltagaren vila fram till nästa start. Loppet avslutas när alla löpare utom en har gett upp, alternativt inte hinner tillbaka inom tidsbegränsningen 60 minuter.

Jag var tveksam till att vara med med tanke på min opererade axel men eftersom jag trots allt kommit igång med löpningen de senaste veckorna tänkte jag, varför inte? Jag har ju trots allt aldrig gjort en Backyard och var lite nyfiken på det och om axeln eller för den delen kroppen (jag har trots allt inte speciellt många mil i benen de senaste tre månaderna) skulle säga ifrån får jag väl i så fall avbryta.

 Trevligt med goda vänner är aldrig fel. 

Eftersom tempot skulle vara lågt med inslag av promenader samt den där vilan varje timme tänkte jag att det kunde vara läge att experimentera lite genom att inte ta någon energi och bara hålla mig till vatten, salt och kaffe. Detta på fastande mage eftersom jag aldrig äter frukost. 

Hela dagen/löpningen blev av det inkännande slaget. Hur skulle det kännas i axel och övriga kroppen? Hur skulle energinivån kännas?

Allt blev över förväntan. Mycket trevligt sällskap vilket jag i och för sig visste i förväg. Kul att lära känna Jenny som jag inte träffat tidigare och glädjande med en kropp som samarbetade till hundra procent. Axeln sa inte ifrån vilket naturligtvis var skönt men att resten skulle fungera så bra gör mig ärligt talat förundrad.

Jag har som sagt inte sprungit speciellt mycket sedan mitten av april. Lite drygt två månaders total löpvila där jag bara promenerat och gjort en del benstyrka men jag har inte sprungit. De senaste veckorna har jag visserligen kommit igång men jag kunde aldrig tro att den här Backyarden skulle gå så bra som den gjorde. Att beskriva det som bra räcker förresten inte. Det gick helt fantastiskt bra. Åtta varv var bestämt på förhand men jag hade lätt kunna fortsätta länge till. Kroppen kändes fräsch precis hela tiden och när vi fick tillskott av Jespers platspöjk Joel de sista två varven annonserade han att han ville springa fortare efter hans första varv. Problemet var att han var osäker på bansträckningen och därför sa jag att jag kunde öka tempot även om jag inte tänkte springa för fort och riskera något sista varvet. Jag kände att det inte skulle vara några problem att öka farten samtidigt kan det vara en förrädisk känsla men jag litade på att min dialog med kroppen fungerade och att jag skulle bromsa vid minsta antydning till problem. Vi blåste på och när vi väl sprang blev jag uppriktigt förvånad över hur bra det kändes. 

Ingen tillsatt energi och "dåligt" löptränad de senaste månaderna och ändå kändes benen lätta under alla åtta varven. Underbart! Jag är både förvånad och tacksam. Intressant att jag ackumulerat under alla dessa år med löpning tydligen har en solid grund som inte förstörs så lätt. Vackert att jag ännu en gång får en bekräftelse på att min fettförbränning är fantastiskt bra. Lite viktigt också att få saker jag tror mig veta bekräftat i praktiken.

När jag sprungit långt tidigare, under mina egna äventyr och tävlingar, har jag alltid tillsatt kolhydrater. Men jag har också länge tänkt att det mest är för huvudets skull. Att längta till och få en belöning i form av socker lite då och då. Utifrån en kroppslig energinivå borde det gå att enbart köra på mina fettdepåer. Länge. Den här gången blev det 54 km och visst vi sprang väldigt lugnt och fick lite vila varje timma. Det har betydelse naturligtvis men 54 km är ändå inte kattskit. Jag är väldigt nyfiken på hur länge jag skulle kunna hålla på med en bra känsla utan att tillsätta energi. Kanske något att prova en vacker dag.

Inför Aktivitus trailrun 100 miles gjorde jag ett träningspass som blev ett marathon. Den gången sprang jag utan någonting. Alltså inte ens vatten vilket gick förvånansvärt bra. Jag trodde att jag hade skrivit om det här på bloggen men kan inte hitta det. Lite störande. Det kan vara så att det bara blev ett inlägg på Instagram om det. 

Oavsett så är det alltid lika roligt att prova och experimentera med saker och ting. Och alltid, alltid extremt givande att få positiva svar. 

Jag är nöjd

Inför Aktivitus trailrace 100 miles

Aktivitus trailrace 100 miles

Fasta i 72 timmar

Ännu en 72 timmars fasta

Slutligen. Kul att få vara med om andras rekord och upplevelser. Både Jesper och Joel slog längdrekord. En dag att minnas. Lite också för att jag kvaddade mina föräldrars bil. Inte skitkul just nu men vet att jag kommer att skratta åt det längre fram. Hursomhelst, viktigt att föreviga.....

Brottsoffret

Förövarens vapen

Outlive av Peter Attia och Bill Gifford

 

Läkaren och forskaren Peter Attia redogör i den här boken hur vi ska leva för att kunna ha ett så långt och kvalitativt liv som möjligt. Boken är väldigt faktaspäckad och intressant men också väldigt tungrodd. De första 200 sidorna är direkt jobbiga att ta sig igenom när han på detaljnivå går igenom vad det är som påverkar oss. Resten av boken är mycket mer lättläst eftersom det blir mer konkret i hur man ska göra för att må så bra som möjligt. 

Boken är både väldigt övergripande och detaljerad. Kost, sömn, träning, fasta och stress. Medicin och vetenskap. Han gapar över mycket men gör det också väldigt bra och känns uppdaterad. Eftersom han är läkare har han (givetvis!?) en positivare syn på mediciner och covidvaccinet än vad jag har. Jag håller inte heller helt med honom i kost och näringstänket där jag är mer positiv till det mättade fettet än vad han är. 

Sammantaget är det än bra och läsvärd bok men det krävs nog ett rejält intresse för att orka igen den första hälften av boken.

Rätt i magen för snabbast reparation

Jag tycker alltid det är viktigt att prioritera allt som har med min hälsa att göra. Men givetvis går det inte, och är för den delen inte heller lämpligt, att ha kadaverdisciplin hela tiden. Man orkar inte mentalt. Därför går det i perioder lite upp och ner med duktigheten även om jag totalt sett är mycket tillfreds med vad som hamnar i min ädla kropp.

Nu befinner jag mig dock i ett läge där kroppen har fullt upp med att läka och för min del gäller det att följa det min fysio Marie säger, sova gott och vara jättenoga med vad jag stoppar i mig. 

Värktabletterna som inte hade någon annan funktion än att just lindra smärtan (inget inflammationsdämpande) kunde jag till min glädje fasa ut väldigt snabbt igen. Full dos på operationsdagen och dagen därpå (fredagen), halv dos på lördagen och ingenting på söndagen. Kan inte vara annat än väldigt tacksam över att jag inte har ont. Lite fundersam också över varför jag inte har ont.

Jag hade huvudvärk på måndagen. Kan det ha varit en reaktion på att kroppen "saknade" tabletterna? Jag vet inte men tycker att det är intressant eftersom jag inte kan härleda huvudvärken till något annat.

Kanske är olagligt att sälja receptbelagda...;)?

Med "stoppar i mig" menar jag framförallt utifrån ett kostperspektiv. Min kropp har just nu fullt upp att läka operationen/axeln. Det innebär inflammation. Den ska vara där och göra sitt jobb. Det är precis som med stress. Superviktigt för oss förutsatt att det är "tillfälligt". Däremot vill vi inte att vår kropp har ständig stress eller inflammation. Det är oerhört ohälsosamt för oss. Jag tänker att jag vill ge min kropp bästa möjliga förutsättning för att läka mig så bra och så fort som möjligt. Därför är det viktigt att jag inte sätter käppar i hjulet på maskineriet genom att stoppa i mig något som bidrar till ytterligare inflammation. 

Mina små brandmän ska till 100% ägna sig åt den stora branden och inte parallellt behöva släcka småbränder lite här och var bara för att jag inte sköter mitt.

Därför är det just nu kadaverdisciplin med maten. Den ska vara näringstät och den ska inte leda till ytterligare inflammation. Tvärtom får den gärna vara inflammationsdämpande istället. 

För min del innebär det följande:

- Nolltolerans mot socker.

- Inga växtoljor och minimalt med nötter.

- I princip noll med kolhydrater.

- Kraftigt dra ner på mejerier och majonäs. 

- Mer ingefära, gurkmeja och kokosolja.

Nyfiken på inflammation och hur du kan påverka den? Två mycket bra böcker i ämnet:

https://lararhalsocoachen.blogspot.com/2018/11/boken-gar-grundligt-igenom-hur-vi.html

https://lararhalsocoachen.blogspot.com/2020/06/dampa-inflammation-av-martina-johansson.html

Magnesium är ett tillskott jag tar varje kväll och jag brukar ta olika doser beroende på hur mycket jag har tränat, framförallt sprungit under dagen. Om jag inte tar magnesium eller kanske en för liten dos märks det tydligt med att musklerna har en tendens till att vilja krampa. En intressant upptäkt är att jag efter operationen till en början både tog låga doser samt någon kväll ingen dos alls men snabbt märkte att det var en dålig idé då jag framförallt kände av kramper nattetid i benen. När jag dessutom skulle börja köra statisk magträning gick inte det heller på grund av kramper. Bränner kroppen mer magnesium när den är i full reparation? Det verkar så. Måste jag kolla upp närmare...

Friidrottsförbundets Löptränarutbildning

Alltid kul med utbildning. Det blir uppdateringar och påminnelser om sådant jag redan vet och förhoppningsvis ny kunskap. Spännande möten med andra löparfantaster och erfarenhetsutbyten. 

Utbildningen var från fredag till söndag förra helgen och innehöll följande:

Dag 1. Ledarskap och Källkritik.

Dag 2. Vila, återhämtning och kost. Tränarrollen teori och praktik - Benjamin Åberg. Träningsprinciper.

Dag 3. Skador, Fysiologi och Formtoppning. Suldan Hassan.

Som helhet tycker jag att utbildningen var bra. Jag tror egentligen inte att jag lärde mig så mycket nytt men det är alltid bra att bli påmind och det är alltid bra att få material att kunna gå tillbaka till. Bland annat fick vi boken "Kondition och uthållighet" som jag ser fram emot att läsa. Kul också med lite tips på uppvärmningsövningar och löptekniksövningar som vi fick från en mycket duktig Benjamin Åberg.

Daniel Cortobius som var huvudansvarig var även han duktig och det var väldigt roligt att lyssna på Suldan Hassan och hans resa från Somalia till att bli svensk och elitlöpare. Extra kul att han precis nyligen kvalificerade sig till Paris OS som äger rum senare i år på marathondistansen. Det blir givet att följa honom lite extra då. 

Att vi lade en och halv timme på källkritik begriper jag inte. Jag är med på att vi som tränare kan ha nytta av att veta hur vi ska förhålla oss till adepter som påverkas och influeras från alla håll och kanter men det hade räckt med 10 minuter. I övrigt är det ju också så att är det något våra barn och ungdomar matas med i skolan så är det just källkritik.

Föreläsningen om kost såg jag fram emot med spänt intresse. Skulle det vara det gamla vanliga paradigmet eller fanns det utrymme för någonting av allt nytt vi har lärt oss de senaste 15-20 åren? Och hur skulle jag agera ifall det var det var det gamla vanliga? 

"3-4 bullar kan t o m vara nyttigt". 

Näringstäthet nämndes men det stora fokuset var energi, energi och energi. Jag tycker verkligen att det är dåligt att man inte uppdaterar sig angående de här bitarna. Deprimerande många tokigheter. Som tur var höll jag mig tyst. Det var tydligt att jag inte skulle få något gehör om jag hade sagt något framförallt eftersom källkritiken kom tillbaka när dietisten mer än en gång antydde problematiken med kontroversiella dieter. Här fanns en rak s a n n i  n g och inget utrymme för kritik. Lite roligt ändå.

Som helhet är jag nöjd med helgen och en bonus var att det givetvis bara serverades vegetarisk mat. Aldrig fel att prova för att se hur kroppen reagerar. Jag valde med omsorg genom att undvika de stora kolhydratskällorna så gott jag kunde vilket givetvis resulterade i hunger. Och en gasig mage. Någon av dagarna fanns smör vilket gjorde hungern mindre men annars var det margarin som gällde och det vägrar jag att stoppa i min fina kropp. En annan intressant detalj var alla bullar, kakor och godis som det bjöds på. Jag tycker verkligen att det blir komiskt i sammanhanget när dylika ting serveras i den mängden samtidigt som man betonar hur viktig det är att äta bra kost. Men det är klart. När det stora fokuset är energi och inte kvalitén på energin och dietisten säger: "3-4 bullar kan t o m vara nyttigt"..., ja då är det som det är.

Ännu en 72 timmars fasta

På tiden med en längre fasta igen och då ville jag givetvis skriva ner hur den har gått till och hur jag har upplevt den. Valde återigen att mäta lite olika parametrar. Lite roligt att göra och jämföra med tidigare samt ett sätt att motivera.

Måndag 26/2

En helt vanlig måndag med löpning till och från jobbet samt ett kombinerat styrketränings- och rehab pass. Totalt 15 km löpning och 60 min styrka. Dagens enda måltid avslutades kl 1500. Omelett på 4 ägg med lök och vitlök med en rejäl klick med majonäs och chipotle samt smör. Kaffe med grädde. 

Fastan därmed inledd och med det menas att det enda jag stoppade i mig under de kommande dagarna var kaffe, te, vatten, magnesium och salt.

Mätresultat inför fastan måndag kväll:

Midjemått 86 cm. Blodsocker 5,3 mmol. Acetrack ketonmätare 15.

Mer om Acetrack här

Tisdag 27/2

Mätresultat:

Morgon: Vikt 74 kg. Blodsocker 4,7 mmol. Acetrack ketonmätare 23.

Kväll: Blodsocker 3,7 mmol. Acetrack ketonmätare 5.

Träning: Cykling drygt 20 km och 60 min styrka/rehab.

Upplevelse: Lite skit i kroppen som suttit i sen i helgen gjorde att jag valde att cykla istället för att springa till och från jobbet. Större delen av dagen kände jag mig väldigt trött men det rådde inget tvivel om att det berodde på att vi hade en mentalt uttråkande studiedag. Blev pigg varje gång jag var i rörelse och när jag kom hem på eftermiddagen. 

Onsdag 28/2

Sov gott.

Mätresultat:

Morgon: Blodsocker 4,3 mmol. Acetrack ketonmätare 9.

Kväll: Blodsocker 4,2 mmol. Acetrack ketonmätare 8.

Träning: Löpning 15 km och 60 min styrka/rehab.

Upplevelse: Kände mig piggare idag vilket dels berodde på att den lilla förkylningen i kroppen var på väg bort och för att det var en vanlig arbetsdag. 

Torsdag 29/2

Sov sämre än normalt. Vaknade till fler gånger än vanligt.

Mätresultat:

Morgon: Blodsocker 3,9 mmol. Acetrack ketonmätare 25.

Eftermiddag innan matintag: Blodsocker 3,9. Acetrack ketonmätare 15.

Träning: Löpning 17 km och cykling 12 km.

Upplevelse: Tröga ben i löpningen men annars full med energi, fokus och kreativitet. 

Bröt fastan med bästa tänkbara måltid. Lever med lök och vitlök samt en redig klick smör.

Fredag 1/3

Sov gott.

Mätresultat:

Morgon: Blodsocker 4,7 mmol. Acetrack ketonmätare 76. Midjemått 84 cm och vikt 73 kg.

Reflektioner 

Mycket med den här fastan stämmer väl överens med Min första 72 timmars fasta (där har jag varit ännu mer noga med analys/reflektioner. Läs gärna.) Det som framför allt skilde sig åt var träningens som den här gången har varit lite trög och det kan ha berott på min lilla förkylning men det kan lika gärna ha berott på allmänt tunga ben pga hög träningsbelastning under en längre period. I vardagen har allt dock känts mycket bra där jag återigen förundras över hur lätt det har varit att genomföra. Hungern lyser med sin frånvaro och jag behöver inte föra någon mental kamp för att klara av fastan. Samtidigt är det inget snack om att det är tråkigt att inte äta. Det är trots allt en stor njutning som vi normalt sätt unnar oss flera gånger varje dag. Hjärnan är alltid inställd på överlevnadsmode och är inte skapt för att frivilligt avstå mat. Kroppen däremot är mer än rustad för att klara av det. Detta blir en märklig kombination eftersom vi idag vet att det är väldigt nyttigt att fasta men där förutsättningarna (ständig tillgång på mat) gör det svårare. Inte heller konstigt att vi så lätt överäter.

Mina mätningar var som jag skrev ovan mest en kul sak. Klockrent ändå att fasta i första hand för någon med min kroppsdisposition inte handlar om att gå ner i vikt. Även om både bukmått och vikt gick ner utgår jag i från att det är tillbaka till utgångsläget om än vecka när vätskenivå och tarminnehåll återställs. Jösses vad mycket lagrad energi jag går om kring på..... Acetrack är lite knepig och ska man ha glädje av den mätningen behöver man ha gjort det ganska länge för att begripa sig på den. Jag hade låga nivåer (vilket skulle betyda att jag inte varit i ketos) under fastan vilket naturligtvis inte stämmer. Men detta vet jag sedan tidigare att det förmodligen beror på att ketonerna går åt/används. Jag blåser tex alltid högt i vardagen i och med mitt intag av mycket fett och proteiner och minimalt med kolhydrater.

Jag hade i mina ögon slarvat med mitt matintag under en period och var därför väldigt motiverad till att göra den här fastan. Jag ville "nollställa" och komma på rätt köl igen. Mitt mål är att genomföra en längre fasta 48-72 h tre till fyra gånger per år och det är skönt att återigen ha fått uppleva hur lätt den är att genomföra.

Slutligen. Gott att få ha grädde i kaffet igen.

Den blå maten av Ekstedt och Ennart

I "Den blå maten" har Henrik Ennart tittat närmare på några av de så kallade blå zonerna, där man lever längre och knappt har några livsstilssjukdomar. Han ger en kort generell bild av vad det är i de blå zonerna som verkar vara framgångsfaktorer till den goda hälsan. Nämligen:

Mat, motion/rörelse, sociala nätverk samt mål och mening.

Av dessa fokuserar han på maten och det han kommer fram till är att matens gemensamma nämnare i de här områdena är att den är lokalproducerad och oprocessad samt att man inte äter sig proppmätt. I övrigt skiljer det sig en hel del åt mellan zonerna eftersom råvarutillgången ser olika ut. Mer kött på vissa ställen och mer vegetariskt på andra ställen. 

Utifrån vad Ennart kommit fram till har Niklas Ekstedt komponerat mängder med recept/maträtter. 

Boken är bra och intressant men inte riktig vad jag hade hoppats på. Många vackra bilder och säkerligen bra recept men inte det innehåll jag hade velat ha. Jag hade tänkt mig mer matnyttig information om maten och dess egenskaper. Näringsinnehåll och näringstäthet. Vad det gör med celler och kroppen osv. 

Jag hade helt enkelt velat att den liknade Ikigai mer, som ju också fokuserar på de blå zonerna, fast med fokus på maten. 

Jag misstänker att du som gillar recept kommer tycka väldigt bra om den här bok.

Vad får vårt mående kosta?

Restaurangbesök!? En kaffe på stan!?

Bilen!? Service, tvätt och vad mer man nu kan lägga pengar på.

Nya kläder/prylar som egentligen inte behövs?!

Abonnemang till höger och vänster?! Netflix mfl.

Det går med all säkerhet att komma på hur många exempel som helst på utgifter vi tar oss som vi mer eller mindre inte reflekterar så mycket över. Hur nödvändiga är de? Hur viktiga är det för vårt välmående? Hur mycket pengar blir det egentligen på ett helt år?

Att lägga pengar på den egna hälsan däremot kan vara motigare. Och visst! Vad menas med hälsa egentligen? Jag kanske mår väldigt bra av att kunna spegla mig i plåten på min fina bil eller unna mig de där restaurangbesöket?

Absolut.

Jag märker att det finns en tydlig skiljelinje i vår attityd till olika typer av utgifter. Att lägga pengar på vår hälsa och vårt välmående gör vi alla mer eller mindre. Men en del saker är mer självklara eftersom de kulturellt har hängt med oss länge. Restaurangbesöket, gymkortet, tandkrämen. Det sitter i ryggmärgen.

Är det en utgift eller en investering?

Apropå hälsa. Vi som köper kosttillskott. Funkar, funkar inte?

Det är motigare att lägga pengar på "nya" saker som kanske skulle kunna främja hälsan. Nya i den bemärkelsen att jag själv eller andra i min omgivning inte gjort det tidigare. Att göra service på bilen är självklart men att gör service på mig själv har vi inte "råd" med. Tanken och rutinen för den här typen av utlägg finns inte och då blir det motigt och känns som ett ekonomiskt slöseri. Detta blir lite lustigt eftersom det knappast finns någon människa som skulle svara bilen på frågan: Är det viktigaste för dig att du eller din bil fungerar bäst? Men att köpa apparater som mäter hälsostatusen eller att rent av kosta på sig olika typer av tester? Blodprover som visar olika hälsomarkörer? Det kostar. Är det lite läskigt också? Vi kanske inte vill se resultatet...?

Jag tror absolut att vi i vår strävan efter ökad livskvalité kommer att lägga mer och mer pengar på oss själva framöver. Att vi ser det som en investering. Kunskaperna och medvetenheten kommer bara öka samtidigt som olika typer av tester bara blir bättre och mer avancerade:

Hur är det med mina värden? Saknar jag något? Järn? Zink? Testosteron? Progesteron? Eller har jag exempelvis för höga blodsockervärden?

För att inte känna att vi slänger pengar i sjön tror jag att fler och fler kommer att utgå ifrån olika tester för att på riktigt veta ifall det är läge att ta tillskott av olika slag. Jag köper inte bara ett gäng tabletter för att jag tror eller har hört att det är bra. Istället vet jag efter olika test exakt vad jag har för brister och vad jag behöver tillsätta. Jag har för mig att det till exempelvis redan nu finns specialtoaletter som analyserar avföringen. De är dock garanterat skitdyra :).

För egen del har jag gjort alla möjliga typer av investeringar. Blodsockermätare, ketonmätare, mängder med olika tillskott såsom exempelvis kollagen, Cellexir, magnesium och D-vitamin. Jag har även gjort ett större test där mängder med olika parametrar har mäts och där resultatet var riktigt trevligt. Detta har jag gjort av nyfikenhet. Det har motiverat mig och fått mig att hålla liv i intresset i min egna hälsa genom en slags daglig påminnelse. 

I grund och botten är känslan viktigast. Hur mår jag? Är svaret "riktigt bra mest hela tiden" så behövs naturligtvis inga tester men jag för min del vill mer. Kan jag må ännu bättre? Hur mycket bättre då?

Jag är sugen på fler tester men inser att jag inte är annorlunda än någon annan. Det är motigt att lägga de där pengarna trots allt. En utgift som är så onormal och ovanlig att den känns onödig trots att den kanske är en av de bättre utläggen jag kan göra på ett år. 

Det mänskliga psyket är allt bra märkligt. Vad har vi råd med? Vad vill vi ha råd med? Och framförallt, investerar vi i framtiden för att slippa bli sjuka och förhöja livskvalitén eller slösar vi bort våra surt förvärvade slantar?

Stark 50 + av Monika Björn

Jag har läst mängder av hälsoböcker och kommer fortsätta att göra så eftersom jag är genuint intresserad. Kan jag lära mig något nytt? Vad tas upp och hur? Hur uppdaterade är författarna? Finns det tokigheter eller saker jag helt enkelt inte håller med om? I många fall blir det repetition vilket alltid är bra.

Den här boken skiljer sig dock en del från andra böcker jag läst eftersom den så tydligt inte riktar sig till mig. Jag ska i ärlighetens namn säga att jag förmodligen inte hade fått upp ögonen för den själv men då den låg hemma blev jag nyfiken. 

Överlag tycker jag att boken är bra. Det jag framförallt tycker om är Björns fokus på att be läsaren att "känna in" och analysera sig själv. Att appar och tekniska verktyg absolut kan vara bra men att grunden är det där samtalet med sig själv. Vilken mat fungerar för mig eller varför är jag ledsen/glad just nu? Det här är en oerhört viktig del i det egna hälsoarbetet, kanske det absolut viktigaste verktyget som alldeles för få använder sig av. 

Hormoner är alltid intressant och hur vi kan påverka dem och hur de påverkar oss. En fundering jag fick under läsandet som inte besvarades var att det hade varit intressant med en historisk genomgång. Jag inser att det knappast finns så mycket källmaterial till det men hur var klimakteriet förr? Var det möjligtvis ett mindre bekymmer än nu? Att vår moderna livsstil har förvärrat den likt den bevisligen har förvärrat menstruationsbesvär och PMS?

Vår livsstil påverkar. Mycket, mycket mer än vad de flesta vill inse och varför inte också i det här avseendet? För jag kan inte se någon evolutionär logik i att exempelvis både mens med allt vad det innebär och klimakteriet ska vara "värre än nödvändigt". 

Två saker jag tycker sämre om med boken:

1. Björn förespråkar rörelse och träning men på en tydlig "mellanmjölksnivå". Jag misstänker att det är lite taktiskt med tanke på vilka hon vänder sig till, vilket kanske inte är fel men visst hade hon kunnat ha med nästa nivå också?

2. Rekommendationerna om maten följer lite samma spår som träningen. Lite som att hon inte vill stöta sig med någon och få med så många på tåget som möjligt. Hennes inlägg om kosttillskott visar på en viss okunskap. Det finns tveklöst poänger med att ta tillskott men det är oerhört viktigt när man tar tillskotten och tillsammans med vad och detta nämner hon inte. Dessutom är råden förlegade när vi nu vet så mycket mer om växtoljor, mättat fett och proteiner än för 10 år sedan. 

- Stort intag av växtoljor leder till inflammation!

- Mättat fett är bevisligen inte farligt - tvärtom!

- Det är en jäkla skillnad i kroppens förmåga att ta upp protein beroende på om de kommer från animalier eller inte. Animaliskt protein utklassar de växtbaserade!

Ta makten över din hälsa på 12 veckor av Johannes Cullberg

Titeln lockade mig inte alls men när jag såg att det var Johannes Cullberg som hade skrivit boken blev jag intresserad. Jag fick upp ögonen för honom för snart tio år sedan i och med hans matvaruaffär paradiset vars mål var att bara sälja bra produkter. Jag har även lyssnat en del på honom i hans podd och mitt intryck av honom är att det är en förnuftig man med goda mål och ambitioner.

Inledningen av boken handlar om hans egna hälsoresa, eller kanske ohälsoresa och hur han tids nog fokuserade och läste på mer och mer om det mesta som har med hälsa att göra.  Alltid intressant med andras berättelser. Idag är Johannes bland annat hälsocoach och det är utifrån dessa erfarenheter som boken utgår ifrån. Det han tar upp är följande:

- Människodjuret. Vad vi är skapta för och hur vi inte är gjorda för den digitala värld vi lever i idag. 

- Motivation och mål. 

- Kost och träning.

- Fasta och sömn.

- Olika tips och redskap för att lyckas med att nå sina mål.

Jag tycker att boken på ett övergripande plan är bra. Det är dessutom alltid lite extra intressant när en författare inte helt och hållet förespråkar exakt samma saker som en själv. I det här fallet tänker vi lite olika vad gäller kosten. Mycket av det han skriver om kost är bra men han är ingen lågkolhydratsförespråkare och delvis därför tycker jag att det finns en del luckor i resonemangen han har. Jag är nyfiken på hur taktisk han har varit när han skrivit boken. Den riktar sig verkligen till alla ur ett kostperspektiv och provocerar varken den ena eller den andra. Men det gör också att jag tycker att han missar (medvetet eller ej) en hel del viktiga bitar.

De två tydligaste är avsaknaden av information om att det är skillnad på proteiner och proteiner och hur bra kroppen är på att ta upp dem beroende på om de kommer från djurriket eller inte. Det andra är vurmandet för grönsaker som visserligen inte är fel men i en så här ny bok (2023) hade jag förväntat mig en eller annan kommentar om att alla grönsaker har "gifter" eller försvarsmekanismer som är till för att de inte ska bli uppätna och som i sin tur kan leda till att vi inte mår bra av att överkonsumera dem. 

Sen håller jag verkligen inte med honom om vad som gör en människa mätt. Jag vet inte hur individuellt det där är men även om han hänvisar till forskning så stämmer det i alla fall inte på mig att proteiner, vatten och grönsaker mättar bra. 

Som helhet tycker jag boken är bra även om jag inte är speciellt förtjust i upplägg där man ska följa ett visst veckoschema och där det ges utrymme i en bok att svara på frågor och reflektera. Men det är hur jag är och andra tycker säkert annorlunda.

Hursomhelst är boken i stort en bra bok för "nybörjaren" inom hälsospektrat eftersom den på ett bra sätt tar upp de mest grundläggande sakerna på ett pedagogiskt och tydligt sätt. Men också bra för oss som behöver en påminnelse och en extra funderare på om det är något av allt man tror sig veta som kan behöva revideras. 

En samlad matbild

Jag får ganska många frågor från olika håll om hur jag äter och för all del inte äter. 

Detta är något jag skrivit en hel del om men tänkte ändå här försöka ge en samlad bild av hur mitt matintag ser ut idag. För det ändras ju mest hela tiden lite fram och tillbaka och är aldrig helt konstant även om utgångspunkten är densamma.

Fastan - Aldrig frukost och de flesta dagarna blir den första måltiden tidigast vid kl 15. Inlägget nedan har ett år på nacken och stämmer inte längre till hundra 100% med tanke på att mina arbetsdagar ser annorlunda ut men som helhet är det korrekt:

http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2022/10/fler-reflektioner-kring-fastandet.html

Fastan i största allmänhet har jag skrivit mycket om och för att läsa mer är det bara att skriva "fasta" i sökfunktionen.

Det generella matintaget - Lågkolhydratkost där huvudsaken är animalier med smör samt en hel del mejerier framför allt ost. Det blir en del grönsaker och rotfrukter ibland. Omelett är en favorit där jag syndar med majonäs (syndar eftersom den både är köpt och innehåller rapsolja som jag annars undviker). 

Fisk 1-2 gånger i veckan, kyckling 1-2 gånger i veckan annars kött av olika slag. Väldigt gärna lamm. Inälvsmat 1-2 gånger i veckan. "Ät inälvor"

Det som varierar i mitt kostintag är just mängden grönsaker och rotfrukter. Mängden varierar pga några olika orsaker. Dels är det skönt att just variera sig, att det är gott hör till saken men även det faktum att jag är övertygad av att jag mår bäst av att låta bli dem. 

Närproducerat, gräsbetande, ekologiskt och årstidsbundet är ledorden men följs inte till 100%.

Övrigt - Mct-olja, magnesium och vitlök i princip varje dag. Gärna syrade grönsaker och ingefära. Fiskleverolja under vinterhalvåret. Kollagenpulver slinker ner på oregelbunden basis när jag dricker buljong samt i grytor. 

Dryck - Vatten, kolsyrat vatten (naturellt så klart), kaffe, te och hemmagjord buljong. Se "Buljonguiden"

Slarv - När jag slarvar försöker jag slarva med nötter och choklad  eftersom det är det slarvet jag mår minst dåligt av men givetvis slinker det ner annat ibland såsom chips, glass och godis men aldrig läsk. 

Läs gärna mer om det jag kallar "Skitsmälla"

För att få en ännu tydligare bild av hur det har sett ut genom åren finns det som sagt en hel del att läsa på här på bloggen. Skriv "fasta" och/eller "lchf" i sökfunktionen.

Teori och praktik

Vad är kunskapen värd om den inte praktiseras?

Kunskap, kunskap och åter kunskap. Bara folk vet kommer de få insikt och därmed ta "rätt" beslut. 

Knappast. 

Det är samma mantra om och om igen. I samhället. I skolan. Problemet är bara att det inte fungerar. 

Överhuvudtaget!

Det är bara att titta på hur samhället ser ut och detta trots att vet vi så oerhört mycket mer om mental och fysisk hälsa än tidigare.

När jag var ungdom hade jag/vi jämfört med både dagens ungdomar och vuxna oerhört lite kunskap om varför det var viktigt att exempelvis röra på sig. Hade någon till exempel sagt till mig att det var bra för min mentala hälsa hade jag helt säkert tittat med stora ögon på denne. Mental hälsa? Hade jag ens hört begreppet?

Socker var på den tiden inte bra för tänderna. Punkt!

Vi köpte inte så mycket socker för att vi barn inte hade oändligt med pengar. Vi lekte och idrottade för att vi ville och för att det inte fanns så mycket annat roligt att göra. Att tvingas vara inomhus var ett straff eftersom där inte fanns så mycket mer än myrornas krig. Samtidigt visste våra föräldrar att utomhus var bra. Eller ville de bara ha lite lugn och ro?

Kunskapen idag är avsevärt mycket större men rörelsen lyser ändå med sin frånvaro och intaget av socker och annat skräp är enormt. För att inte tala om all skärmtid och stillasittande. Vi är ett tydligt exempel på  "grodanivattnetsyndromet". Någonstans vet vi att det inte ser så bra ut men eftersom det sakta smyger på oss har vi inte vett att dra kraftigt i handbromsen. 

Lockelserna och störmomenten är väldigt stora idag och bevisligen räcker det inte med att vi vet hur vi borde göra.

Jag är av åsikten att vi måste sluta tro att enbart teori är svaret. Kunskapen är viktig men den allena hjälper inte. Vi måste agera. Vi måste hitta praktiska rutiner som fungerar. Ett regelverk. En utgångspunkt för hur våra liv ska se ut. 

Nu!

Och som vanligt är det vuxenvärlden som måste se till detta eftersom barn och ungdomar inte är rustade för att klara av detta på egen hand. Problemet är bara att de vuxna som är rustade ändå inte klarar av det för egen del och knappast då kommer att lyckas med sina barn eller de barn man är ansvarig för. Ideologin om att bara teoretisera handlar dessutom delvis om feghet. Vi vågar inte sätta upp de där reglerna för att få till en bra praktik. Vi vågar inte skilja oss från mängden samtidigt som vi inte orkar eftersom vi idag inte är tränade på att ta obekväma beslut vare sig för våra egna barn eller andras. 

Handbromsen!? Ingen kommer att dra i en kollektiv handbroms. Risken är stor att vi framöver kommer få en väldigt medveten elit. En hälsoelit som kommer att klara av detta på individuell nivå. Som kommer att orka investera kraft och pengar på sin hälsa. Eliten klarar sig alltid men alla andra då? Hur kommer vårt samhälle att se ut? Vi pratar idag om att vården inte räcker till. Hur kommer det se ut när dagerns barn- och ungdomar blir något äldre? Dagens vuxna som mår dåligt hade i alla fall en viss grund att stå på utifrån ett kost- och rörelseperspektiv...

Mörkt eller till och med nattsvart!? Ja. Tveklöst. Men givetvis går allt att ordna men jag tror tyvärr att få kommer att klara av det. Den stora massan kommer att fortsätta ge efter för alla impulser, luster och begär. Det finns en anledning att våra religiösa texter är fulla av historier som Sodom och Gomorra och då fanns inte ens godis och internet. 

Hjälp! Klarar man inte av något själv söker man hjälp. Om bilen krånglar är det naturligt att söka upp en mekaniker, elen en elektriker och så vidare. Problemet är bara att behovet av hjälp döljs av kickarna vårt syndfulla leverne består av medan det aldrig finns något bra med en krånglande bil. Hjälp. Innan man ber om hjälp behöver man vara modig och insiktsfull nog och inse att man är i behov av den och sen ta det där enorma klivet att agera. 

Diy dao av Peter och Johnny Torsell

Jag lyssnade på Peter Torsell i en podd och blev mycket intresserad av vad han hade att berätta om kinesiskt tänk och traditionell kinesisk medicin. När det framkom att han hade skrivit några böcker om ämnet var det inte svårt att reservera en av dem på biblioteket.

Diy dao - vägen om hälsa och välstånd genom klassiskt kinesiskt tänk, har två huvudfokus. Ekonomi och hälsa. Två stora områden som författarna presenterar det kinesiska förhållningssättet till. 

Det kinesiska tänket handlar om att ha ett helhetstänk där det gäller att hitta en balans för att nå harmoni. Det blir en hel del om Qi, Yin och Yang och Dao. Hur man bör agera för att må så bra som möjligt och för att nå största möjliga framgång. 

Jag fascineras av gammal kunskap oavsett från vilken del av världen den kommer ifrån. Hur otroligt kloka och kunniga tidigare generationer har varit och hur mycket vi fortfarande kan lära oss av dem. Hur mycket har dessutom glömts bort? 

Visdomen har alltid varit stor och när det går att översätta gammal kunskap till vad ny forskning kommer fram till blir det än mer imponerande. Tex det som den här boken tar upp om att mat intingen kan vara "kall" eller "varm". Att maten och kryddor har egenskaper som kan vara "kalla" eller "varma" och att man inte kan äta för ensidigt av detta. Låter till en början flummigt men oerhört vettigt när det hela förklaras och "översätts" till det vi idag vet genom forskning lyckats klura ut. 

Att saker vi gör och äter antingen kan vara yin eller yang och det även där måste råda en balans för att må bra.

Boken är väldigt bra och intressant. Jag för min del tappade intresset för det ekonomiska efter ett tag men kan tänka mig att den som är intresserad av aktier kommer få ut en hel del av den här boken. Eftersom samma principer gäller oavsett vad det handlar om i livet blir boken lite upprepande. Nya delar tas upp men med samma givna lösningar. Som lärare uppskattade jag delen som handlade om skola och uppfostran. Återigen en klockren skildring som visar på katastrofen i den rådande ideologin som råder inom vårt svenska skolväsende.

Läsvärd!

Sannas fastebok av Sanna Ehdin

Jag har fastat i snart tio års tid men aldrig tidigare stött på en hel bok om ämnet och därför var det extra intressant att läsa den här boken. 

Först och främst är titeln på boken missvisande. Visst handlar den till största del om fasta men den berör verkligen hela hälsospektrat genom att ta upp allt ifrån bastu och kyla till meditation, träning och givetvis kost. 

Det här är en väldigt utförlig bok som verkligen tar upp alla aspekter av fasta. Allt i från de bevisade fördelarna till att ge tips om hur man kan göra oavsett om man är total nybörjare vad gäller fasta eller har varit med länge. 

Nytt för mig och det som intresserade mig allra mest inför läsandet var hennes olika "flusher". Saltvattenflusher och alkaliska som bland annat ska tömma tarmen och förbättra/förstärka fastans goda effekter. Att det dessutom visade sig stå en hel del om mängden mat vi bör äta och hastigheten på inmundigandet var extra roligt och motiverande eftersom det är mål jag har just nu. Det vill säga att äta både långsammare och mindre. 

Boken är utan tvekan bra och Sanna är väldigt kunnig både på ämnet fasta men även när hon ger sig in på andra delar som har med hälsa att göra. Lite speciellt att jag har läst och/eller lyssnat på alla personer och böcker hon refererar till. Hon har på fötterna helt enkelt.

Men jag är inte allt igenom positiv till boken. Jag tycker att hon upprepar sig enormt mycket. Jag brukar tycka att det är bra med repetition och det är också därför jag både läser och lyssnar så mycket om hälsoämnet men att få det i en och samma bok blir tjatigt. Det kanske är att ta i men boken hade kunnat vara hälften så lång. Jag tycker dessutom att det finns risk att läsaren får intrycket av att det här med fasta är väldigt krångligt. Alla tips Sanna ger är givetvis av godo men jag tror att en person som inte fastat tidigare kan komma att tycka att det här med fasta är en lång krånglig uppförsbacke att ta sig upp för. Herre gud! Det är bara att sluta äta....

Hon har ett intressant inslag om vatten och hur helande och viktigt det är. Jag tycker dock att Sanna är både tvetydig och ologisk i sitt resonemang om hur mycket vatten man ska dricka. Å ena sidan ska man inte gå omkring med en vattenflaska i handen hela tiden och å andra sidan ska man dricka mycket trots att man inte är törstig. Varför dricka när man inte är törstig? Det begriper inte jag i alla fall.

Slutligen kan jag inte låta bli att återigen fundera på det här med utbildning och bildning. Jag har inte Sannas utbildning i mitt bagage och jag har heller inte forskat kring detta ämne som hon har men jag har bildat mig i ämnet och jag har praktiserat fasta i snart tio år. För övrigt längre än Sanna. Jag håller givetvis hennes kunskaper högt men jag håller även min egen bildning högt och det känns väldigt bra att jag när jag läser boken känner, "det här kan jag". Det känns också oerhört bra att läsa om fastans alla fördelar och veta att jag har investerat i detta. Som en aktie som skjutit i värde under lång tid och där jag tidigt köpte. 

Totalt sett en bra bok värd att läsa.

Att njuta!?

Man måste njuta också!

Kommentaren har jag fått många gånger. Tanken dyker även den upp lite då och då.

Att tillåta sig själv att njuta. Att inte bara leva efter strikta regler och späka sig själv med träning och avhållsamhet. 

Men vad innebär det där med att njuta egentligen? 

Många gånger är det att vi ska inmundiga någonting. Det kan vara alkohol, tobak, socker eller varför inte ost eller cannabis. Knark?! Kött!?

Jag är kluven till njutningen eftersom jag tycker att den är tudelad. Den ena formen sitter i ryggraden och är även hårt cementerad i vår kultur. Det är den där förrädiska njutningen som är direkt och omedelbar men som sällan är bra för oss. I mitt fall socker. Då och då faller andan på och jag vill. Samtidigt vet jag att jag inte mår bra av det efteråt men ändå vill jag.

Baksmälla eller skitsmälla

Den andra njutningen är inte lika förförande men oj så mycket bättre. Till exempel riktigt god och bra mat. Jag njuter av den till fullo och jag mår bra efteråt men ändå är det svårt att nöja sig med bara den.

Hur mycket är biologi och hur mycket är socialt? 

Att få släppa på det stoiska. Att tillåta sig själv att njuta av det förrädiska är gott på sitt sätt, även om det bara är just för stunden. Jag tror inte att vi är gjorda för att ta bort det helt.

Men den riktiga och beständiga njutningen är den som både är god för stunden men även efteråt. Jag njuter av den goda och bra maten. Jag njuter av att jag allt som oftast somnar snabbt och sover gott. Jag njuter av att jag är full av energi och ork. Jag njuter av min fysiska status som träningen innebär och ger. Jag njuter av utomhustiden i rörelse. Naturen.

Det är både skönt och viktigt för mig att tänka i de här banorna. Att tydliggöra vad njutning innebär och inse att livet är fullt av njutning även om jag anstränger mig för att hålla mig ifrån den där formen jag inte mår bra av efteråt. Det är inte synd om mig för att jag exempelvis avstår kakorna och bullarna på jobbet.

Tvärtom.

Ät inälvor!

Kycklinghjärtan stekt med lök, vitlök och någon stark paprika.

Ur ett närings- och hälsoperspektiv råder det ingen tvekan om att vi måste äta djur. Egentligen inte heller ur ett miljöperspektiv men det har jag redan skrivit om:

Kött och/eller miljö!?

Men det duger inte att bara äta musklerna. Nej. Hela djuret ska ätas och då framförallt inälvorna som är rena dynamiten. Inälvor är en del av djuren vi alltid har ätit men som vi generellt i princip har slutat med vilket är otroligt synd med tanke på att det inte finns något bättre ur ett näringsperspektiv. Det är relativt billigt dessutom...

Problemet med att äta inälvor brukar vara tre.

1. Tanken på att det är just inälvor.

2. Smaken - som kan vara väldigt stark och annorlunda.

3. Konsistensen - som ofta skiljer sig åt jämfört med musklerna på djuren.

Är man motiverad (och vuxen) att äta inälvor ser man förbi dessa tre, tvingar i sig och lär sig så småningom att äta och kanske till och med lär sig att tycka om det.

Där hade jag kunnat sätta punkt men gör givetvis inte det utan tänker att jag redogör lite kort för de olika inälvor jag äter mest av samt hur man kan göra för att få i sig dem utan allt för stora problem.

Recept: Jag ser ingen anledning till att krångla till det med grytor av olika slag. För min del blir det både enkelt och gott (numera) att fräsa inälvorna i lök och vitlök, salt och peppar. Kanske lite chiliflakes utöver detta och en härlig klick smör som tillbehör. Ibland river jag i lite ingefära eller andra kryddor och det går utmärkt att ha med broccoli eller någon annan grönsak i pannan. Jag har för övrigt ofta surkål eller kimchi som tillbehör. Riven parmesan på!

Lever

Förmodligen det nyttigaste men kanske även det svåraste att få i sig eftersom det har en så distinkt smak. Jag känner ingen skillnad på nöt- eller grislever (vilket andra i min närhet gör) men fårlever däremot är annorlunda. Smakar hör och häpna mer får... För att vänja sig vid att äta lever är mitt tips att börja med att göra egen leverpastej:

Min leverpastej

Efter hand kan man öka mängden lever i förhållande till köttfärs i pastejen men grunden är ändå att parallellt fortsätta att steka levern och äta den som den är.

Nöt- grishjärta

Mycket snällare i smaken jämfört med lever och riktigt gott. Kan vara vettigt att inleda med hjärta om du vill börja äta inälvor. Liknar kött i konsistensen och är en favorit.

Njure

Njure är liksom lever jobbigare att äta rent smakmässigt. Kanske till och med värre eftersom det går att ana en viss urindoft. Lite gummiaktig i konsistensen. Mitt tips är att krydda kraftigare med sådant som ger mycket smak exempelvis riven ingefära eller att ha tillbehör som smakar mycket såsom majonäs med chipotle eller kimchi.

Njure.

Kycklinghjärtan

Även dessa är en favorit. Smaken är snäll och det blir riktigt gott med tillbehören jag nämnt ovan. Väldigt gummiaktig i konsistensen vilket jag har förstått kan vara ett problem.

Kycklingmage

Även kycklingmage är snäll i smaken men har egenheten att den är väldigt knastrig att äta. Det blir som att äta en lättare form av brosk.

Jag är långt ifrån färdig med mitt "hela-djuret-ätande". Det finns mängder kvar att utforska såsom hjärna och ögon. I det här avseendet är jag väldigt intresserad och nyfiken och det känns bra att jag har lyckats bli av med den barnsliga mentala äckelheten jag hade en gång i tiden som mest bara är i vägen. 

Slutligen måste jag nämna att vår hund är tydligt matintresserad. Han är gärna med när det lagas mat. Sitter, ligger eller strövar omkring runt mina ben i hopp om att det ska ramla ner något att slicka i sig. Men det finns en tydlig skillnad i hans agerande när det vankas inälvor.  När jag skär, förbereder och tillagar dem är det som om det gör ont i honom. Han ställer sig på bakbenen och sträcker sig lång och bara vill upp upp. Tydligt att det i hans värld luktar himmelskt gott och givetvis får han slicka skärbrädan när jag är klar.

Den behöver i n t e diskas efteråt....