Hur mycket skit simmar du i?

- Socker och vegetabiliska oljor.

- Processad mat med allehanda märkligheter i sig.

- Alkohol, nikotin och ännu värre.

- Plaster och teflon.

- Krämer, schampon och andra gifter som sugs in via huden.

- El och wifi.

- Stress och toxiskt umgänge.

- Skärmtid.

- Dålig sömn och stillasittande.

Listan kan med all säkerhet fyllas på med många fler saker men jag tror att poängen är tydlig ändå Och allt påverkar oss.

Precis allt!

Givetvis i olika hög grad men vi lever i en omgivning och att inte vara medveten om att vi påverkas av den tror jag dels beror på okunskap och dels på naivitet. 

De stora elefanterna, rörelse, mat, sömn och stress, pratas det mycket om men få klarar av att ta rätt beslut och ibland är det rätta extremt otydligt, tex i frågan om mat. 

Om man sköter elefanterna på ett bra sätt spelar de mindre djuren så stor roll men jag som vill optimera min hälsa klarar inte av att inte försöka ta bra beslut även vad gäller dem. Jag är noga med vad jag kletar på min hud eftersom jag vet att det sugs in i kroppen, vad vi steker maten i/med och var vi förvarar maten. Jag vill inte ha en massa elektriska saker på övervåningen där vi sover och absolut inte modemet.

Likadant med några av de övriga punkterna. Har jag kunskapen om något och vet vad som är bra/dåligt för mig är det en självklarhet att försöka ta bra beslut. Det går naturligtvis inte att göra jämnt men om grunden är bra gör det inte så mycket med negativa avsteg lite då och då. 

Elallergi skrattar de flesta åt. Det gör inte jag. För som jag skrev ovan. Allt påverkas oss men givetvis i olika grad. Och om vi vänder på resonemanget och de stora elefanterna inte sköts bra, ja då är jag övertygad om att det finns risk för att att en sådan sak som att bli utsatt för en massa trådlöst el skulle kunna påverka negativt. Droppen som får bägaren att rinna över.

Vattnet vi simmar i kan tyvärr vara väldigt smutsigt och frågan är hur pass medvetna vi är om det? Och sen. Hur medveten man är om hur det påverkar?

Grundfrågan är som alltid? Hur mår du? Och om svaret är mer eller mindre negativt för jämnan så är det farligt att skylla på otur eftersom otur innebär en inställning av maktlöshet och en obenägenhet att analysera situationen. Att med hjälp av kunskap adressera problem och att slutligen göra något åt det. 

Schnitselkungen har talat

1. Trötta löpare är dumma i huvudet.

2. De flesta snitslar är mentala trygghetssnitslar. Ja - du är på rätt stig/väg (det har ju inte varit en korsning på flera km....) men här har du en snitsel i alla fall. 

3. Högt upp kan vara bra på avstånd men de flesta tittar neråt....

4. Bli inte ledsen. Det är alltid, alltid någon som springer fel oavsett hur tätt snitslarna hänger. Se även punkt 1!

5. Vid korsning anbefalles överdriven tydlighet. Förutom punkt 1 råder ett visst tunnelseende. 

6. Om korsningen är i samband med nedförsbacke krävs överdriven, överdriven, överdriven tydlighet.  Löparen har fart, egot är stort, blicken är......

7. Det räcker inte med snitslar. Skyltar och funktionärer är i princip ett måste. Se bara till att funktionärerna till 100% vet var de ska stå och åt vilken riktning de ska guida löparna. Dubbelkolla detta! Det är nämligen långt ifrån säkert. Det kallas visst den mänskliga faktorn, jag kallar det..., nej jag vågar inte skriva ut orden :)

8. Utgå ifrån sabotage. Samma morgon som loppet ska äga rum bör du dubbelkolla snitslingen. Dels inser du att du behöver fylla på och dels är det risk att "Vän av ordning" (läs, jävla idiotjävel) kan få för sig att snitslingen är av ondo och måste avlägsnas. Det är troligtvis en medelålders man som identifierar sig som "god samhällsmedborgare" som anser att han uppfyller sitt medborgerliga ansvar. Jag identifierar honom som ett korkat svin. Det finns inte ett lopp idag som inte först kräver ett tillstånd.... Han är dessutom ett miljösvin som slänger snitslarna i naturen och kanske en dålig tennisspelare. Dubbelfel!

9. Plocka bort snitslingen så fort som möjligt efter loppet - alltid retar det någon om snitslarna hänger kvar för länge.

10. Ta en runda till med bortplockning. Du har garanterat missat ett flertal snitslar.

Och vän av ordning... Du får mer än gärna hjälpa till e f t e r loppet.

Den där jäkla åkattraktionen

Jag är tyvärr inte starkare än att det irriterar mig varje gång. 

Jag skyr köpcentrum. Där finns inte mycket för mig men ibland måste jag dit och då blir det givetvis Allum i Partille. 

Jag önskar verkligen att jag inte brydde mig. Att jag lugnt och harmoniskt bara kunde se förbi skiten och tänka på annat, men det går inte.

Rullbanden och hur människor agerar vid dem är sinnebilden över mycket av dagens hälsoproblematik. Möjligheten att inte gå erbjuds och direkt stannar den stora majoriteten som om de just avslutat ett ultralopp.

Det finns säkert en ypperligt liten minoritet som kan ursäktas men håll till höger då för helvete så att vi som orkar kan passera. Och nej, jag är inte stressad men jag är en fysisk varelse som både behöver och mår bra av att transportera mig själv och som inte ser en enda anledning till att stanna. 

Och nej, det är inte fråga om okunskap. Du måste bo i en grotta om du inte hört om hur alarmerande lite vi rör på oss. 

Och nej, jag förstår verkligen inte hur man kan välja att stanna. Än mindre när jag tänker på hur stressad svensken ska vara. Bara det borde väl leda till skynda, skynda?

Ibland vill jag bara skrika högt. Det här är ingen åkattraktion! Gå för helvete!

När kommer sittplatserna? 

Viktiga segrar i vardagen

Det låter kanske spartanskt men vi behöver motstånd varje dag. De behöver inte vara stora men de måste finnas där för att besegras. Självvalda motstånd. Det får oss att må bra. Det får oss att känna oss starkare både fysiskt och mentalt. De hjälper oss att klara alla de där andra motstånden som vi inte väljer själva men som garanterat alltid dyker upp ändå.

Kliva upp med en gång. Under vinterhalvåret väcks jag av klockan. Upp med en gång! Det är inte att ligga kvar där och dra ut på det. Kliv upp och vinn mot din trötthet och ovilja att lämna sängen. 

Morgonträningen. Kroppen är ännu inte igång. Det kan kännas rostigt och trögt och under vinterhalvåret när regnet piskar från sidan så vill jag inte ut. De första 10 minutrarna är inte trevliga men sakta, sakta kommer kroppen igång och vädrets betydelse minskar eller minimeras. Viktig seger och kroppen säger tack.

Kyla. Under vinterhalvåret är ett dopp en gång i veckan målet. Det kombinerat med kallduschar ger garanterat kyla i vardagen som en del av mig alltid känner ett motstånd emot trots att jag vet att det både gör gott och känns gott efteråt. 

Fastan. Jag vet egentligen inte om den här punkten gäller för mig längre. Visst knackar hungern på dörren under dagen lite då och då men den är verkligen inte svår att stå emot. Samtidigt är jag väldigt nöjd med mig själv varje gång fastan gjort och bryts. 

Inget sött. Den här punkten hör till viss del ihop med fastan men är likväl en liten bonusseger varje gång jag går förbi skålarna och faten med gott på jobbet. Jag är stark.

Kvällspromenaden med hunden. Inte sjutton lockar den alltid och jag gör den inte heller varje kväll eftersom vi trots allt är fler i familjen. Jag är verkligen ingen kvällsmänniska. Tröttheten är tydlig. Oftast mentalt. Och återigen är det värst under vinterhalvåret när de elaka vädergudarna njuter och det är även då segrarna känns bäst. 

Idag försöker vi rationalisera bort allt motstånd och det gör oss sköra och svaga mentalt. Det håller inte i längden. Om vi istället kan ge oss själva de här segrarna, helst varje dag blir vi tvärtom starkare i bästa fall både fysiskt och mentalt.