Teori och praktik

Vad är kunskapen värd om den inte praktiseras?

Kunskap, kunskap och åter kunskap. Bara folk vet kommer de få insikt och därmed ta "rätt" beslut. 

Knappast. 

Det är samma mantra om och om igen. I samhället. I skolan. Problemet är bara att det inte fungerar. 

Överhuvudtaget!

Det är bara att titta på hur samhället ser ut och detta trots att vet vi så oerhört mycket mer om mental och fysisk hälsa än tidigare.

När jag var ungdom hade jag/vi jämfört med både dagens ungdomar och vuxna oerhört lite kunskap om varför det var viktigt att exempelvis röra på sig. Hade någon till exempel sagt till mig att det var bra för min mentala hälsa hade jag helt säkert tittat med stora ögon på denne. Mental hälsa? Hade jag ens hört begreppet?

Socker var på den tiden inte bra för tänderna. Punkt!

Vi köpte inte så mycket socker för att vi barn inte hade oändligt med pengar. Vi lekte och idrottade för att vi ville och för att det inte fanns så mycket annat roligt att göra. Att tvingas vara inomhus var ett straff eftersom där inte fanns så mycket mer än myrornas krig. Samtidigt visste våra föräldrar att utomhus var bra. Eller ville de bara ha lite lugn och ro?

Kunskapen idag är avsevärt mycket större men rörelsen lyser ändå med sin frånvaro och intaget av socker och annat skräp är enormt. För att inte tala om all skärmtid och stillasittande. Vi är ett tydligt exempel på  "grodanivattnetsyndromet". Någonstans vet vi att det inte ser så bra ut men eftersom det sakta smyger på oss har vi inte vett att dra kraftigt i handbromsen. 

Lockelserna och störmomenten är väldigt stora idag och bevisligen räcker det inte med att vi vet hur vi borde göra.

Jag är av åsikten att vi måste sluta tro att enbart teori är svaret. Kunskapen är viktig men den allena hjälper inte. Vi måste agera. Vi måste hitta praktiska rutiner som fungerar. Ett regelverk. En utgångspunkt för hur våra liv ska se ut. 

Nu!

Och som vanligt är det vuxenvärlden som måste se till detta eftersom barn och ungdomar inte är rustade för att klara av detta på egen hand. Problemet är bara att de vuxna som är rustade ändå inte klarar av det för egen del och knappast då kommer att lyckas med sina barn eller de barn man är ansvarig för. Ideologin om att bara teoretisera handlar dessutom delvis om feghet. Vi vågar inte sätta upp de där reglerna för att få till en bra praktik. Vi vågar inte skilja oss från mängden samtidigt som vi inte orkar eftersom vi idag inte är tränade på att ta obekväma beslut vare sig för våra egna barn eller andras. 

Handbromsen!? Ingen kommer att dra i en kollektiv handbroms. Risken är stor att vi framöver kommer få en väldigt medveten elit. En hälsoelit som kommer att klara av detta på individuell nivå. Som kommer att orka investera kraft och pengar på sin hälsa. Eliten klarar sig alltid men alla andra då? Hur kommer vårt samhälle att se ut? Vi pratar idag om att vården inte räcker till. Hur kommer det se ut när dagerns barn- och ungdomar blir något äldre? Dagens vuxna som mår dåligt hade i alla fall en viss grund att stå på utifrån ett kost- och rörelseperspektiv...

Mörkt eller till och med nattsvart!? Ja. Tveklöst. Men givetvis går allt att ordna men jag tror tyvärr att få kommer att klara av det. Den stora massan kommer att fortsätta ge efter för alla impulser, luster och begär. Det finns en anledning att våra religiösa texter är fulla av historier som Sodom och Gomorra och då fanns inte ens godis och internet. 

Hjälp! Klarar man inte av något själv söker man hjälp. Om bilen krånglar är det naturligt att söka upp en mekaniker, elen en elektriker och så vidare. Problemet är bara att behovet av hjälp döljs av kickarna vårt syndfulla leverne består av medan det aldrig finns något bra med en krånglande bil. Hjälp. Innan man ber om hjälp behöver man vara modig och insiktsfull nog och inse att man är i behov av den och sen ta det där enorma klivet att agera. 

Träning som funkar av Marie Larsson

  

Alltid extra roligt att läsa en bok av person man känner. Marie Larsson är legitimerad fysioterapeut, specialiserad på idrotts- och motionsskador samt ortopedisk rehabilitering. Det är Marie som har tagit hand om mig både vad gäller lite småskavanker de senaste åren men framförallt det senaste året i samband med min söndriga axel. 

Jag tycker att boken är utomordentligt bra. Den är väldigt grundläggande och tydlig angående varför man ska träna, hur och vad det ger för effekter. Framförallt tycker jag att genomgången om styrketräning är bra eftersom hon inte krånglar till saker och ting utan istället är kortfattad och saklig som förenklar för nybörjaren att ta till sig men även ger den mer insatte något. Enkelt men inte fånigt. 

Extra roligt med boken är de olika testerna man kan göra. De kommer garanterat att bli en rolig tillställning hemma när de ska genomföras.

Den här boken skulle både mina föräldrar och svärföräldrar ha glädje av eftersom de är i en ålder där det verkligen är viktigt med styrketräning. De skulle få både kunskap och motivation.

Ikigai av Hector Garcia och Francesc Moralles

Vilken fantastiskt trevlig bok. Kort och lättläst men med massor av fina tankar tankar, insikter och fakta. En sådan där "postitlappbok" där man vill lägga ett litet papper efter var och varannat uppslag. 

Fokus i boken är den japanska byn Ogimi på ön Okinawa (hundraåringarnas by) där människor lever längre än någon annanstans. En av de så kallade blå zonerna. De inte bara lever längre utan mår även betydligt bättre i hög ålder en de flesta andra i världen.

Vad beror det på och vad säger invånarna själva? Det finns många förklaringar men där Ikigai - drivkraft är kärnan. 

Andra saker som tas upp är givetvis:

Stress, multitasking och rörelse. Kost. Traditioner och gemenskap samt synen och inställningen till motstånd.

En lättsmält bok på 176 sidor som måste läsas och där invånarnas egna ord är en höjdpunkt att läsa.

SchackMatt

Det är min fars förtjänst. Eller fel.

När min bror och jag var små lärde han oss spela schack. Det var en självklarhet. Jag minns tydligt att han "alltid" spelade när vi var hos vänner eller själva hade besök. Det var något mysigt med att se papporna i total koncentration. Sitta bredvid och försöka förstå men också för att det var där skålen med jordnötter stod.

Berättelsen om när han som busschaufför under en rast satte sig i stadsbiblioteket framför ett bräde och väntade på motstånd är en klassiker i familjen. Efter ett tag satte sig en man framför honom. Vingligt och stinkande av alkohol. Slöddrade fram ifall far ville spela och sopade sedan banan med honom. 

När mina barn och deras kusiner kom till världen var far genast framme med schackspelet. Jag tror inte ungarna var två fyllda innan han var där med brädet.

Med åren har det spelats. Framförallt med farfar och för två år sedan hände något. Min äldste fick feeling och utvecklades. Jag vann över honom mest hela tiden men det var ingen tvekan om att jag fick lägga manken till. För omkring ett år sedan gick han "all in" via Youtube, böcker och schackklubb. För ett halvår sedan vann jag kanske ett av tio partier och numera slaktar han mig trots att jag har tio minuter på klockan och han tre.

Otroligt roligt med hans utveckling men samtidigt lite jobbigt för egen del.

När han dessutom vill spela blindschack mot mig där jag ser brädet men inte han blir det riktigt tufft. Jag vinner men det är inte långt ifrån att jag torskar även där. Jag har på fullaste allvar funderat på att inte spela den här typen av partier mer. Tänk den dagen jag förlorar även där... Usch! Hemska tanke :)

I höstas ville pojken att även jag skulle börja spela på nätet. Jag var tveksam eftersom jag dels hade oerhört svårt att läsa av brädet och "se" spelet på datorn men också för att jag inte tyckte att jag hade tid. Jag började tillslut. Mest för att min gode vän Jimmie som bor i Mariestad spelade på nätet och jag tänkte att det skulle vara kul att få till schacket som en umgängesform på distans. Snart nog började jag även spela mot andra.

Och herregud! Allt har verkligen en fram och en baksida. Allt går att överkonsumera. 

Så roligt och fängslande. Avkopplande. Problemlösning, fokus, utveckling. Den stora önskan och förhoppningen att 

VINNA!

Men också tiden som stjäls och ilskan över förluster. Risken för överkonsumtion. Stressen vid blixtpartier. Blixtpartierna har jag för övrigt slutat med eftersom de bara är negativa för mig.

Schacket tog framförallt tid från min läsning och jag har inte alls varit nöjd med mig själv. Först när semestern började (ett drygt halvår tog det!) lyckades jag få till en vettig rutin: Bara på morgonen och max två partier. Lustigt nog har jag utvecklats tack vare detta och stigit i ranking. Anledningen är lugn och ro när inget stör min fokus och det faktum att jag är mer noga när jag spelar. Det blir bara ett eller två partier på en dag oavsett hur det går och då gäller det att spela ordentligt eftersom jag inte kan revanschera mig förrän 24 timmar senare. Samtidigt hinner hybrisen lägga sig efter en vinst.

Det fungerar riktigt bra men ändå fascinerande hur schackdjävulen ändå knackar på för att få mig att spela. Varje dag knackar fanskapet på. Flera gånger dessutom. 

Självklart har schackspelandet varit en källa för irritation och konflikter hemma. Hur ofta är rimligt att spela? Hur länge? När?

Visst. Det är oerhört mycket bättre än andra spel som ungdomar ägnar sig åt men det är fortfarande ett spel. Det innebär stillasittande och inomhustid och förutsatt att det inte är IRL en avsaknad av verkligt socialt samspel.

Problematiskt som så mycket annat. Allt har en fram- och baksida. Allt kan överkonsumeras. Allt handlar om avvägningar och balans.

Jo. Partierna på bilderna. Herrarna till vänster förlorade givetvis.

Diy dao av Peter och Johnny Torsell

Jag lyssnade på Peter Torsell i en podd och blev mycket intresserad av vad han hade att berätta om kinesiskt tänk och traditionell kinesisk medicin. När det framkom att han hade skrivit några böcker om ämnet var det inte svårt att reservera en av dem på biblioteket.

Diy dao - vägen om hälsa och välstånd genom klassiskt kinesiskt tänk, har två huvudfokus. Ekonomi och hälsa. Två stora områden som författarna presenterar det kinesiska förhållningssättet till. 

Det kinesiska tänket handlar om att ha ett helhetstänk där det gäller att hitta en balans för att nå harmoni. Det blir en hel del om Qi, Yin och Yang och Dao. Hur man bör agera för att må så bra som möjligt och för att nå största möjliga framgång. 

Jag fascineras av gammal kunskap oavsett från vilken del av världen den kommer ifrån. Hur otroligt kloka och kunniga tidigare generationer har varit och hur mycket vi fortfarande kan lära oss av dem. Hur mycket har dessutom glömts bort? 

Visdomen har alltid varit stor och när det går att översätta gammal kunskap till vad ny forskning kommer fram till blir det än mer imponerande. Tex det som den här boken tar upp om att mat intingen kan vara "kall" eller "varm". Att maten och kryddor har egenskaper som kan vara "kalla" eller "varma" och att man inte kan äta för ensidigt av detta. Låter till en början flummigt men oerhört vettigt när det hela förklaras och "översätts" till det vi idag vet genom forskning lyckats klura ut. 

Att saker vi gör och äter antingen kan vara yin eller yang och det även där måste råda en balans för att må bra.

Boken är väldigt bra och intressant. Jag för min del tappade intresset för det ekonomiska efter ett tag men kan tänka mig att den som är intresserad av aktier kommer få ut en hel del av den här boken. Eftersom samma principer gäller oavsett vad det handlar om i livet blir boken lite upprepande. Nya delar tas upp men med samma givna lösningar. Som lärare uppskattade jag delen som handlade om skola och uppfostran. Återigen en klockren skildring som visar på katastrofen i den rådande ideologin som råder inom vårt svenska skolväsende.

Läsvärd!

Sannas fastebok av Sanna Ehdin

Jag har fastat i snart tio års tid men aldrig tidigare stött på en hel bok om ämnet och därför var det extra intressant att läsa den här boken. 

Först och främst är titeln på boken missvisande. Visst handlar den till största del om fasta men den berör verkligen hela hälsospektrat genom att ta upp allt ifrån bastu och kyla till meditation, träning och givetvis kost. 

Det här är en väldigt utförlig bok som verkligen tar upp alla aspekter av fasta. Allt i från de bevisade fördelarna till att ge tips om hur man kan göra oavsett om man är total nybörjare vad gäller fasta eller har varit med länge. 

Nytt för mig och det som intresserade mig allra mest inför läsandet var hennes olika "flusher". Saltvattenflusher och alkaliska som bland annat ska tömma tarmen och förbättra/förstärka fastans goda effekter. Att det dessutom visade sig stå en hel del om mängden mat vi bör äta och hastigheten på inmundigandet var extra roligt och motiverande eftersom det är mål jag har just nu. Det vill säga att äta både långsammare och mindre. 

Boken är utan tvekan bra och Sanna är väldigt kunnig både på ämnet fasta men även när hon ger sig in på andra delar som har med hälsa att göra. Lite speciellt att jag har läst och/eller lyssnat på alla personer och böcker hon refererar till. Hon har på fötterna helt enkelt.

Men jag är inte allt igenom positiv till boken. Jag tycker att hon upprepar sig enormt mycket. Jag brukar tycka att det är bra med repetition och det är också därför jag både läser och lyssnar så mycket om hälsoämnet men att få det i en och samma bok blir tjatigt. Det kanske är att ta i men boken hade kunnat vara hälften så lång. Jag tycker dessutom att det finns risk att läsaren får intrycket av att det här med fasta är väldigt krångligt. Alla tips Sanna ger är givetvis av godo men jag tror att en person som inte fastat tidigare kan komma att tycka att det här med fasta är en lång krånglig uppförsbacke att ta sig upp för. Herre gud! Det är bara att sluta äta....

Hon har ett intressant inslag om vatten och hur helande och viktigt det är. Jag tycker dock att Sanna är både tvetydig och ologisk i sitt resonemang om hur mycket vatten man ska dricka. Å ena sidan ska man inte gå omkring med en vattenflaska i handen hela tiden och å andra sidan ska man dricka mycket trots att man inte är törstig. Varför dricka när man inte är törstig? Det begriper inte jag i alla fall.

Slutligen kan jag inte låta bli att återigen fundera på det här med utbildning och bildning. Jag har inte Sannas utbildning i mitt bagage och jag har heller inte forskat kring detta ämne som hon har men jag har bildat mig i ämnet och jag har praktiserat fasta i snart tio år. För övrigt längre än Sanna. Jag håller givetvis hennes kunskaper högt men jag håller även min egen bildning högt och det känns väldigt bra att jag när jag läser boken känner, "det här kan jag". Det känns också oerhört bra att läsa om fastans alla fördelar och veta att jag har investerat i detta. Som en aktie som skjutit i värde under lång tid och där jag tidigt köpte. 

Totalt sett en bra bok värd att läsa.