Jag har fått skäll igen. Eller i alla fall blivit kraftigt kritiserad i min föräldraroll.
En badplats med en brygga. En tvåmeterssvikt och givetvis den obligatoriska skylten att det är förbjudet att dyka. Jag gör som jag brukar göra. Jag hoppar i, givetvis med fötterna först. Jag är ju inte helt dum i huvudet. Jag bottnar inte. Ibland är de där skyltarna berättigade men förvånande ofta inte. Jag kan för mitt liv inte förstå varför man varnar och "förbjuder" utan rimliga skäl (mer om detta i ett kommande inlägg).
Gott! Då är det fritt fram för pappa Daniels dykarskola eftersom du aldrig kommer lika djupt när du dyker som när du hoppar i som en spik. Det blir ju en helt annan vinkel i nedslaget. Framförallt från en brygga eller en sådan lite höjd som två meter. Efter ett par minuter kommer en äldre kvinna fram till mig och påtalar att det är förbjudet att dyka.
"Det är ingen fara. Jag har dubbelkollat och bottnar inte så det är fritt fram."
Där tror jag på riktigt att samtalet är slut. Jag tror till och med att jag kommer få höra något i stil med. "Vad bra, då vet vi."
Aj, aj så fel jag hade.
Istället får jag höra både det ena och det andra om hur fel jag agerar och tyngdpunkten i argumentationen är skylten. Till en början försöker jag på ett trevligt sätt bemöta men blir sakta irriterad och det sista jag säger är något i stil med att jag som förälder är mer intresserad av att lära mina barn att tänka själva istället för att blint lyda överheten.
Jag misstänker att inget av det jag sa gick in över huvud taget. Utifrån vad hon sa var det tydligt att hon var en av alla de där människorna som blint litar på alla med vita rockar, budskap från "rätt tidningar" och myndigheter.
Detta möte och även andra samtal på kort tid med liknande tema har både irriterat och fått huvudet att mala en hel del på sistone.
Vi blir ständigt rekommenderade både det ena och andra och det enklaste och bekvämaste är att okritiskt följa blint. Sen om det rör sig vaccinationer, vad vi ska äta eller som i det här fallet hur vi ska bada spelar ingen roll.
Att tänka själv är både jobbigt och kräver tid. Vem säger vad? I vilket intresse? Finns det någon som tycker annorlunda? Hur låter de argumenten? Och efter att ha tagit in från alla olika hörn så ska jag sen skapa mig en egen åsikt. Skitjobbigt!
Vad som är tydligt är att få orkar göra detta och jag tror att det beror på två saker. Förutom lathet handlar det även om vårt behov av att passa in i flocken. Det har alltid varit och kommer alltid vara farligt att sticka ut. Att vara annorlunda, att tänka annorlunda och att göra annorlunda. Vi måste passa in för att överleva. Det sitter djupt i oss genetiskt och i Sverige så kan dessutom fan ta dig om du sätter dig på några höga hästar.
Jantelagen är onekligen riktigt stark!!!!
Jag har i mitt liv omedvetet tränat på att vara annorlunda. Jag har ofta tagit beslut som gått emot strömmen och det är verkligen något jag vill att mina barn ska våga ta efter. Alla beslut har givetvis inte varit bra men generellt har de lett till att jag vågat ta beslut som inte passat in i mallen och de har gjort att jag har hamnat där jag är idag. Hälsomässigt, både mentalt och fysiskt, har det blivit en succé.
Människor i flock kan vara oerhört farligt. Ytterligheten av det här är Nurnbergrättegångarnas:
"Jag lydde bara order."
Så både för den egna hälsans skull men även för samhällets skull finns det en rejäl poäng i att våga tänka själv istället för att vara den där lydiga hunden i flocken. Sen kan naturligtvis rekommendationerna vara riktiga men i min värld ska det inte förutsättas. Det om något har historien lärt oss.
