Jorden runt - 40 000 km

När jag började föra statistik över min löpning var första målet att "ta mig till" Slovenien (1800 km). När det var uppnått ville jag tillbaka till Sverige igen. Därefter hittade jag en sida på nätet (tror den hette fågelvägen eller något liknande) där man kunde mäta hur långt det var till Kairo, Peking och så vidare. Problemet med sidan var att den naturligtvis alltid tog närmaste vägen vilket gjorde att jag tillslut inte kunde använda den mer då den inte ville fortsätta fågelvägen runt jordklotet. Det var givetvis lite roligt när jag nådde halva jordens omkrets 20 000 km men där någonstans tappade jag intresset i att regelbundet ha koll och sätta upp nya geografiska platser för att visualisera längden. Förmodligen hade det gått bra om jag ansträngt mig mer med det digitala men så viktigt var det inte. 

30 000 km passerades så småningom, vilket jag inte minns om jag ens noterade. Målet att ta mig jorden runt "pånyttföddes" och aktualiserades i huvudet på mig efter löpningen till Stockholm förra året. Då blev jag nyfiken att kika på totalen och insåg att om jag bara låg i skulle jag kunna nå målet innan årsskiftet. Ibland är jag dock lite klokare av mig och avfärdade tanken med en gång. Jag behövde löpvila (efter 815 km på 20 dagar) genom att ta det lugnare ett tag och vad spelar det egentligen för roll? December 2025 eller några månader senare?

Lite, lite störande är det att statistiken inte är korrekt. Jag har sprungit längre än så här. De första åren (2012-2013) och eventuellt delar av 2014 registrerades inte all löpning eftersom jag inte hade någon egen smartphone eller löparklocka. Jag lånade min frus så ofta jag kunde. Nu sprang jag inga enorma mängder dessa år vilket går att se i och med progressionen från 2014 och framåt men visst hade det varit roligt om statistiken varit fullständig. 

Under åren har tanken då och då kommit upp att när jag väl kommer upp i 40 000 km ska det firas ordentligt men när jag nu är här känner jag inte speciellt starkt för det. Visst måste vi uppmärksamma det hemma genom att fira med något gott men, men - en glass kanske? Intressant det där hur något som så länge känts så stort och märkvärdigt plötsligt inte är det längre.

Slutligen. Jag har haft lite otur med min överkropp de senaste åren. Tre operationer, ett brutet nyckelben och en bruten handled så tvingat mig till löpvila i omgångar men jag har egentligen aldrig haft en löprelaterad skada som tvingat mig att vila och det är jag oerhört stolt och nöjd med. Här ett gammalt inlägg men fortfarande lika aktuellt: Tio skadefria år

2026 - 773,4 km (t o m 17/3)

2025  - 4374,8 km

2024 - 3246,6 km

2023 - 3025,7 km

2022 - 3203,7 km

2021 - 4 096,4 km

2020 - 3358,2 km

2019 - 2911,6 km

2018 - 3898 km

2017 - 3151,5 km

2016 - 2943,9 km

2015 - 2635,3 km

2014 - 1500,6 km

2012 - 2013 - 885,5 km

Med löpvagn mot nästa Äventyr

Vad blir nästa äventyr?

Jag har hela tiden tänkt att 2026 måste bli året jag kurerar. Överkroppen måste bli starkare efter all axelproblematik och löparkroppen ska det läggas pengar på för att fortsätta fungera och fungera ännu bättre.

Därför har jag inte velat sätta upp något nytt Äventyrsmål. Jag har tänkt att allt fokus ska vara på att blir starkare och så får jag senare - indirekt har jag väl tänkt till hösten - börja fundera på 2027.

Men efter att på kort tid läst fyra böcker av Rune Larsson är det kört. Motivationen, Inspirationen och Lusten står som spön i backen och plötsligt är det inte längre en fråga om vad, vart och när? Som om en propp har lösts upp vet jag nu precis vad jag vill och till det behövs en löpvagn. En löpvagn jag har varit motståndare till då jag hittills gjort alla mina äventyr med rygga - och har prioriterat att kunna springa i skogen så mycket som möjligt.

Äventyr:

Göteborg - Stockholm 2025

https://lararhalsocoachen.blogspot.com/2025/07/aventyret-goteborg-stockholm-815-km-pa.html

Partille - Norge 2023

http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2023/05/aventyret-partille-norge.html

Kållered - Ängelholm 2022

http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2022/06/aventyret-kallered-angelholm.html

Partille - Karlsborg 2021

https://lararhalsocoachen.blogspot.com/2021/05/aventyret-partille-karlsborg.html

Partille - Gällstad 2020
http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2020/04/tredagarslopning-partille-gallstad.html

Norge 2018
http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2018/07/fantastisk-lopning-i-norge-rjukan.html

Varberg - Kungsbacka 2018
http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2018/04/aventyrslopning-varberg-hem.html

Uddevalla - Kungälv 2017
http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2017/04/upplevelselopning-bohusleden-uddevalla.html

Efter Runes böcker har jag insett att fördelarna med löpvagn är givna och en förutsättning för att jag ska kunna genomföra min plan. Med den:

Kan jag springa längre. Både per dag och totalt. Visst väger vagnen men det gör en rygga också. 

Kan jag ha med mig mer packning och behöver inte riskera att gå torr på vatten och energi. Det som slitit mest på mig har varit att inte kunna pausa vid behov och att jag gått torr. Med detta i hamn ökar förutsättningarna rejält för att inte bli alldeles för sliten på vissa deletapper eller dagsetapper. 

Kan jag pausa precis när jag vill och behöver. Jag behöver inte hitta ställen att proviantera för att kunna ta paus och om pauserna kommer när jag behöver dem blir jag inte lika sliten och därmed kommer jag totalt orka längre. 

Kan jag vara mycket mer flexibel i min löpning och behöver inte boka boende i förväg. För det har varit ett problem - att vara tvungen att komma till ett visst ställe varje dag. Nu kan jag istället springa precis så långt som kroppen och andra förutsättningar tillåter och hittar jag inget boende smäller jag upp tältet. Tex så kanske jag känner att jag är klar med löpningen för dagen. Istället för att sätta punkt kan jag välja att promenera en timma till - vilket ger mig ytterligare några kilometer samt är bra för kroppen som en slags nedvarvning. 

Asfalt/grusväg är snällare än stig. Olika underlag sliter på olika sätt. Jag vet att jag tar stryk av asfalt men det är inte farligt om tempot är lågt. Samtidigt är det oundvikligen så att kroppen tar stryk fast på ett annat sätt av stökigare terräng och med tyngd på axlarna. Kroppen behöver givetvis vänjas vid att springa med vagn och det tänker jag se till att den blir. Dessutom går det alltid fortare på väg en stig även om tempot är lågt. 

Caesar kan hänga med. Stackaren bör inte springa för långt men jösses vad jag ser fram emot att ha med honom där han alternerar löpning med kanelbulle-stilen i vagnen. I alla fall en bit på vägen. Sen inser jag att det kan bli svårt att få plats med honom i och med packningen men jag kommer göra allt jag kan för att ha med honom en bit. Tänk om jag kan få hans sällskap söderut i Sverige. Vore fantastiskt!

Slovenien nästa.....