 |
| Muskeln vägrar flytta hem igen.... |
Tyvärr måste jag operera min axel igen.
20 juni 2023 opererade jag min axel. Ungefär ett halvår senare anade min fysio Marie oråd. Min rehab har i stort gått väldigt bra förutom den del som hade med muskeln "Sopan Spinatus" (supraspinatus) att göra. Fanskapet ville inte bli starkare och fortsatte lysa med sin frånvaro. Varför? Marie tyckte att det skulle göras en ny MR för att se vad problemet var.
MR för några veckor sedan och förra veckan ringde läkaren upp och jag fick veta att av de tre senorna som hade lagats var nu en helt av (igen!) och de andra två var till hälften av.
Den omedelbara frågan var givetvis hur sjutton det var möjligt. Svaret var att senorna förmodligen hade varit i så dåligt skick att lagningarna helt enkelt inte blev bra. Oavsett innebär detta att jag återigen behöver opereras. Tankarna har varit många. Har jag gjort något fel i min rehab? Har jag skyndat på för mycket? Jag tror inte det. "Du får inte ha ont" har jag fått höra om och om igen när Marie och jag har gått igenom och pratat om rehaben. Och jag har inte haft ont..
Det finns inte någon större poäng med att blicka bakåt även om jag gärna läser vad jag har skrivit under den här tiden:
Jag hoppas min fysio inte läser detta
Framåt ska jag och det som gäller nu är att fortsätta rehaben för att vara i så bra skick som möjligt inför operation nummer två.
Det gör lite ont att jag inte kommer att kunna genomföra min tänkta Äventyrslöpning detta sista år med EB-loppet men jag hoppas att jag kan göra en minivariant istället. Jag hoppas även på ett snart besked om operationsdatum så att jag snarast kan planera för att senare genomföra. Det gör också lite ont att det inte blir mycket till paddling i år heller (men tänker naturligtvis försöka hinna suppa så mycket som möjligt före operationen, vilket jag tror och hoppas att jag kommer att kunna göra).
Trots ovan är jag överraskande nog varken ledsen eller nedstämd. Det kanske kommer senare (skriver detta bara en vecka efter samtalet med läkaren) men jag tror faktiskt inte det.
Jag vet vad som väntar. Det är inte så farligt och den här gången ska inte mina skröpliga senor lagas, de ska bytas ut. Därför tänker jag att allt kommer gå ännu bättre än vad det gjorde efter första operationen. Det är bara att fortsätta vara målmedveten och noga.
Rehaben ska skötas exemplariskt och jag ska så småningom få en funktionsduglig axel. Vad är ytterligare ett år med rehab när jag inte ens är halvvägs i livet? Denna lagning och denna tillfälliga mobila svacka är en förutsättning för att jag framöver ska kunna fortsätta med ett underbart härligt liv i ständig rörelse.
Framåt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar