Förutsättningen för en Runstreak är allt som oftast att man ska spring minst 1,6 km varje dag.
Det finns många sätt att hålla sig motiverad till att träna eller springa och en bra grund är ett regelverk så att man vet vad som gäller och inte kan tillåta sig själv att smita undan.
Runstreak är precis en sådan och med tanke på hur jag är skapt borde jag kanske tycka att det är en bra idé med Runstreak, men det gör jag inte.
Varför och för vems skull springer du? Förhoppningsvis är svaret att man springer för sin egna hälsas skull och inte för att skylta med hur många löpningar i rad man är uppe i.
Hur känns det? Muskler som säger ifrån, med en begynnande överansträngning, bakterier/virus på ingång eller bara en dag där allt gått åt skogen och det verkligen inte finns en timma över till löpning? Att i de lägena ha Runstreak inristat i huvudet riskerar att göra omdömet dåligt. Att man ändå sticker ut och springer fastän kropp/huvud tydligt signalerat annat är knappast förnuftigt.
En timma över till löpning? Ja det är nästa del i min kritik. Vad är vitsen med att ge sig ut för att springa 1,6 km i 10 minuter? För vems skull är du ute och springer?
Nybörjaren som springer 1,6 km säger jag inget om men att ge sig ut på denna meningslösa sträcka bara för att hålla en Runstreak? Återigen. För vems skull springer du?
Ram- och regelverk är bra och en Runstreak behöver inte vara fel men risken är att den tar över fokus från vad som är viktigt på riktigt. Jag själv har massor av regelverk varav en av de viktigaste är att träna minst en gång om dagen och eftersom löpning är det jag allra helst gör blir det en och annan Runstreak.
Den senaste var på 38 dagar i sträck med ett snitt på 13 km per dag. Gången innan var det 15 dagar i sträck med ett snitt på 12 km per dag.
Skillnaden i mitt fall är att målet inte är att ha en Runstreak. Det råkar bara bli så eftersom att jag orkar och vill springa så ofta som möjligt. Däremot finns det ingen prestige i det och jag bryter medvetet mer än gärna min Runstreak om det finns skäl till det:
Kroppen eller huvudet signalerar trötthet eller slitage. Jag har sällan koll på hur många dagar i sträck jag sprungit men om jag får signaler om att det kanske är läge att vila lyssnar jag in det och tar ofta hjälp av statistiken. Jag går helt enkelt in och kollar i min träningsdagbok och får känslan bekräftad. Dags att löpvila!
Saker utanför min kontroll kräver att jag tänker om. Jag hinner kanske inte springa. Måste cykla eller rent av ta bilen för att det i familjekalendern helt enkelt inte passar in om jag inte ska upp och göra´t kl 0400 eller kl 2200 och det kommer inte att hända.
Slutligen. Jag springer mer än de flesta. Mycket mer till och med. Mentalt har jag orkat göra det i drygt 10 år och under hela den här tiden har jag aldrig haft en löprelaterad skada som tvingat mig till en längre sammanhängande vila. Det beror på ett flertal olika faktorer men en av de viktigaste är detta förhållningssätt.
Läs gärna detta gamla inlägg som fortfarande är aktuellt: 10 skadefria år
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar