Det är bara en känsla

Idag är idag och imorgon är imorgon. Känslan jag har här och nu behöver nödvändigtvis inte vara densamma imorgon eller ens en timma senare. 

Löpningen lär mig att hantera livet. Framförallt mina långa löpningar.

Ultralöpning är i mångt och mycket en mental fråga. En ständig kamp och ett ständigt förhållningssätt till alla de känslor som omfamnar mig. Positiva och fina känslor som inte är svåra att möta men framförallt de tunga och negativa.

Tröttheten och ibland sorgen. Uppgivenhet och oron. Alla ursäkter för att slippa fortsätta. Men målet, motivationen och identiteten finns där och kämpar emot. Jag vill! Jag ska! Jag är en vinnare!

Det är en ständig kamp som aldrig tar slut och som framförallt finns i vardagen och livet. Varje dag. Så många känslor och impulser som vill påverka och styra oss. 

Riktningen är bekvämlighet och trygghet och det är en riktning vi måste kämpa emot eftersom vi för allt i världen inte får hamna i en tillvaro där allt alltid ska vara enkelt, skönt och roligt. 

Livet är ta mig fan inte roligt. Vi har roliga och underbara stunder men de finns enbart tack vare att vi tar itu med de jobbiga momenten. 

Livet är ständigt motstånd och vårt förhållande till hur vi hanterar alla dessa motstånd. För varje seger blir vi starkare och givetvis gör varje förlust oss svagare.

Omedelbart när jag vaknar på morgonen finns det inte en endast del av mig som vill springa till jobbet. En timma senare känns det oftast bättre men inte alltid. Jag springer ändå. Många gånger upplever jag efter löpningen att det inte var så farligt eller att det till och med gick riktigt bra. Men inte alltid.

Latmasken, sockermonstret, ångestdjävulen med flera. De kommer aldrig lämna oss ifred. Aldrig.

Men det är bara en känsla - ett mörker som vi själva väljer hur mycket näring vi ger beroende på var vårt fokus finns. Ska det bli mörkare eller kan det bli ljusare? 

Många gånger blir det ljusare om vi bara tänker "rätt". Ibland kvarstår mörkret och då tänker jag:

Jag är stark och vägrar vara mörkrädd!