Läget efter 100 miles

Jag kommer kanske aldrig igen göra 100 miles. Tänker att jag om X antal år när jag tittar tillbaka kommer att vara lite nyfiken på hur jag kände mig efteråt.

Mentalt
Det har gått två och en halv vecka sedan jag gick i mål. Inte en dag har passerat utan att jag har tänkt:

"Jag har sprungit 100 miles."

Minnesbilder blommar upp till ett leende och jag blir så himla stolt över de där 23 timmarna. En sorts doping som förmodligen kommer att lägga sig så småningom men som jag aktivt tänker ta fram lite då och då.

Kroppen
De vätskefyllda blåsorna i fötterna punkterades varje dag i nästan en vecka. Huden är fortfarande inte återställd men jag besväras inte.

Fotlederna är fortfarande lite ringrostiga men jag klarar av att springa utan problem. Benen däremot är fortsatt tunga. Jag har tagit det väldigt lugnt men ändå hållit igång med både löpning och cykling. En kul detalj var att jag en vecka efter loppet fick mig en massage och dagen därpå cyklade jag till jobbet. Jag hade ingen ambition att ha fart men oj vilket kräm det var i låren. Det har också varit enda gången. I övrigt, framförallt när jag har sprungit, har det varit oerhört trögt.

Min högra axel gör ont efter löpningen. Jag vet inte riktigt varför. Jag antar att jag spände mig på något skevt sätt under löpningen...

Jag lämnade blod en vecka efter loppet och utgick ifrån att blodvärdet skulle vara väldigt lågt. 134 är lite lågt för att vara mig men trodde ändå att det skulle ligga ännu lägre än så.

Sammantaget har jag inga särskilda men fysiskt förutom att kroppen helt enkelt känns trött och sliten. Det som har stuckit ut har varit sömnen som inte har fungerat som normalt. Har inte kunnat hålla ögonen öppna på kvällen och därmed somnat tidigare än normalt. Detta har inneburit att jag vaknat tidigare men även att jag totalt fått någon timma mindre sovtid än normalt. Dessutom har jag varit tvungen att gå upp och kissa på nätterna vilket inte tillhör det vanliga. Har helt enkelt sovit sämre.

Kan det vara någonting med det hormonella systemet som har satts ur spel? Först nu börjar jag närma mig mina normala sovrutiner. Intressant hur kroppen reagerar.

Planen framöver är att inte ha någon plan. Försöka vara smart, göra det jag känner för och lyssna på kroppen.