En medveten plan för hur vi agerar för att vi och våra elever ska må så bra som möjligt.
Jag tänker inte dra upp sockrets alla nackdelar. Har man inte koll på de flesta utgår jag ifrån att man har levt större delen av sitt liv i en grotta och då har man knappast haft tillgång och inte blivit utsatt för problematiken...
Hur vore det om skolor/lärare slutade att fjäska med sina elever genom att bjuda på gott i tid och otid?
Hur vore det om skolor/lärare kunde vara tydliga med vad man får och inte får ha med sig vid utflykter? Hur kan man ens använda ordet fika istället för matsäck? De två orden har väl ändå lite olika innebörd?
Varför kan inte barnen ha med sig en vattenflaska? Nej. Istället ska skolan bjuda på:
Varför då? Det finns inte ett enda bra argument? Om barnen skulle glömma sin vattenflaska så kommer de knappast törsta ihjäl de där få timmarna. Dessutom är det sällan deras kamrater är gjorda av sten. Finns en viss möjlighet att stackaren kanske kan få en slurk av en kamrat?
För övrigt. Hur ofta missar vattenflaskglömmarna att ta med det söta?
Nötter är livsfarligt för några få och får varken förtäras eller ens finnas i skolan. Med tanke på hur sockret påverkar våra elever. Borde vi inte ha ett visst regelverk för vad som är ok att ta med och snaska i sig i skolan? Pengar verkar inte vara några problem för våra elever och därmed förtärs det bland annat glass, godis och läsk/energidrycker i enorma lass. Hur kan det vara ok? Hur medvetna är föräldrarna om vart pengarna tar vägen? De kanske bor i en grotta även om inte deras barn gör det?
Hemkunskapen
Jag var på väg att kolla kunskapskraven men orkade inte vara riktigt så seriös. Men oavsett kunskapskrav. Vari ligger det viktiga i att lära barnen baka pepparkakor, kanelbullar och andra smaskigheter? Anser vi att det är viktiga färdigheter att ha med sig in i vuxenlivet? För det är väl ändå det skolan handlar om? Att lära och hjälpa eleverna att vara rustade inför sitt fortsatta liv. Både ur ett kunskapsperspektiv och ett hälsoperspektiv.
Känns som att det mer lutar åt att vi ger dubbla budskap. Varsågod! Tuta i dig socker men se till att koncentrera dig så att du får bra betyg. Ungefär som att skicka iväg en marathonlöpare med en rygga på tio kilo. Snabba dig!
Slutligen. Vrak till lärare, som överlever sockerstinna och överstimulerade elever eller orkeslösa och omotiverade elever, stapplar in i den skyddade borgen (personalrummet) och tar sig en hutt.
För det är precis vad kakfatet eller godiset som alltid finns där är. En snuttefilt som tröstar. Alltid tillgänglig och nödvändig för att överleva. Kortsiktigt stämmer detta kanske. Vi behöver en kick. Men i det långa loppet gör det oss till precis samma orkeslösa och omotiverade individer som vissa av våra elever. En snabb energi som inte räcker utan leder till ohälsa och som utan tvekan är beroendeframkallande och leder till missbruk.
Ingen skulle tillåta att vi alltid hade en bag-in-box eller en flaska whisky i personalrummet. Varför är det då tillåtet med allt detta socker? Ett socker som med all säkerhet totalt leder till mer ohälsa än vad alkoholen gör. Här förespråkar jag individuellt missbruk. Smyg in med handen i din hemliga låda men ge tusan i att öppet bjuda andra. Sluta med att legitimera ditt missbruk genom att göra det i grupp.
Även om det finns olika grader i helvetet ser jag mig själv som en sockermissbrukare. Finns det något gott hemma äter jag upp det. Finns inte en chans att jag skulle låta det stå ifred en längre period. Nu klarar just jag att stå emot det goda på jobbet. Det var ett antal år sedan jag satte upp den regeln för mig själv att aldrig ta gott på jobbet och till min glädje har jag lyckats hålla den.
Men hur många klarar av det?
Och hur många skulle må väldigt mycket bättre med en tydlig sockerpolicy i skolan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar