Det kravlösa målet 1 mil om dagen i ett år

Vid årsskiftet brukar jag göra en liten träningssammanställning. Jag tycker det är lite roligt med hur långt jag tar mig. Framförallt löpningen. Den här gången föddes en tanke jag aldrig tidigare haft. Tänk vad roligt det vore att under ett år ha snittat 1 mil om dagen.

Ett häftigt mål att bestiga....

Ville jag det? Skulle jag orka? Eller skulle målet vara för stort och därmed leda till tvång och till och med prestationsångest. Skulle allt fokuset på kilometer ta bort glädjen?

De tidigare tre åren hade jag haft ett snitt mellan 5-6 mil per vecka och jag visste att jag skulle "tvinga" mig till en hel del löpning inför Aktivitus 100 miles lopp. Alltså bra utgångsläge för att springa till sig många mil. Samtidigt visste jag att den tävlingen skulle kräva ett antal lugnare veckor efteråt.

Men hur skulle jag känna efter den tävlingen? Skulle jag vilja fortsätta, rent av minska mängden eller till och med pausa löpningen?

Skador!?

Jag landade i att målet kanske var för stort. Jag ville inte känna kilometerstress och tvång och därför har jag efter Aktivitus tagit det lugnt och låtit lusten styra.

Men jag älskar verkligen att springa och givetvis har den där milen om dagen hela tiden funnits i bakhuvudet. Och efter ett halvår ser det onekligen bra ut :)

Jag funderar mycket på det här med mål. I min värld är mål livet. Jag kan inte tänka mig att gå omkring utan att vilja och sträva mot något. Men jag tror att man ska vara försiktig med vilka mål man sätter upp. För högt ställda mål kan stjälpa och det finns det verkligen ingen vits med.

I det här fallet var jag osäker och valde att inte ha ett eventuellt för tufft mål som uttalat. Jag kände att det fanns för stora risker. 

Så mycket roligare då att i efterhand kunna konstatera att en vecka på 7 mil inte känns så märkvärdig. Tänk om jag hade sagt det till mig själv för fem år sedan?

Det hade garanterat blivit en sådan där "dumihuvudetblick" tillbaka.

Tid, tålamod och rimliga mål - Utveckling!

Det där stora målet har kommit att kännas kravlöst. Fascinerande!