Jag är den jag är och gör det jag gör. Vad andra tycker spelar ingen roll.
Så lätt att säga. Och vad skönt det vore att inte fundera på vad andra tycker.
Men det där stämmer inte riktigt. Det är viktigt vad andra tycker. Vi är sociala varelser som interagerar. Nu mer än någonsin påverkas vi av andras åsikter. Alla tycker vi om ett "gilla". Det är inget man väljer utan ligger på hormonell nivå. Det intressanta är att det är en skillnad i vad jag får höra vad andra tycker och vad jag tror att andra kanske tänker. Varför blev det till exempel inget "gilla" den där gången. Varför kom ingen kommentar? Varför kom det inte fler kommentarer.
Det där finns IRL också men blir totalt så mycket mer i och med nätet. Fler interaktioner att ta ställning till. Nytt för mig eftersom jag aktivt försöker visa att Lärarhälsocoachen finns.
Eller. Där sticker han ut på lunchen och springer igen.... Går barfota och med bar överkropp...
Hjärnspökena jobbar med det negativa. Hur uppfattas jag?
Han ska naturligtvis göra sig märkvärdig.... Tror att han är något.
Fick för övrigt "jävla spännis" kastat över mig när jag sprang härom dagen. Från en bil i 70 knyck (en man givetvis:)
Den senaste tiden har jag jobbat med min personliga utveckling vad gäller just de här frågorna. Det har känts märkligt att vara med i tidningen med namn och bild. Andra exempel är att jag fortfarande inte är bekväm med att vare sig ta bild på mig själv eller springa/gå omkring med bar överkropp. Att sen dessutom tro sig kunna ge tips och råd till andra...
Jag försöker tänka på min avsikt istället för hur det uppfattas. Vad andra tycker..... Det går inte att styra och även om jag skulle vara på Jesusnivå så skulle det ändå finnas de som tyckte något negativt.
Jag ser så enormt stora vinster i att bli tryggare i att göra det jag tror på. Ta beslut och agera utefter det som gynnar och utvecklar mig själv.
Gaphalsen i bilen gjorde mig varken ledsen eller arg. Det ser jag som ett framsteg. Eller så berodde det på att jag nästan var hemma efter 2,5 timmas löpning i solen utan vatten och bara tänkte på två saker. Nedkylning i Prästtjärn och obegränsat med vattenintag.
I grund och botten kanske det handlar om hur jag själv ser på andra människor. Och ju mer positiv den bilden är desto lättare att bli trygg i mitt eget beteende så länge som min avsikt är god?
Mental hälsa - Vems tankar och åsikter är viktiga? Nära och käras eller någon i periferin som jag knappt känner?
Andra människor påverkar oss mycket och jag tror att det är viktigt att ta sig en funderare över vems åsikter som påverkar mig. Hur viktiga är perifera människors tankar och åsikter? Borde de vara viktiga överhuvudtaget?
Bilderna från Royne Mercurio
Och framförallt. Hur är min syn på mig själv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar